Sista helgen i Augusti

Sista helgen i Augusti är det i våran "stugby", Klintsjölänningen i Västerbotten, "stugsista". En gammal tradition ursprungligen från Finland . Lysnatta kallas den där. 

Firas mest i kustnära områden med eldar där man bränner upp sommarens skräp.

Så gjorde också vi (och andra i byn). Det finns en del att ta av, när vi håller på och bygger och grejar.

Vi kan alla hjälpas åt 😊

Vi gjorde lite annat den här helgen också.

T.ex. målade med vattenfärger/akvarellfärer ute på altanen.

Caspian hjälpte också sin mamma att byta däck.

Stugsista handlar förstås också om ett farväl till sommaren. Det är lite vemodigt, tycker jag. Vi har haft en ganska intensiv och innehållsrik sommar med fantastiska stunder och dagar. Men det har varit en hel del slit också eftersom vi håller på att flytta. Därför känns det som om sommaren har gått alldeles för fort.

Ett citat från en av alla böcker som jag rangerat ut.

Sommaren och jag har så svårt att skiljas.

Vi håller länge huttrande varandras händer.

Så går hon bort över en sviktande planka.

- Jag känner doften av stora regn.

Viola Renvall

Tack för sommaren och allt gott den gett! 

Nu börjar jag vara beredd att ta emot September med frisk luft och varma färger.

En vecka i augusti.

 

Vi lämnade Norr- och Västerbotten en vecka i augusti och körde söderut. Till Stockholm. Så roligt att se vår dotters nya lägenhet och de fina omgivningarna.

Det blev också 60-års kalas i Trosa hos min bonussyster Ingela. Här på bild med två av sina döttrar. Nedan sjunger alla tre döttrarna för henne.

Med på kalaset var också vänner som fanns i våra liv när vi bodde i Västerljung (utanför Trosa/Vagnhärad) i början av 90-talet. Så roligt att få träffas i några timmar.

Vi lämnade Stockholm efter fem dagar (vi hann också med en pratstund på stan med min bror Urban) och for vidare till Strängnäs-trakten och besökte vår sons svärföräldrar. Så roligt att komma hem till dem!

Innan natten var vi hos goda och generösa vänner i Hallstahammar, där vi fick sova över. Vi hann "avhandla" en hel del av livets stora och små ämnen.

Andra goda vänner från "förr" gjorde vi ett spontanbesök hos, dagen efter. Så många gånger de var mig till hjälp och glädje när jag jobbade i Hallstahammar 1978-1983.

Innan vi på "riktigt" körde norrut stannade vi till några timmar i Fagersta hos Owes morbror Olle, nyss fyllda 93 och hans fru. En kusin till Owe kom också dit. Owe fick veta lite mer om sin mormor och morfar, vilket gladde honom. Historie-rötterna blev lite djupare. 

Efter en veckas utflykt kom vi via Umeå och Robertsfors till Boden igen. Då hade vi varit borta från Boden i nästan fyra veckor. Det fanns en hel del att göra på tomten! En del är mer roligt än annat.

Summa summarum av en vecka i augusti:

Vad vore livet utan kära familjemedlemmar/släktingar och goda vänner?! Det där det dyrbaraste vi äger! ❤️

Tillbaka igen.

 Så har jag då varit i Lycksele och jobbat igen. Den här gången bara en femdagars-vecka. Speciellt för den här gången var också att min man Owe varit med. 

Vi har bott i församlingens fina stuga vid Ume-älven. Så mysigt!

Jag blev väldigt förtjust i den gamla, trolska skogen. Så vacker skog!

Ser ni trollet? 😉

Vem har lagt en spetsduk på stenen?!

Owe har kunnat njuta av naturen medan jag har jobbat. Han har bl.a. varit ute med båten. Det blir inte så ofta, så jag gläds med honom att han fick den möjligheten.

Flera vackra, ljumma kvällar har vi haft.

Vi brukar väldigt sällan grilla själva (det är det sonen som sköter annars). Men här grillade vi faktiskt maten flera dagar i rad. Vi fick lite läger-feeling...

På båda gudstjänsterna idag sjöng vi B G Hallqvists psalm (1972) efter J Kirkegaard (1971):

Blott i det öppna

har du en möjlighet.

Låser du om dig

kvävs och förtvinar du.

Ut i det fria

skall du med Herren gå.

Kraften fullkomnas

mitt i din svaghet då.

Tack Lycksele!