Dubbelbottnat

Palmsöndagen, som vi firade i går, har ett dubbelt budskap i sig. Här finns både glädje, förväntningar, hyllningar och samtidigt är den inledning till Stilla veckan och lidande, korsfästelse och död.

Under vägen möts vi av ryktesspridning, spekulationer, svek, hot och hat, men också hängivenhet, uppoffring, äkta kärlek och omsorg. Just så motsägelsefullt är livet. Det har vi också fått erfara de sista veckorna. Den obegripliga pandemin har gett oss rädsla, förbud, oro och sorg. Men också kärlek, uppfinningsrikedom och omsorg på många olika sätt.

Det är mitt i detta osäkra och ovissa liv som Jesus väljer att komma.

Jesus finns inte utanför våra liv. Utan mitt i. Han väjer aldrig för det svåra. Jesus kämpade mot det onda ända till slutet. Slutet på ett kors. Det slutet var egentligen inget slut, utan en början på något nytt.

Livet kan ta form på ett nytt sätt. Trots allt.

Hyllningsropet Hosianna är också en bön om hjälp; "rädda oss, kom med hjälp". Därför kan vi alla vara med i det ropet, oavsett om vi mest vill tacka och hylla eller mest be om hjälp och räddning.

Folkets palmkvistar symboliserar ära, seger och uppståndelse. Därför att palmen aldrig vissnar.

Det finns tro och hopp och kärlek som aldrig vissnar, som aldrig går att tysta, isolera eller döda. Det får vi lita på.