Solvärme på gott och ont!

 

 Vilken sommarvärme vi fick i juli och än är den inte över. Värmen fortsätter. Även om vi också äntligen fått en del regn. Åskan har också låtit höra av sig.

Solen ger värme, liv, växt, mognad, livsmod, glädje...

Men vi vet att solen också kan skada, bränna, torka ut och det kan få ödesdigra konsekvenser. Det är verkligen skrämmande.

En morgon fick vi känna på solens starka krafter. Vi hade kvällen innan satt upp ett ljusgrått mörkläggande tyg för ett par fönster. Vi var så glada för att vi hade hittat det där tyget. Vi hade barnbarnen här och de har svårt att förstå att det kan fortfarande vara natt eller mycket tidig morgon, när det är ljust ute. Med tyget blev det riktigt mörkt. Tyget utestängde en del av värmen också. Det var typ 28 - 30 grader varmt på morgonen när solen lyste på rutorna. I samband med frukosten tog Owe bort tyget och då upptäckte vi till vår förfäran att mellanrutan (på tre-glas-fönstret) hade spruckit i två långa revor! Och när vi tog på rutan kunde man nästan bränna sig. Med tyget hade det blivit alldeles för varmt. Med det lärde vi oss någonting viktigt. Natten efter hängde vi tyget för fönstren utvändigt.

Det är med solen, som med vattnet och inte minst oss människor! - att solen, vattnet och människan är en förutsättning för liv och för att rädda liv, men som också har "förmågan" att göra precis motsatsen: skada och döda. Ibland är gränsen hårfin, ibland är den mycket tydlig. Livet är skört för både människor, växter och djur. Så långt vi kan och det är möjligt måste vi ta vårt ansvar. För liv. För klimat och miljö. För fred.

En liten kvällsbön av Per Harling:

Tack, Gud, för ännu en dag,

för dofterna och smakerna för färgerna och ljuset,

för skönhetens intryck.

Nu överlämnar vi oss själva,

våra familjer och medmänniskor i din trygga famn.

Ge oss alla vila och energi inför en ny livsdag.

I Jesu Kristi namn. Amen.

(Jag har ändrat vänner till medmänniskor, eftersom jag ville vidga bönen till fler än bara de närmaste).

Mitten av juli.

Så är vi då i mitten av juli. Sommaren går fort.

Länge kändes det som om vi inte skulle få någon riktig sommarvärme i år. Men sedan en vecka tillbaka ungefär så kan vi här i norra Sverige gå i tunna sommarkläder! Sol från klarblå himmel (alltså inte som på bilden, som är taget innan denna värme)!

Förutom veckorna med flyttbestyr i Umeå så har vi varit mycket i stugan - som vanligt. Ibland ensamma, ibland med familjemedlemmar, ibland med trevliga gäster.

Vissa dagar med vila och avkoppling. Bara njuta av stillheten och det naturen bjuder på. Eller annat njutbart som t.ex Vernissage med Elisabeth Biström på Blickpunkten i Robertsfors eller en lördagkväll i början av juli kl 18-24 "Hantverk i sommarnatt" i Robertsfors kommun eller konsert med Markus Wargh i Bygdeå kyrka.

Vissa tider med bad, lek och spel. Även gamla spel som Plockepinn i storformat och ett Couronnespel blev omtyckt (bra idé att ha cykelhjälm när man spelar couronne med storebror).

Det har också funnits tid för större och mindre projekt. I en stuga finns det alltid saker att göra eller åtgärda (åtminstone hos oss).

 

Sommar- och stugliv är inget unikt för oss. Jag tänker att på liknande sätt är det så för många på sommaren. Ett ganska enkelt sommar-vardagsliv. Men naturligtvis finns det också oändligt många, runt om i världen, som lever ett helt annat liv till glädje och tillfredsställelse - men också i sorg. I sorg av många olika anledningar. 

Vi som lever ett liv, som vi känner glädje och tacksamhet för - måtte vi inte sluta förundras över det goda, inte ta det som en självklarhet eller rättighet... vi människor på det här jordklotet har fått så olika förutsättningar och möjligheter.

Jag läste nyss ett citat av Carl von Linne: Omnia mirari etiam tritissima - Förundras över allt, även det mest vardagliga.

Det tror jag mycket på! Förundran! Inte minst för det vardagliga och enkla. Men också för det storslagna som också finns i tillvaron.

"Förundran är en liten svindel av klarhet. Mystikens lilla-syster". Skriver Ylva Eggehorn i boken Natt och Dag.

Ytterligare ett citat om förundran. Ord av Caroline Krook:

Var rädd om din undran,

låt den inte gå sönder.

Var rädd om din förundran,

låt inte någon ta den ifrån dig.

Försök dig inte på

att göra det obegripliga begripligt.

