Världspoesidagen

I dag är det Världspoesidagen.

Jag citerar ett par texter som jag har skrivit:

MANNEN VID HAVET

När isen lagt sig

blir det tyst

säger mannen

som bor vid havet.

Stillsamt tyst

säger han

och tittar bort

mot horisonten.

Ja, fortsätter han lågt

så är det

när oron lagt sig

ilskan, nervositeten

rastlösheten

då blir det tyst

och stilla.

Vila.

Vissa ting

behöver lägga sig

säger han tankfullt

bli stilla

vilande

för att vi ska kunna

ta oss fram,

komma vidare.

Annan tid

sjunger isen

råmar

bråkar

bryter sig loss

och isär.

Förlossning.

Så är det

säger mannen

som bor vid havet.

Allt

sin tid.

NÄR JAG VÄNDE MIG OM

När jag vände mig om, stod en ung pojke i mitt kök. Jag hade aldrig sett honom förut. Han såg på mig med en blick som var äldre än hans ålder. Han bad vänligt om ett glas vatten. Han hade cyklat långt, berättade han, från grannstaden och ända hit.

Glittrande svettpärlor syntes på hans panna.

När han hade druckit sig otörstig, tackade han, gav mig ett varmt leende och drog iväg på sin blåa cykel. Tramporna lämnade efter sig en melodi som stämde med sången från mitt innersta djup.

När jag vände mig om - blommade växterna i köksfönstret.