Efter några riktigt klara och soliga dagar kom dimma in över landskapet. Det på avstånd försvann nästan, eller kunde bara skönjas svagt.
Lite så har helgen känts, tycker jag. En välbehövlig vila (dimma) från världsläget, alla nyheter, rapporter, analyser och spekulationer. De hamnade lite i bakgrunden en stund.
Inte så att det går att glömma, eller inte veta vad som döljer sig där bakom dimman.
(Påskpyssel)
Men ögonen har fått vila fån skrämmande krigsbilder en stund. Istället fått se på älskade ansikten, en livlig och glad och trygg tvååring och en fantastisk vårvinternatur.
(Att skotta och bygga med farfar är kul!)
(Foto: Ellinor Rönn)
Solen har lyst och värmt, den vita snön gnistrat, fåglarna har sjungit och några renar har strosat omkring på isen nedanför vår stuga. Vi har också suttit ute och ätit för första gången i år. Vi har alltså varit i vår stuga i helgen tillsammans med vår son och hans familj från Umeå. Naturligtvis har vi pratat om det som händer och funderat kring framtiden; hur kommer allt att bli?! Men det var skönt för ögon och sinnen att se och uppleva också något annat än bara det svåra och hemska som händer inte så långt ifrån oss.
Vad jag önskar alla en stunds dimma, vapenvila, att få se och prata med sina närmaste, stärkande solstrålar och värme, hopp, nya möjligheter... allra mest önskar jag FRED.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar