Hållbar omsorg

(Bilden är tagen vid Fagernäs trädgård)

 

När vi är där i lägenheten, ser jag plötsligt sjalen som ligger på fåtöljen. Den fåtölj som mamma ofta satt i. Sjalen brukar nog ligga där... Den har säkert legat där länge. Jag har aldrig tänkt på den förut - och ändå har jag varit där så många gånger. Men nu ser jag den - och jag vet att den funnits väldigt länge i mammas liv. Jag kommer ihåg att den fanns i mitt barndomshem. I en annan fåtölj. 

När vi kommer hem, kommer jag ihåg vad mamma har berättat. När jag föddes fick hon en sjal av sin svägerska som present. En sjal för att ha över axlarna när hon ammade. Mamma uppskattade presenten och den varma omsorgen mycket. Hon var en ung, osäker, trött och frusen mamma.

Jag skulle vilja veta om det är den sjalen. Men jag tror det. Ja, jag är nästan säker. Nu har jag ingen att fråga, varken mamma eller faster Anne-Marie. 

OM det är den sjalen, har min fasters omsorg följt mamma genom livet, på alla platser hon har bott, i alla fåtöljer hon har suttit, i allt hon har varit med om i glädje och sorg, i oro och förväntan. Och sjalen kommer inte att slängas. Den kommer att ligga på någon annans axlar nu. Värma och lugna.

Tänk att en relativt enkel gest, tanke eller handling i omsorg kan både nå långt och följa länge, kanske inte bara en person, utan flera. Det kan man kalla hållbarhet. Omsorg hör ihop med hållbarhet.