Mitten av juli.

Så är vi då i mitten av juli. Sommaren går fort.

Länge kändes det som om vi inte skulle få någon riktig sommarvärme i år. Men sedan en vecka tillbaka ungefär så kan vi här i norra Sverige gå i tunna sommarkläder! Sol från klarblå himmel (alltså inte som på bilden, som är taget innan denna värme)!

Förutom veckorna med flyttbestyr i Umeå så har vi varit mycket i stugan - som vanligt. Ibland ensamma, ibland med familjemedlemmar, ibland med trevliga gäster.

Vissa dagar med vila och avkoppling. Bara njuta av stillheten och det naturen bjuder på. Eller annat njutbart som t.ex Vernissage med Elisabeth Biström på Blickpunkten i Robertsfors eller en lördagkväll i början av juli kl 18-24 "Hantverk i sommarnatt" i Robertsfors kommun eller konsert med Markus Wargh i Bygdeå kyrka.

Vissa tider med bad, lek och spel. Även gamla spel som Plockepinn i storformat och ett Couronnespel blev omtyckt (bra idé att ha cykelhjälm när man spelar couronne med storebror).

Det har också funnits tid för större och mindre projekt. I en stuga finns det alltid saker att göra eller åtgärda (åtminstone hos oss).

 

Sommar- och stugliv är inget unikt för oss. Jag tänker att på liknande sätt är det så för många på sommaren. Ett ganska enkelt sommar-vardagsliv. Men naturligtvis finns det också oändligt många, runt om i världen, som lever ett helt annat liv till glädje och tillfredsställelse - men också i sorg. I sorg av många olika anledningar. 

Vi som lever ett liv, som vi känner glädje och tacksamhet för - måtte vi inte sluta förundras över det goda, inte ta det som en självklarhet eller rättighet... vi människor på det här jordklotet har fått så olika förutsättningar och möjligheter.

Jag läste nyss ett citat av Carl von Linne: Omnia mirari etiam tritissima - Förundras över allt, även det mest vardagliga.

Det tror jag mycket på! Förundran! Inte minst för det vardagliga och enkla. Men också för det storslagna som också finns i tillvaron.

"Förundran är en liten svindel av klarhet. Mystikens lilla-syster". Skriver Ylva Eggehorn i boken Natt och Dag.

Ytterligare ett citat om förundran. Ord av Caroline Krook:

Var rädd om din undran,

låt den inte gå sönder.

Var rädd om din förundran,

låt inte någon ta den ifrån dig.

Försök dig inte på

att göra det obegripliga begripligt.

Den som gör upp med det underliga

förlorar så lätt det underbara,

sin häpna förundran

över livets storslagenhet och skönhet.

(Från Ett bönens år av Caroline Krook)