En vintertur ...

 Vi hade tänkt åka tåg. Men p.g.a. praktiska omständigheter så tog vi bilen. Vi är tacksamma för att vi hade "tur med vädret" alla 176 milen. Så här års är det verkligen en chansning... Vi var "duktiga" och stannade till och sov och åt under vägen, mer än vi brukar.

Vi har sovit i olika sängar och ätit vid olika bord. Vi har träffat flera - sedan årtionden - gamla vänner  och kära släktingar. En bonus när man åker med bil (underlättar i alla fall!)

Under hela vägen var det minusgrader och snö. Vi hade två mål för vår resa och det ena var att komma till vår dotter Cornelia och hennes sambo i Stockholm.  De håller på att flytta, så vi fick hjälpa till lite grann där.

De har fina promenadvägar alldeles i närheten. Jag är lite avundsjuk på alla fina, krokiga träd som finns söderut, som vi inte har uppe hos oss.

Efter dagarna i Stockholm for vi vidare till Nyköping där jag fick träffa Fysioterapeut Emelie Mård (som också är min bonussysterdotter) på MÅRD SJUKGYMNASTIK OCH REHAB. Även om vi inte hade varit släkt så skulle jag ha sagt samma sak: Otroligt duktig! Lyssnar. Undersöker noga. Behandlar och ger träningsrörelser som känns helt rätt. Så glad och tacksam för detta besök! Synd att vi bor så långt ifrån varandra. Efter det åkte vi till min bonussyster i Trosa.

På vägen dit körde vi förbi Västerljung och det hus som vi bodde i början av 90-talet (fotot ovan). Alltid lite speciellt att se sina gamla hus och hem. Och träd och buskar som man planterat... Då var barnen små. Jag arbetade i Sjukhuskyrkan i Södertälje och Owe som skolkurator i Vagnhärad. Det var härifrån som vi sedan 1996 flyttade upp till norrbotten. Ja, allt har sin tid...

(Fotona är ifrån Stockholm, Hägersten)

Vårt andra mål för resan var en begravning i Västanfors kyrka (Fagersta). Det var Owes gamla morbror, 96 år, som lämnat det här jordelivet. Den siste i syskonskaran. Det kändes fint för oss att vi kunde vara med. Vi träffade Owes morbror i september, då sa han till Owe, att det här var nog sista gången som Owe fick se honom. "Äldre än så här kan jag inte bli", tyckte han. Och så blev det.

Owe fick också tillfälle att träffa många av sina kusiner på minnesstunden.

Sedan, efter 10, 11 dagar, var det dags för hemresan. En lång resa blir roligare när man har ställen att stanna till på. Ett sådant är i Ullånger.

Mjälloms tunnbröd! Här köpte vi ett par kartonger gott tunnbröd med oss hem. Bra ställe att stanna till på. När vi åkte ner åt vi vår lunch där också.

Sedan fortsatte vi vägen ända hem. Vi har ett vackert land.

Det finns en nattvardspsalm som börjar Vi bär så många med oss... och precis så känns det efter att vi träffat många som vi inte träffar så ofta. De finns i våra tankar. Vi önskar dem alla allt gott, det de  längtar efter och har behov av. Första versen slutar med orden: Vi bär  så många med oss, o Gud, vi ber för dem.

(Jag tycker mycket om hela psalmen, SvK Psalmbok nr 399. Många viktiga strofer.)