För det nya obekanta ...

 

I mina förberedelser inför söndagens predikan kom jag att tänka på en psalm som Britt G Hallqvist skrev 1966 (finns i Herren Lever 1977 och Psalmer och Visor 1976). En text som jag tänker på då och då, när jag ser tillbaka på det som oroat mig. Så många gånger jag varit tacksam för att det blev som det blev!

För det nya obekanta ryggar jag.

I sin vanda fåra löper helst min dag.

Plötsligt kommer undrens Herre. Allt blir nytt.

Allt gammalt och beprövat blir förbytt.

 

Jag står häpen och förvirrad, utan råd,

tills jag märker: det jag fruktat är en nåd.

Han som fanns i det förgångna bor ock här.

Om än hjärtat bävar, vet jag: grunden bär.

   

"det jag fruktat är en nåd"