Oktoberhöst

Hösten har verkligen sin tjusning. Med den klara luften. Med alla osannolika färger.

Ibland finns det färger som är självlysande, eller åtminstone näst intill.

Jag upprepar det jag sagt så många gånger förut; det är fascinerande att hösten som visar på förgängelse och död har en så färgrik och stark palett. Skulle inte bara det, kunna ge oss hopp inför vår egen sista tid - och döden...? Och ett liv efter döden?

I höst har jag varit lite bättre på att ta vara på Aronia-bären från vår häck (efter några frostnätter) hemma i Boden. Jag har gjort sylt och använt dem tillsammans med blåbär i paj. Det känns roligt när en hinner med att ta vara på höstens gåvor. Aroniabären räknas ju också som mycket nyttiga.

Jag har också varit i skogen tillsammans med min höggravida svärdotter och plockat tranbär! Gissa vem som gick snabbast och inte ramlade två gånger?
Det var första gången i livet för min del, som jag plockat tranbär. Så roligt! Vi såg dem i somras när vi letade hjortron. Men då var de inte mogna att plocka. De ska helst också ha genomlevt några frostnätter. Till vår glädje fanns de kvar. De är lite luriga att hitta i mossan och under gamla grästrån. Men den som letar finner. 

Jag har försökt ta in lite höstfärger i stugan. För inne är man också på hösten. Det blir fort mörkt och kallt ute. 

Här sitter vi inne och jobbar min dotter och jag. Cornelia har två datorer och jag en. Även en pensionär får jobb-uppdrag. Jag förbereder en begravning. Cornelia har en annan typ av jobb. Men mysigt att kunna sitta tillsammans.

Men vi har också fått tid att promenera i omgivningarna. Här närmar vi oss stranden. Någon som tappat sina badbyxor?

Det är så makalöst vackert vid vatten. Det går inte att se sig mätt. Varje årstid har verkligen sin skönhet och charm.