Den som gör upp med det underliga

förlorar så lätt det underbara,

sin häpna förundran

över livets storslagenhet och skönhet.

(Från Ett bönens år av Caroline Krook)

Nu har vi gjort det igen!

Hoppas att ni - i era liv - har en bra sommar, även om det är förfärligt hemskt i världen.

Jag gläds åt sommaren, solen, blommorna (som det verkar vara extra mycket av i år) och allt det vackra.

I början av juni upptäckte jag att det var rosa knoppar på Rododendron, som vi tog med oss från Boden till stugan för flera år sedan. Varje år har jag trott att den skulle blomma, men nej, bara gröna blad. Men i år! Vågade först inte riktigt tro på det jag såg. 

Barnsligt glad har jag följt utvecklingen från knoppar till full blomning. Så vacker - och så roligt! Vi är inte bortskämda med blommor i stugan, så jag gläds mycket. För mig blir det också en påminnelse om att det som ser hopplöst ut kan faktiskt överraska och blomma - i sin tid!

Juni månad har varit lite annorlunda för oss. Vi har jagat banankartonger, rensat och packat igen! Vi har nämligen precis flyttat från en liten lägenhet till en ännu mindre. Och billigare! Alltså inom Umeå, från Mariehem till Tomtebo. Vi är mycket i vår stuga i Robertsfors, året om, därför har det känts helt fel att ha en lägenhet med - för oss - hög hyra. Annars har vi trivts bra där. Med den nya lägenheten blir det lägre månadskostnad.

Nu är det tomt där - äntligen! Och igår har det städats av en städfirma. Nu återstår bara att lämna nycklarna på måndag till hyresvärden. Det känns mycket skönt att ha kommit så här långt nu. Även om den här flytten var oerhört mycket lindrigare än flytten från Boden till Umeå (på alla sätt), så tar det ändå mycket på krafterna. Den här lägenheten har dessutom ett rum mindre än den förra. Men nu hoppas vi att vi inte behöver flytta på lääänge.

Det här är den allra första bilden från nya lägenheten, när vi tog över den, den 16 juni. Första fikat. Min farfars gamla stolar fick vara med i första lasset i bilen, för att ha något att sitta på. Vi tror att vi kommer att trivas här. Både i lägenheten och i omgivningarna. 

Nu har vi tagit bort en av de tomma bokyllorna, från när bilden togs, fyllt de andra och packat upp de flesta kartongerna... Det är svårt att veta innan hur mycket man rymmer. Vi har förstås gjort oss av med en hel del igen. Vårt liv har krymt mycket sedan vi flyttade från Boden när det gäller böcker, kläder och saker, men kanske vidgats, blivit större på ett annat sätt (vi har ändå långt mer än vad vi behöver!). Allt har sin tid. Livet och behoven förändras. 

När man flyttar blir det påtagligt att ett hem är platsen där vår historia och vår framtid möts.

Nu när flytten i stort är genomförd, vill jag njuta lite mer av sommaren. Hoppas att du kan göra det också.

Må solens strålar värma dig om dagen.

Må månens sken omsluta dig om natten.

Må Gud ständigt hålla dig i sin famn,

bevara dig från fruktan,

skydda dig mot skada,

välsigna dig med kärlek

och skänka dig sin frid.

 

Regndroppen

Det är förfärligt oroligt i världen. För att uttrycka sig milt. Det är så mycket som är ofattbart och skrämmande. Hur det har blivit!! Jag hittar inga ord...

Jag hittade en gammal bok i bokhyllan. "Människan på jorden" av Barbro Karlén. Några av er kanske kommer ihåg henne, underbarnet, som skrev så kloka dikter. Den här boken trycktes 1966 (då författarinnan var 12 år). Dikten som jag citerar nedan skrev hon direkt när hon fick höra att president John F Kennedy blivit mördad, då var hon 9 år.

REGNDROPPEN

Fall lilla regndroppe

fall.

Tvätta bort all smuts på vår jord 

och tvätta bort all ovänskap

mellan folken.

Tvätta bort allt hat och tårar.

Tvätta alla människor rena 

långt in i hjärtat.

Tvätta bort all dumhet och mallighet.

Tvätta bort allt som är fult.

Fall

lilla regnd...

fall

Ja, fall lilla regndroppe, fall! Tvätta alla människor rena långt in i hjärtat! Vilken bön av en nio-åring! Mycket klokare och mognare än alla mäktiga makthavare! 

Regndroppar kan verkligen göra under i naturen, ge liv och frukt. Så fall lilla regndroppe, fall på vår jord! Både för jordens och människornas skull!

Jag vill önska er alla en god helg!

Vi har haft äran att få vara på tre-års kalas idag - och nu väntar några ganska krävande och spännande dagar. 

