Knyttet och Skrutt

 

Jag tycker mycket om Tove Janssons saga Vem ska trösta Knyttet? Känner du till den?

Knyttet var ett troll, ensam och rädd. Han var rädd för Hemulernas stora tunga steg och Mårrans tjut på natten. Men han bad aldrig om hjälp. Han gömde sig istället.

En morgon gick Knyttet iväg till stranden. Där ute i det svarta vattnet låg en flaska och drev. Den flöt iland och inne i den låg ett sorgset brev. Där stod det: 

...jag är så rädd för Mårrans tjut och jag har ingen vän, jag känner mig så övergiven nu i skymningen... försök att lite trösta mig om du är stark och snäll, jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll...

Knyttet blev på ett märkligt sätt så modig, stark och glad. Han tog båten och rodde ut på havet. Sagan fortsätter med att Knyttet på olika sätt, till slut, tar sig fram till lilla Skrutt. Han samlar allt mod till sig och skrämmer bort Mårran och räddar och tröstar lilla Skrutt.

Och sagan slutar som en saga ska: ...och sen levde de lyckliga i alla sina dagar... Nu tröstar de varandra och är aldrig rädda mer.

För mig säger sagan något viktigt på ämnet Medmänniska, som temat var förra söndagen i våra kyrkor.

Texten var den välkända gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Matt 7:12

Knyttet skulle ha behövt någon som tröstade och hjälpte honom - men han bad aldrig om hjälp. Skrutt som var minst lika rädd, berättade att hon var rädd och att hon ville ha hjälp.  Hon var också beredd att ta emot tröst och stöd.

Skrutts anrop blev inte bara hennes räddning, utan också Knyttets. Han växte och fann en mening, ett uppdrag. Både Knyttet och Skrutt blev på det viset tröstade och hjälpta och fick ett rikare liv. De blev säkert även andra till hjälp, tänker jag.

När vi bestämmer oss för att vi vill stötta en medmänniska, som Knyttet gjorde, blir vi - i all vår brist och rädsla - starkare och modigare och gladare.

Tänk, att det kan komma så mycket gott bara genom att våga be om hjälp! Det kan vara viktigt att komma ihåg. 

Vi är alla beroende av varandra.