Jord, svett och tårar

Sommaren är inte slut än. Hela augusti ligger framför. Ändå ger jag mig på en slags sammanfattning av hur våren och sommaren hittills varit för oss. Jord, svett och tårar, kanske säger en del av sanningen.

JORD
Det är snart ett år sedan vi köpte vårt fritidshus i Klintsjölänningen i Robertsfors kommun. Det är där vi har varit väldigt mycket den här våren och sommaren. Så här långt.
Stugan ligger på en skogstomt vid en havsvik. Så klart blir det mycket jord när tomten till största delen är skogsmark. Jord, ris, träd och sten. En del grävande och planterande har det varit, även om vi har varit återhållsamma på det området. Den största "jordgrejen" var nedgrävandet av reningsverket och konsekvenserna av det (se tidigare blogginlägg). Det finns nu ganska mycket jord där vi skulle vilja att det var gräs eller blåbärsris, som det var innan grävningen. Men allt har sin tid och nya tider kommer.

En extra svettig dag för Owe, när han fastnade med skorna i leran.

Christofer försöker få ordning på jorden kring reningsverket.

Och den stora stenhögen som hade blivit efter grävningen... Christofer kånkar och bär och rullar de stenar han rår på - inte lite svettigt.

Och här byggs en Friggebod. Cornelia och Christofer.

Cornelia

Så kom papptaket på på Friggebodan. Cornelia och Owe.

Medan det tapetserades i Christofer och Ellinors stuga.

Och så skulle vi ha mat också. Ibland blev det grillat. Här är det Ellinor som sköter grillen.

SVETT
Inte för att det har varit en extremt varm sommar de här månaderna (förutom några enstaka dagar). Utan för att vi har jobbat ganska mycket praktiskt, burit, släpat, rullat, spikat, målat, byggt, sågat, funderat, planerat... och inte haft någon dusch!

Från allra första början hade vi bara kallt vatten som vi hämtade från en kran upphängd på ett träd. Så småningom fick vi in kallt vatten i köket. Sedan bara några få veckor har vi nu både varmt och kallt vatten i köket. Så tacksamma vi är för varje steg framåt. Men än har vi inte någon "riktig" dusch.

Men här sätter Owe och Cornelia upp ett duschtält, lite svettigt att få till det när det blåser ute. Skönt att ha en möjlighet att duscha av sig!

TÅRAR
Tårar kan rinna och tårar/gråt kan kännas inombords. Tårar kan komma av sorg, besvikelse, trötthet ilska - och av glädje.
Sorgetårar har vi upplevt under sommaren.
Besvikelse och ilska och förtvivlan har har vi känt vid några tillfällen, när det inte blivit som vi tänkt oss eller enligt överenskommelse.

Vid ett tillfälle när Cornelia och Christofer öppnade ett paket med sektioner med väggar till Friggebodan, så upptäckte de till sin förskräckelse massor av myror och myrägg. På vissa ställen var det alldeles svart. De hade byggt bo där. Även om vi inte precis grät, så var vi ledsna och besvikna. Hur skulle vi tänka nu? Hur mycket hade de förstört?

Alla sektionerna ställdes upp för att myrorna skulle ha förstånd att försvinna. Och de är kloka! Det var fascinerande att se, trots allt, hur de snabbt sökte räddning. De släpade och drog på sina ägg och varandra.

Cornelia sopade sina väggsektioner. Om och om igen. Myrorna gömde sig bakom vindskyddsduken. Det googlades och funderades och gjordes beslut på fortsättningen. Och det kröp i hela kroppen. Mitt i detta kom Glassbilen spelandes förbi på vägen. Vilken lycka! En paus i eländet! Nästan glädjetårar.

Ja, glädjetårar, rinnande likaväl som bubblande i bröstet har vi också fått vara med om. Det bästa tillfället var när vi åt middag tillsammans tidigt i våras med vår son Christofer och hans sambo Ellinor. Vi pratade om framtiden och min kommande pension. Då berättade de att Owe och jag skulle bli farfar och farmor! Vilken glädje! Då var det riktiga tårar.

Hängmattan har inte blivit använd så många gånger i sommar. Men det har hänt.

Man kan vila på olika sätt.

Som sagt. På olika sätt.

Mycket glädje känner vi för vårt fritidshus. Stillheten som faktiskt finns där mitt i allt arbete, glädjen att få vara tillsammans, utsikten, möjligheterna. Och fördelar som vi inte visste om innan det blev vårt.

Vi gläds också över besök vi haft hittills av vänner och släktingar. Några av gästerna har lärt oss om växter och fåglar. Här är min bonussyster Ingela och hennes sambo. Här väntar de på bussen för att åka vidare söderut. Bra förbindelser finns det också. 

Jord (inte blod!), svett och tårar, en del av sanningen den här våren och sommaren. Sommaren som ännu inte är slut.