Att bara "titta förbi"...

 

Jag har tänkt lite på en gemenskapsform som nästan inte existerar idag; att bara titta förbi någon granne eller släkting utan någon speciell inbjudan. Så som det var förr. Naturligt och självklart. Ytterdörren var sällan låst.

Jag minns hur det var när jag var barn och mamma var "hemmafru". Vi bodde mitt i stan i Piteå och det var många som kom förbi och trängdes i vårt lilla kök. Mamma hade alltid kaffepannan på spisen och kringlor fanns det oftast att plocka fram från någon burk. Mamma avbröt det hon höll på med, för att en stund, i all enkelhet, sätta sig ner vid köksbordet och prata med den som kom.

(Gästmugg i Lycksele 😊)

Ibland var samtalen djupa, andra gånger mer lättsamt prat. En paus i vardagslunken som gav känslan av tillhörighet och sammanhang, som så många saknar idag. Det prestigelösa mötet och enkla brödet gav mening och livskraft i vardagen.

(Naturligtvis hände det att elakt skvaller fördes vidare på sådana här kafferep. Men i stort, tror jag, att det var betydelsefulla stunder för dem som möttes).

På söndag är det Midfastosöndagen. På gudstjänsterna predikas över temat "Livets bröd". Kanske var kaffetåren och bullen för många något av "livets bröd". En räddning att orka lite till.

Jesus säger: "Jag är livets bröd" (Joh 6:34). Det bröd som ger liv. 

Brödet var basfödan på Jesu tid. Brödet för överlevnad.

Vi behöver gott om "livets bröd " i vår värld idag! I alla dess betydelser och tolkningar!

På söndag ska jag vara i Svenska kyrkan i Vännäsby och leda Högmässan. Jag ska predika om pojken som kommer för att dela med sig av sina fem kornbröd och två fiskar till folkmassan som var samlad. Att DELA MED SIG av det man har - även om det verkar väldigt lite i sammanhanget - har också med "livets bröd" att göra. Dvs det som ger liv och mening både för den som ger och den som tar emot.

Då kan det t.o.m. bli lite feststämning...

Ps Inte helt fel att påminnas om "titta förbi"-brödet så här på Kvinnodagen. Tänk så många kvinnor som bakat, alltid varit beredda på att bjuda, att lyssna och att diska och sopa mm. för sina grannar, vänner, släktingar.