Anna, jag saknar dig.
I dag har jag sagt "hej då" till dig i fina Lundagårdskapellet i Boden.
Sist vi sågs bestämde vi att vi skulle träffas den här veckan. "Då säger vi så", sa du. Två gånger. Och det kan man säga att vi har gjort nu. Men det var inte så här jag hade tänkt att det skulle vara. Det är mer sorgligt för mig - mycket mer! - än för dig, tänker jag. Min tro är att du har det bra nu, riktigt bra. Bäst.
(Lundagårdskapell, Boden. Inte från dagens begravning)
Tack för gåvan du gav mig. Fint inslaget av Nils. Jag fick den för att jag skulle minnas dig, efter din bortgång, sa du. Jag skulle inte ha glömt bort dig ändå. Men tack!
När jag har tänkt på din död, har det funnits en text som jag har förknippat med dig, författad av vissångaren och pastorn Anders Caringer. Den fanns fakiskt med på ett telegram idag av någon som också tyckte att sångtexten passade ihop med dig.
JAG SAKNAR
Jag saknar en pärla i mitt halsband
Ett rum i mitt hjärta står tomt
Nu trär jag min längtan
och mina minnen
På finaste halsband för dej
Som ett vetekorn som måste dö
För att det ska växa något nytt
Så är det med våra dagar här på jorden
Var inte rädd
Jag bär på en tillit att få mötas
Där allting är fridlyst och ro
Till dess är jag tankfull och så tacksam
För gåvan du varit för mej
Som ett vetekorn som måste dö
För att det ska växa något nytt
Så är det med våra dagar här på jorden
Var inte rädd
Text och musik: Anders Caringer
från den nya CD-skivan Sorgens koltrast
(skivan kan varmt rekommenderas!)
(Tillåtelse av Anders att citera texten)
Ps. Tack Anna, för att du vågade fråga om jag ville vara din "extramamma". Vilken ära!
Jag är så glad för att jag fick lära känna dig några år. Tyvärr alltför få!
Längtar och saknar (som vi ofta skrev till varandra)! Kramar!
/Birgitta
Anna, du minns väl att du gav mig tillåtelse att visa bilderna på dig.
Vila fridlyst i Guds famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar