(Fotot är inte ifrån idag, även om vi har mycket snö kvar fortfarande)
Under min korta promenad idag lyste solen starkt och skönt från början. Men innan jag var hemma igen hann det hagla och blåsa iskallt också. Det var alltså riktigt aprilväder.
Livet påminner mycket om aprilväder. På samma dag kan vi bli alldeles varma i kroppen och glädjas åt något vi ser eller är med om. Men innan kvällen kan vi också fått vara med om sådant som gjort oss arga och nedstämda och kanske oroliga. Det kan ske snabba förändringar, eller - som aprilvädret ibland - att allt händer samtidigt.
Jag tycker att det är ganska häftigt att vi människor kan hantera så många olika känslor och upplevelser samtidigt - utan att vi går sönder eller blir alldeles förvirrade.
Om vi ska vara sociala människor, behöver vi kunna härbärgera många olika tankar, reflektioner, känslor, beslut mm samtidigt. Vi berörs inte bara av det som händer oss själva, utan också av det som händer de som står oss nära, liksom människor runt om i världen. Det händer mycket samtidigt i vår stora vida värld och vi kan snabbt få information. Men visst, ibland kan det bli för mycket. Speciellt om det är många hemska och sorgliga saker som händer alldeles för tätt.
Det förunderliga är, tänkte jag idag när jag var ute, att solen kan lysa samtidigt som haglet slår mot ansiktet. Solen lyser fast det är krig, solen kan visa sig fast vi sörjer djupt, solen finns där fast ångesten och oron håller oss hårt i sitt grepp.
För mig hör solen hör ihop med ljus, hopp, liv - och Gud.
Så länge solen lyser, värmer och väcker till liv finns det något att hoppas på.
Vi ser inte alltid solen, men den finns alltid ändå.
Må solens strålar värma dig om dagen.
Må månens sken omsluta dig om natten.
Må Gud ständigt hålla dig i sin famn,
bevara dig från fruktan, skydda dig mot skada,
välsigna dig med kärlek och skänka dig sin frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar