Margareta

 

Sedan en vecka tillbaka är jag i Lycksele och vikarierar som präst. Vad jag kan minnas har jag aldrig varit här tidigare, så det är roligt på flera sätt. Det är en vacker plats med många fina byggnader.

På Gammplatsen vid Ume älv i Lycksele vid den gamla kyrkplatsen ligger Margaretakyrkan, som ägs av Hembygdsgillet i Lycksele. Kyrkan byggdes 1973 och är en rekonstruktion av en äldre kyrka, uppförd 1736.

I lördags fick jag glädjen att döpa ett barn i denna lilla mycket fina träkyrka.

Musikern som var med mig berättade om Margareta, som levde på 1300-talet. Hon hade en stor längtan efter att få predika Guds ord i lappmarkerna. Men hon ville ha drottning Margaretas tillåtelse. Det sägs att hon en vårvinter tog skidorna och for söderut för att få träffa drottningen. Det tog sin tid. Under vägen fick hon lämna skidorna och gå till fots. Hon gick till Uppsala, men drottningen var inte hemma utan i Skåne. Då fortsatte Margareta ännu längre söderut. Inte heller där var hon när Margareta äntligen kom fram. Men Margareta gav inte upp. Till slut, efter en väldigt lång vandring fick hon träffa kungen och drottningen. Hon fick deras tillåtelse att predika. Margareta vände åter till dessa trakter i Lappland. Det var då omkring 1380 och digerdöden hade tagit många människors liv.

(Observera den vackra dopfunten!)

Jag beundrar denna kvinnas iver att få dela med sig av sin tro i denna svåra tid. Dessutom var hon kvinna! Men kanske gav kungaparets tillåtelse henne mod - hon hade några bakom sig. Och inte vilka som helst! De bekräftade hennes uppdrag.

Vid denna dopgudstjänst och liksom ofta annars brukar jag säga något om att dopet är inget som vi kyrkfolk bara hittat på som en fin tradition, utan vi har fått uppdraget (och tillåtelsen) av Jesus Kristus själv och så läser jag den text, som alltid citeras på alla dopgudstjänster:

Jesus:

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar:

döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn

och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.

Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matt 28:18-20

(stolan som jag fick använda)

Det finns Någon, som är mycket större än jag, som står bakom mitt uppdrag med sina ord och som handlar/verkar med sin kärlek i dopet - oavsett om det är ett barn eller vuxen som blir döpt. Det är skönt att veta! Jag förstår Margareta. Men jag skulle ha gett upp vid första eller möjligen andra backen...