Det är tydligt att människan och naturen hör ihop. Inte så konstigt eftersom det är samma Skapare. Samma design, liksom.
Det vi ser i naturens många olika uttryck kan vi också se och uppleva i våra egna liv. Just nu tänker jag i första hand på himlens utseende. Himlen kan skifta från det ljusaste ljusa till det mörkaste mörka. Så olika det kan vara, precis som våra dagar och stunder kan växla.
Det är sällan livet bara kan liknas vid en helt klarblå himmel. Men vissa stunder får vi uppleva det - och ta vara på. Lägga i minnesbanken.
För det mesta är livet "växlande molnighet".
Ibland är livet extra tungt och mörkt. Vi längtar efter att det ska lätta och ljusna. Vi söker efter ljus-strimlor...
Och de kommer! Vi får hoppas, ana och tro igen...