Jag har tänkt en del på det där med att stå stadigt eller ramla, eller tippa. Eller rasa... Att kunna stå stadigt vill vi väl alla. Men det är lätt hänt att halka, snubbla eller falla. Ett fall kan komma väldigt snabbt och oväntat. Det vet vi som har lätt för att falla. Inte minst så här års. Rätt som det är så slinter fötterna... Jag är ganska duktig på att använda ice-bugs-skor och halkskydd, så jag har klarat mig ganska bra så här långt den här vintern. Men man får inte bli stursk!
I en av söndagens texter läste vi Paulus ord till korinthierna:
"Den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller."
1 Kor 10:12
Jag har lite konstiga foton i det här inlägget. Varje vinter brukar jag beundra tvättvindan. Den är riktigt vacker när snön eller rimfrosten läger sig på linorna. Och så några färgglada bortglömda klädnypor på det. Jag lyckas aldrig ta några riktigt fina foton, för jag kommer inte åt att fota utifrån. Det är för mycket snö fram dit, så det blir genom fönsterglasen.
En dag kom snöraset från taket och knäckte tvättvindan! Den brakade ihop. Stackars den vackra tvättvindan. Den stod inte så stadigt.
Och ännu mera snö föll.
Det är mycket som faller, eller åtminstone är på väg att falla.
I bland går fallet snabbt, ibland dröjer det.
Ibland blir det liksom hängande i luften. Det är osäkert och otryggt.
Men det är oundvikligt. Ingen vet dock dag eller stund för raset. Här finns ännu tid att rädda det som räddas kan.
Ja, ja, det är bara några bilder som vi kan koppla till att falla, tippa, rasa.
Att falla behöver inte vara någon katastrof. Faller gör vi alla någon gång. När vi lärde oss att gå föll vi många gånger. Det var tur att vi inte var rädda för att falla, då hade vi inte kunnat lära oss att gå. Gå stadigt. Men för självgoda och självsäkra ska vi akta oss för att vara.
Som vanligt finurligt skrivet och allt stämmer som vanligt. ❤️ ❤️ ❤️/Anna
SvaraRaderaTack! :-) <3<3<3
SvaraRadera