Att titta

Vår dotter Cornelia berättade för sina vänner att hon skulle åka upp till stugan i Västerbotten några dagar. De undrade vad hon skulle göra där. "Jag ska titta på isen", sa hon. Det var inget som imponerade på vännerna. Att se på havet, kunde man möjligen förstå, men isen!

Ljuset, den vita snön, de runda och mjuka formerna som vinden ger drar ständigt våra blickar till sig de här dagarna. Till isen nedanför vår stuga. Trots det frusna och iskalla är ändå upplevelsen att det är något levande. Att det finns liv.

Och det finns det!

Det är inte bara vi som tittar och är nyfikna.

Att titta på isen - är inte fel! 

Så vackra och fina!

Så roliga de är som går i rad efter varandra. I samma spår. 

Eller kloka. Vad vet jag!?

Att titta på isen kan vara precis det man behöver.

Att se, att vända sin blick till naturen, till Guds skapelseverk,

kan ge inte bara glädje, utan också en djup förundran 

över livets underverk och överraskningar.

Det är Cornelia som har tagit fotografierna

i Robertsfors.