Mot en okänd framtid?

"Mot en okänd framtid" - ja, framtiden är alltid mer eller mindre okänd, eller osäker. För oss alla. Vi vet inte exakt vad som kommer att hända, eftersom vi inte kan styra allting själva.

För vår egen del, Owes och min, är framtiden spännande och osäker. Vi hoppas, men vi vet inte riktigt vad framtiden ska föra med sig. Vi har nu äntligen lämnat nycklarna till huset i Boden till nya ägare och tränar oss numera att kalla vår lilla lägenhet i Umeå för "hemma".

Att flytta - har för oss varit en stor process på alla nivåer. Ändå har vi flyttat ganska många gånger under vårt liv tillsammans. Det har alltid varit en process, men jag tror att den var större och vidare den här gången. Kanske beror det på att vi är äldre, att vi är pensionärer, att vi flyttar till mycket mindre, att vi har "tvingats" göra oss av med mycket. Mycket av det som varit väldigt förknippat med våra liv. Samtidigt som det kan vara en sorg, kan det också vara en befrielse.

Sak efter sak har vi plockat ut från huset, till slut hade vi bara det allra nödvändigaste kvar. Mycket blev "sista gången". Här äter vi vid vårt gamla matbord (slagbord) för sista gången. Sedan bar Owe ut bordet.

Just i samband med alla "sista gången" hittade jag en dikt av Viola Renvall i en dödsannons, som jag sedan tänkte mycket på - även om vårt "sista gången", inte riktigt var detsamma som i dikten. Men en gång är det "sista gången" med allt, fast vi kanske inte vet om det. "Dagen liknar de andra. Du vet inte när och vill inte veta" skriver hon i dikten.

När vi hade lämnat nycklarna, sagt hej då till några, var vi också till askgravlunden där mammas namn finns skrivet på minnesstenen till höger på bilden. Det var ett fint avslut. Och en vacker vy över Boden.

En "sista gång" vid en flytt leder till en "första gång". För vår del är det något positivt och hoppfullt. Något vi längtat efter. Mitt i all trötthet och bland alla kartonger, ser vi fram emot flera roliga, meningsfulla, inspirerande "första gången".

Vi är tacksamma för de många åren i Bodens kommun. För alla våra goda vänner och arbetskamrater - och förstås släktingar i Norrbotten. Vi hoppas kunna hålla kontakten och ses igen! ❤️

Hej då huset och alla fina grannar!

Livet är en process och allt har sin tid. Och nu är en tid.

När vi första februari körde från Boden till vårt hem i Umeå lyste solen vackert och hoppingivande.

.