Ljud och ljus och färger...

 

När dagen fylls av fågelsång, när äng och hagar blommar,

när markens hela rikedom förkunnar Nordens sommar.

Då spelar Skaparen och vi är toner i hans symfoni

av ljud och ljus och färger.

Sv. Psalmboken nr 754.

Ja, visst är det mycket av ljud och ljus och färger, som berör oss gott den här årstiden? Så mycket av sprittande liv i naturen! Vi får ta vara på det, ta in det i våra kroppar och sinnen. Jag känner för min egen del att jag behöver det, när vi samtidigt vet att det finns så mycket våld, död och förtvivlan i vår värld. Jag tror det kan ge energi och kraft. 

I dag är det Kristi Himmelsfärds dag. Vi var på Gökotta kl 8 utanför Kyrkstugan vid Nydalasjön, här i Umeå. Fantastisk morgon; sol och vindstilla. Fina psalmer, vacker sång och en predikan i min smak.

En psalm som vi sjöng:

Över berg och dal som en mjuk koral

drar sommarn över vårt land.

Livet flödar fram såsom sav i stam,

såsom bäck emot havets strand.

Så lev Guds nu. Av Guds nåd får du 

ta mot var stund ur hans hand.

Livet flödar fram såsom sav i stam,

såsom bäck emot havets strand.

Sv. Ps. nr 752 v1

Vi får vara uppmärksamma, lyssna och se ljus och färger, vad naturen och vår Skapare vill förmedla till oss. Men också lyssna och se varandra och vår medmänniska nära och långt borta.

Minns att var sekund är en liten stund

av evigheten hos Gud, och när dagen lång

du hör fåglars sång, hör du himmelens egna ljud.

Så lev Guds nu. Av Guds nåd får du

ta mot var stund ur hans hand.

Och när dagen lång du hör fåglars sång,

hör du himmelens egna ljud.

Sv.Ps nr 752 v2

Var varsamma och tala väl om varandra! 

Att söka lä...

Vår stuga ligger vid en havsvik. Det blåser väldigt ofta, som det brukar göra vid havet. Men vi har en sådan tur att vi har mycket träd på rätt sidor runtomkring, som tar bort mycket vind. Vi har också speciella lä-platser på tomten, som vi kan välja att sitta vid, beroende på varifrån vinden kommer.

På våra lä-platser kan vi både se och höra vinden, ibland mycket hårda vindar, men ändå inte störas av den. Det är ganska mäktigt. Lä-platserna fyller en viktig funktion. När vi lämnar platsen känner vi styrkan i vindarna.

Vi behöver alla lä-platser att vila på i livet. En plats att hämta igen oss på, samtidigt som vi både kan se och höra det som händer omkring oss. Men ändå inte störas eller beröras av, just då. Men vi ska inte leva och bo på en liten, skyddad plats med lä. Däremot kan stunden där ge oss styrka och mod att våga leva våra liv i olika vindriktningar och styrka.

Vi behöver ibland söka lä. Det kan vara mer eller mindre lätt att hitta sådana platser eller stunder. Jag tänker särskilt på människor i utsatta lägen, som t.ex. i krig och katastrofer, i sjukdom eller i andra svåra situationer. Ofta är ändå människan bra på att hitta något litet andhål, gömställe, aktivitet eller en person som ger stöd och hjälp.

Var eller vad är din lä-plats?

Påsk

Påskledigheten är nu förbi för mina närmaste och vardagen är tillbaka. Vi har firat påsken i stugan tillsammans med vår dotter och hennes sambo. 

Så roligt att få vara tillsammans när vi inte kan ses så ofta. Vi hade fint väder, mycket sol, men inte så varmt i luften. Men vi har bra lä-platser i stugan där vi kan njuta av solen.

För några år sedan skrev jag ganska mycket dikter, men jag har som kommit av mig med det... Men jag delar här två dikter från 2014 och 2015. Den första knyter an till Påskdagens budskap och den andra syftar på Annandag påsk - med en liten egen fri tolkning.

HAN BARA VISADE SIG 

Det var inga speciella ljusfenomen

inga jordskalv

ingen som spelade trumpet 

inga hurrarop 

han bara visade sig 

Det var inga pressuppbåd

inga reklamkampanjer

han bara visade sig 

för kvinnorna 

det räckte 

FRÄMLINGEN

Någon de inte kände 

anslöt till deras vandring,

visade vägar de inte sett förut,

utsikter, viloplatser.

Nyfikna på denne främling 

bjöd de honom med sig hem.

Han gick in genom en dörr 

de inte visste fanns.

Häpna

välkomnade de honom till bords.

När hans händer delade brödet

- kände de igen honom.

Hoppas att du har haft en fin påskhelg

och får (eller har) en skön vår!