Tio år

 

Det är nu i januari tio år sedan jag började blogga. Från början skrev jag (minst) en gång om dagen, sedan efter fyra år, ungefär varannan dag och så har det allteftersom tiden gått, blivit mer och mer glest mellan inläggen. Nu skriver jag i genomsnitt en gång i veckan. Ibland tänker jag att jag ska skriva lite kortare och  oftare. Få hur det blir med den saken...

Jag har sedan tonåren samlat på mig många dikter, citat och böner, som jag tycker om. Min tanke med bloggen var bl.a. att dela med mig av dem. Men efter en tid förstod jag att det är inte så enkelt detta med att citera andras ord. Därför har jag tagit bort många texter från bloggen och ibland hela inlägg. Jag kan fortfarande inte riktigt reglerna, men sedan flera år tillbaka är jag mer försiktig med att citera andra. En del författare har inget emot att man sprider deras ord och tankar ( när jag som citerar inte tjänar pengar på det), medan andra är mer återhållsamma. 

                                 (Båda fotografierna är tagna genom bilrutan)

Det är så oerhört vackert ute nu. Ganska kallt, ljust och mycket vitt. 

Det är som att köra genom en sagobok. Inte konstigt att människor söker ord för att beskriva det som inte riktigt går att beskriva om man vill ha med känslan också. 

Naturen har inspirerat till mycket poesi. Men också psalmer, musik och måleri förstås... Jag tror att många människor har behov av (mer eller mindre) att få uttrycka sig i någon form det de ser och upplever. Kanske särskilt det som är nästan obeskrivligt. Är det för att vi vill "fånga", betrakta, undersöka det ofattbara? Försöka förstå?

Men det är inte bara naturen som vi söker uttryck för, utan det kan vara precis allt. Allt som berör oss. Det kan vara det helt vardagliga, relationer, det förflutna, framtidsdrömmar, tro och tvivel...

Livet är ett mysterium. Så mycket det finns att fundera kring. Det som tycks självklart, är ofta inte så självklart och enkelt.

Många dikter har betytt mycket för mig. Dikter som har kunnat uttrycka det som jag undrar över, känner, tänker på. På ett språk som känts naturligt och "hemma" för mig, när mina egna ord inte har räckt till eller funnits där.

Vi är olika som personer och har förstås olika behov av att hitta ord eller andra uttryck för det som berör oss. Eller för att få livet att "gå ihop", finna ett sammanhang, en röd tråd, eller vad det nu är som driver oss... Och det kan också växla med tiden och livssituationen.

Hur som helst, fortsätter jag nog att skriva i bloggen ett tag till, mest för min egen skull.

Fotot är från min promenad idag. Ingen sol. Men mycket snö. Och mer snö ska det bli.