Vintern är här!

Nu är det inte många dagar kvar av november. Snart får vi fira första advent. Jag ser fram emot adventstiden. Adventsljusstakarna, stjärnorna, saffransbröden, adventstidens texter och psalmer och förberedelserna till jul. Det är fint det!

Det har varit ganska kallt och vackert i ett par veckor nu. Vi har glatts åt snön, isen och solen. Även om det bara varit lite snö så här långt. Ovanligt lite. Men det har ändå känts som att det är vinter!

Vattnet i vår havsvik har frusit och tinat, frusit och tinat, nu är det mest stora isflak vid kanterna. Det förändras hela tiden. Kraftiga vindbyar och vågor från havet bryter sönder den svaga isen. Vilka krafter det finns i naturen! 

Tyvärr så är det nu på väg att bli mildare och kanske t.o.m. regn! så vi är rädda för att den lilla snö och is vi har ska försvinna... och enligt långtidsprognoserna ser det ut att vara milt långt fram i december 🙄. Vi hoppas att solen ska visa sig ändå. Just nu är vi i den absolut mörkaste tiden, men det betyder också att vi är inte så långt borta från att det sakteliga vänder och blir ljusare och ljusare igen.

När det finns (orörd) snö på marken kan man lätt se fotspår. Vi upptäckte för drygt en vecka sedan fotspår av lodjur på tomten. När vi sedan gått våra promenader så har vi sett spåren åt både det ena och andra hållet i vår stug-by.

Överhuvudtaget ser vi många fotspår av djur; rådjur, räv, hare, ekorre mm. Från början såg vi mycket renar här på isen och tomten, men tyvärr har vi inte sett några här på några år. Jag tänker ibland när jag ser fotspåren av djur; hur medvetna är de om att de korsar och går i varandras fotspår? Men det vet de nog...

I går kom en stor, mörk ekorre på besök på altanen. När den fick syn på mig genom fönstret på altandörren så satte den sig på två ben och viftade på svansen. Det såg ut som om den var jätteglad. Men svansföringen har nog mer med balansen att göra och kan också betyda att den varnar för fara. Men den verkade då inte rädd, fast jag knackade på rutan 😊

Vi har varit i stugan mer än vad vi hade tänkt i höst. (Det är inte vår stuga som syns på bilden ovan) Det är svårt att åka härifrån. Jag tror aldrig att jag har upplevt en så vacker november - men man minns ju inte allt... 😉 Jag har också jobbat här i trakterna en del i höst. I morgon har jag t.ex. en begravning. Det finns dessutom alltid något att göra här. Vi blir liksom aldrig "färdiga". Jag gillar förstås också att vara i min ateljé. Men Umeå har andra fördelar som t.ex vår son med familj som vi åker ner och träffar med jämna eller ojämna mellanrum. Barnbarnens utveckling vill vi inte missa♥️

 

Så här några dagar före första söndagen i advent vill jag önska dig en fin adventstid! 🕯️

Med eller utan snö.  Adventspsalmen nr 609 i Den svenska psalmboken med tillägg, är en bön att be:

Advent är mörker och kyla. På jorden är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap, men bråkar och slåss överallt.

Advent är mörker och kyla. Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig Gud över jorden, all nöd, all förtvivlan du ser.

Advent är väntan på Kristus: Kom Herre, kom hit i tid.

Och lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i frid.

(Text: M. Melin )