Solvärme på gott och ont!

 

 Vilken sommarvärme vi fick i juli och än är den inte över. Värmen fortsätter. Även om vi också äntligen fått en del regn. Åskan har också låtit höra av sig.

Solen ger värme, liv, växt, mognad, livsmod, glädje...

Men vi vet att solen också kan skada, bränna, torka ut och det kan få ödesdigra konsekvenser. Det är verkligen skrämmande.

En morgon fick vi känna på solens starka krafter. Vi hade kvällen innan satt upp ett ljusgrått mörkläggande tyg för ett par fönster. Vi var så glada för att vi hade hittat det där tyget. Vi hade barnbarnen här och de har svårt att förstå att det kan fortfarande vara natt eller mycket tidig morgon, när det är ljust ute. Med tyget blev det riktigt mörkt. Tyget utestängde en del av värmen också. Det var typ 28 - 30 grader varmt på morgonen när solen lyste på rutorna. I samband med frukosten tog Owe bort tyget och då upptäckte vi till vår förfäran att mellanrutan (på tre-glas-fönstret) hade spruckit i två långa revor! Och när vi tog på rutan kunde man nästan bränna sig. Med tyget hade det blivit alldeles för varmt. Med det lärde vi oss någonting viktigt. Natten efter hängde vi tyget för fönstren utvändigt.

Det är med solen, som med vattnet och inte minst oss människor! - att solen, vattnet och människan är en förutsättning för liv och för att rädda liv, men som också har "förmågan" att göra precis motsatsen: skada och döda. Ibland är gränsen hårfin, ibland är den mycket tydlig. Livet är skört för både människor, växter och djur. Så långt vi kan och det är möjligt måste vi ta vårt ansvar. För liv. För klimat och miljö. För fred.

En liten kvällsbön av Per Harling:

Tack, Gud, för ännu en dag,

för dofterna och smakerna för färgerna och ljuset,

för skönhetens intryck.

Nu överlämnar vi oss själva,

våra familjer och medmänniskor i din trygga famn.

Ge oss alla vila och energi inför en ny livsdag.

I Jesu Kristi namn. Amen.

(Jag har ändrat vänner till medmänniskor, eftersom jag ville vidga bönen till fler än bara de närmaste).