Du som gick före

 Detalj från en Mässhake

I morgon, på Skärtorsdagens mässa i Porsökyrkan sjunger vi den ganska svårsjunga psalmen "Du som gick före oss".
Jag tycker mycket om orden i O. Hartmans psalm (1968) nr 74 i Psalmboken. Bara titeln säger mycket! Det är någon som har gått före och förberett vägen, den väg som väntar mig.

 Jag citerar från psalmen vers 1:

Du som gick före oss längst in i ångesten,

hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret.

Det finns någon som vågat gå först in i det mörkaste mörka. När jag hamnar där är någon där redan, någon som vill mig väl.

Från kapellet på Stiftsgården i Skellefteå

Någon du känner har för dig i dag

lagt ett ord av guld och har,

trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar.

Bo Setterlind 

(Svenska Psalmboken med tillägg nr 357 vers 2)

Sista veckan

Den sista veckan i fastan kallas stilla veckan. Det är den som leder fram till Långfredagen. Det är bara några dagsleder kvar till Jesu korsfästelse. Dagarna präglas av smärta, förnedring och död. Det som driver Jesus att gå denna svåra och tunga väg är kärleken. Kärleken till människan.

Din kärleks aldrig slutna famn

oss evigt drar till sig.

Och namnet över alla namn

har korset givit dig.

Och du som världens synder bär

och kan allt ve förstå,

giv oss din kärleks eld och lär

oss korsets väg att gå.

Text: G. Robson ca 1900, S. Dahlquist 1922

Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 137 vers 4 och 5.

Att "dra sig tillbaka"

I ett fönster på Ryggåsstugan på Stiftsgården i Skellefteå fanns de här händerna. De får representera "Rik på barmhärtighet, sanning och salighet", som var temat på retreaten som jag har varit på torsdag till söndag.

Retreat betyder "dra sig tillbaka". Retreaten tar sin utgångspunkt i Jesu ord: Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite. Markus kap 6 vers 31. Bibel 2000.

Jag bär många intryck med mig. Det har funnits stort utrymme för egna tankar när vi har fått tillbringa dagarna i tystnad. Många tankar hinner man tänka, både nonsens och djupare tankar kring livet, sig själv, sin tro... Det finns plats för allt. Ingen kontrollerar, avbryter, föraktar eller skrattar. 

 

Jag tycker mycket om det lilla röda träkapellet på Stiftsgården. Här fick vi fira morgonmässa, andakter och meditationer. Biskop Hans Stiglund och Ulla-Lena Bäckman (stiftsadjunkt för själavård i Luleå stift) delade med sig av många goda ord och reflektioner som vi fick lyssna till och ta till oss bland alla andra tankar och böner som vi bar på.

Jag ska inte "orda" mer nu. Jag vill bevara och begrunda det jag har varit med om. Snart nog ska jag tala och formulera mig...

Ikväll kommer jag att sakna kvällsandakten (Completorium) i kapellet, där ingångsorden var:

Herre, stanna kvar hos oss.

Det är kväll och dagen är snart slut.

Skönt att det bara var en dröm!

Jag hade en dröm inatt, som kändes så oerhört levande och som följt mig under dagen. Egentligen kanske inte så speciell eller konstig... men kan det betyda att jag ska göra ett försök att tolka den? Vill den säga mig någonting?

Jag var i ett litet hus, tillsammans med en del bekanta. Jag skulle iväg någonstans och samtidigt hade jag egentligen ett ärende till en person som låg och sov tillsammans med sin familj i ett rum intill köket. Jag kunde inte gå in och väcka henne för min fråga ... det var frustrerande. Jag gick ut i garaget i något ärende och råkade stöta till bilen som stod där - och larmet gick i gång för "full hals". Å, fy så jobbigt!! Bilen ägdes av familjen som låg och sov i rummet intill köket. På väg in för att berätta om mitt "tilltag" mötte jag mannen i familjen, han hade vaknat av larmet. Han såg inte glad ut! Jag ursäktade mig och försökte förklara något som jag egentligen inte själv förstod. Funderade samtidigt på om jag skulle våga ställa den där frågan också...  skulle det bli för mycket på en gång?!

Sedan vaknade jag och var väldigt lättad när jag förstod att alltsammans bara var en dröm. Fast frågan kvarstår.

Hoppas på en bättre dröm inatt.

Sov gott! Och spekulera inte i vad min dröm betyder...för då kanske du får en märklig dröm själv!

Solljus

I slutet av mässan i Porsökyrkan igår kväll 

lyste solen starkt in genom fönstren.

Ljuset föll dramatiskt på korset på altarbordet.

Det var som om korset var självlysande.

Det passade på något sätt bra in i söndagens ämne: 

Försonaren.

Vi sjöng den välkända psalmen:

Jesus för världen givit sitt liv...

då han på korset dör ock för mig.

(Sv Psalmboken m tillägg nr 45, fr v 1)

En av söndagens texter var från den s.k. "Lilla Bibeln".

Dvs Johannes kap 3 vers 16,

en vers som man kan säga sammanfattar hela Bibelns budskap:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son,

för att de som tror på honom inte skall gå under

utan ha evigt liv.

(Bibel 2000)

Solljuset följde mig hela vägen hem.

På väg hem

 På väg hem ikväll, efter 97:an.

Så skönt det är, att det är ljust när man efter en lång dag åker hem.

"Ty så hög som himlen välver sig över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster,

så långt från oss förvisar han vår synd".

Från dagens Psaltarpsalm 103, Bibel 2000

Hur djupt du än må falla

 På köksbordet har jag just nu två blombuketter! Det hör inte till vanligheten att jag ens har en bukett.
Buketterna får vandra runt lite i huset. Är jag i vardagsrummet får ofta en bukett följa med in dit. Jag måste passa på och njuta så länge det går.

 

Sent på eftermiddagen idag åkte jag ut en sväng, ville ta vara på solen. Tänkte att jag skulle kunna ta några foton. Men det blev inte så mycket av det. Dels var det inte mycket sol kvar, men framför allt blev jag rädd.  Jag fick en sådan obehaglighetskänsla. Jag var först ensam på platsen, men sedan kom en bil med en man i och körde väldigt sakta förbi. Jag såg att den stannade en bit ifrån. Jag fick för mig att den skulle vända och komma tillbaka. Jag bara kastade mig in i bilen och for därifrån. Det var kanske bara inbillning alltihop - men jag vågade inte vara kvar.

Annars lever jag just nu i söndagsförberedelser. Ämnet på söndag är "Försonaren". Ett centralt och viktigt ämne - ändå inte så lätt att predika över. Hur sätter man ord på det, utan att det bara blir teori?

Gud vill alltid försoning. Det är Guds största glädje att få förlåta och sona. Upptäckte psalmen nedan, som jag blev lite förtjust i. Enkel och rak text genom hela psalmen.

HUR DJUPT DU ÄN MÅ FALLA

Hur djupt du än må falla

så räddar dig den hand,

som Gud av nåd till alla

barmhärtig räcker fram.

Text: Arno Pötzsch, övs: Jonas Jonson

Psalmer i 2000-talet nr 803 v1