Ni vet, den där känslan att inte nå ända fram...
Såå nära, men det räcker inte.
Den känslan!
Där har vi alla varit.
Så ytterst nära, men ändå inte!
Ibland får vi nöja oss med att vi har försökt och acceptera att vi inte nådde längre.
Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
(Sinnesrobönen)
Ibland får vi ta nya tag, försöka igen, växa, våga sträcka oss längre, mogna. Livet och förutsättningarna kan förändras. Ibland når vi ända fram.
Det gäller bara att ha förstånd nog att inse när vi ska acceptera att vi inte når längre och när vi ska försöka sträcka oss ännu längre. En av livets stora brottningar.
(Om du förstorar sista bilden så kan du se en båt med två personer i. De nådde - med rätt redeskap - ända fram).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar