Simon

Plötsligt så drar tankarna och inspirationen iväg några veckor framåt i tiden, till fastan och passionstiden. Anledningen är att jag har varit i Porsökyrkan och träffat konstnär Erik Gunnars. Vi har tillsammans med Porsökyrkans musiker Lars Magnusson haft flera Korsvägsvandringar tillsammans i Porsökyrkan.

I dag hade vi blivit ombedda att berätta om och reflektera kring Eriks fantastiska bilder och vandringarna som varit i kyrkan till ett reportage som kommer så småningom i Kyrknyckeln (Nederluleå och Domkyrkoförsamlingens tidning).

Mobilfoton från 2012

Det är märkligt det där med bilder. Jag har sett Eriks bilder flera gånger förut, men idag när jag såg dem igen, såg jag nya saker och fick nya tankar. Speciellt i samtalet med Erik. Det är såå roligt att höra hur Erik tänkt kring sina bilder, varför han har gjort som han har gjort... i färger, former eller placeringar...

På grund av (eller trots att) Eriks bilder är så stilistiska rymmer de många tolkningsmöjligheter. Det är intressant, ibland tror jag att vi tänker tvärtom. Vi ska ha med så mycket, så många valmöjligheter som möjligt... Det är något att tänka på, inte bara när det gäller konst.

I vissa bilder finns dock små detaljer och det finns färger, former och mönster som kommer igen, som - när man upptäcker dem - ger en djupare mening åt bilden.

I dag blev det Simon från Kyrene särskilt fick mig att tänka till. Det var han som hjälpte Jesus att bära korsbjälken. Till det yttre ser det ut som en tillfällighet att Simon kommer precis nu, när Jesus håller på att digna under korset. Han är en främling. De känner inte varandra. Livets tillfälligheter tvingar oss ibland att bära bördor som vi egentligen inte vill, som vi inte skulle ha valt frivilligt. Men det hör till livet. Det är en nödvändighet. Varje börda vi bär åt någon annan bär vi åt Jesus. Främlingsskapet är inget skäl för att avstå ifrån att räcka ut en hand för att lindra det lidande som finns omkring oss.

I Eriks bilder finns Simon med ända fram till Golgata. Han fullföljer sitt ansvar, sin uppgift. Var skulle han annars ha släppt korset, när skulle han ha lämnat Jesus åt sitt öde?

Fram för fler bilder och mer reflektioner tillsammans. Det berikar! Plötsligt ser man mer.

Alla fotografierna är ifrån Porsökyrkan 2012 och 2013. Fotografierna gör tyvärr inte rättvisa åt Erik Gunnars konstverk. Här kan du se mer vad Erik har gjort