Följ med på en höstpromenad.
Jag vill gå med dig på plommenad,
plocka plommon, vara barn och glad,
plommonera, känna all natur,
som mitt yrkes frukter kommit ur.
Vad är kärnan, vad är sann kultur?
Plocka plommon, inte vara sur!
Plommonera, vara barn och glad!
Jag vill gå med dig på plommenad...
Bo Setterlind
Inte plommon, men nypon.
Inte heller plommon, utan rönnbär.
De var nästan overkligt stora och röda.
Jag gillar rallarrosor.
Blommande, som vissnade.
Det är märkligt att det är så mycket
som är vackert, fast det är visset.
Eller gjort sitt.
Blåbärsriset
förgyller verkligen markerna
bara genom att finnas där
i sitt vissnade tillstånd.
Kan vi våga tro
att det gäller oss människor också?
Hösten med sina vackra färger och klara luft
kan ge oss hopp inför en ny termin, nytt skolår,
nytt arbetsår.
Men visst finns där en hel del orosmoln...
- hur skall allting bli?!
Det finns en del som känns
riktigt mörkt och hotande.
Men molnen kan dra iväg åt ett annat håll
och en vit horisontlinje kan visa sig.
Det ger mig hopp.
Tack för att du följde med på plommenaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar