Jag gick häromdagen - när vi var i stugan - en promenad. Det var så lugnt och stilla, vackert i sina sparsamma färger. Samtidigt härjade krig, kaos, förtvivlan, sorg och skräck på andra platser i världen. Att det kan vara så olika! Och att jag får vara just här på den här lilla plätten på vår jord...
I söndags ledde jag en gudstjänst/mässa i Robertsfors kyrka. Söndagens tema var "Samhällsansvar". Ett stort och ganska svårt ämne. Vi ville också tänka större och längre, inte bara vårt eget samhälle.
Kören sjöng viktiga och fina sånger och vår musiker Erika hade valt passande psalmer till temat och vår tid.
En sådan psalm var ifrån Psalmer i 2000-talet (Verbum) nr 956 av Fred Kaan och Britt G Hallqvist:
Vi ropar till Gud: Ge fred i vår tid!
Låt världen bestå, ge människan hopp.
Vi ber för den jord som du anförtrott oss,
för dem som i vanmakt och sorg vill ge upp.
Vår Gud, ge oss kraft att förkasta allt ont!
Med bävan vi ser, hur herrar med makt
planerar för kaos och sprider fördärv
och slösar miljarder på vapen för slakt.
.......
I motgångens tid, när hoppet slår fel,
o Herre, blås liv i slocknade glöd,
och hjälp oss att dagligen verka för fred,
för Kristus mot makten, för liv emot död!
(Vers 1,2 och 6)
🙏
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar