Släktdrag och släktskap

På bilden är min mamma Astrid och pappa Åke i början av 50-talet. Gissar att det är i Alingsås. Den stad som mamma ursprungligen kommer ifrån. Pappa, som föddes och växte upp i Fjällbonäs, utanför Arvidsjaur, hade fått ett arbete i Alingsås-trakten. Pappa hade just börjat intressera sig för den kristna tron, träffade mamma i ett kyrkligt sammanhang. Jag tror att det var på ett "tältmöte". En del av er känner säkert till de stämingsfulla tältmötena som förekom "förr i tiden", speciellt i frikyrkosammanhang. Det förekommer förmodligen även i dag, förresten.

Jag har varit på kusinträff på min mammas sida i Sollebrunn, utanför Alingsås, hemma hos kusin Kerstin. Så roligt att träffas! Förutom mat och prat, så tittade vi på gamla foton på våra föräldrar och far- och morföräldrar. (Vi var sammanlagt 10 stycken)

(På fotot ovan är de två högra som sitter mina kusiner, Gunnel och Jan)

Här är det min mamma som står i mitten av de vuxna och hennes syster Irene som står framför henne med mina kusiner Göran och Gunnel.

Visst går det att känna igen dragen hos den som var ett litet barn då och är gammal nu? Och visst går det att (mer eller mindre) känna igen gemensamma drag i en släkt?

Det är intressant att det kan finnas något mycket litet kring ögonen, eller munnen, eller näsan, eller hakan...som återkommer hos flera i samma släkt. Ibland är det svårt att direkt säga vad det är... men det finns där. Ett gemensamhets-drag.

På bilden ovan är min mormor Elsa Lagerström född 1891 med sina två yngsta (av sju barn); Ragnhild f 30 och Astrid f 32. 

Det finns släktdrag och det finns släktskap i mer än i det yttre; utseende och rörelser. Ibland finns likhet i personlighetsdragen också som kan märkas i t.ex. humor och uttryckssätt. Det ger förstås en samhörighetskänsla, trots andra olikheter.

Jag vet mycket väl att det inte alltid är så för alla, inte ens i den närmaste familjen. 

Det finns många som upplever raka motsatsen! Känner sig som en främling i sin egen familj och släkt, och som avskyr släktträffar. 

På bilden ovan sitter min mormor på trappen till det hyreshus som de flyttade till från banvaktsstugan lite utanför Alingsås. Mamma var 6 år när de flyttade till detta - för dom - mycket moderna hus centralt i stan. I  den lilla banvaktsstugan fick mormor hämta och värma vatten, nu fick hennes slitna kropp lite lindrigare.

Det finns ett släktskap som inte har med blodsband att göra. Det släktskapet tror och hoppas jag att alla har fått känna av. Människor som man "klickar" med, förstår utan att behöva förklara så mycket, kan skratta åt samma saker med, dela bekymmer... En upplevelse av att "vi hör ihop". Vi har något gemensamt. Det är fint! Och stort. Alldeles speciellt för den som inte har den känslan för sin ursprungs-familj och släkt.

Min mormor och morfars gravsten; Elsa Lagerström och Axel Lagerström. Här ligger också min moster Ingrid Hallqvist och hennes man John. Och min moster Isabella (kallades Isa).

Vi tillhör alla människosläktet. Och vi har en del släktdrag gemensamt som t.ex. behovet av att bli sedda, älskade och respekterade och behovet att betyda något för någon annan, en mening i livet.

Alla har vi också det gemensamt att vi är dödliga, alla kommer vi att dö. Förr eller senare.

Tyvärr är det flera av mina kusiner som har dött "förr", dvs för tidigt, för unga. 

När jag kom hem igen visade jag bilderna för mamma, som är den enda som är kvar av hennes syskonskara, både på hennes syskonbarn och de gamla fotografierna. Det var roligt att se hur hon kände igen, visste vilka de var och mindes.

(Tyvärr har jag tydligen slarvat med fotograferandet  av de gamla korten eftersom de är suddiga.)

Hur är det med ditt släktskap? Vilka räknar du dit? Finns det släktdrag; utseendemässigt eller personlighetsdrag som du känner igen?

Tack Kerstin och övriga kusiner för en fin dag!