Där det himmelska och jordiska möts

Med båda fötterna på jorden, mitt i den krassa verkligheten, kan vi ibland få vara med om något som vi skulle kunna kalla himmelskt, gudomligt, heligt. Det kan vara i båten en stilla sommarkväll eller en myggig dag i hjortronskogen. Det kan vara i konsten, lyriken och musiken. Det kan vara i bönen, i mässan. Några tycker sig klarast ha sett himmel och jord mötas i det lilla nyfödda barnet. Och andra har upplevt det vid någons dödsbädd. Har du någon sådan där speciell stund, som du tänker på?

I söndags var det Kristi förklaringsdag. Evangelietexten berättar om hur Jesus tog med sig tre av sina lärjungar upp på ett högt berg. Där fick lärjungarna vara med om en ljusupplevelse som de aldrig förr eller senare varit med om. Jesu ansikte och kläder blev vita och lysande, står det. I den stunden förstod de att Jesus var mer än en vanlig människa, att han kom ifrån Gud. Ett moln kom över dem, berättar texten, och ur molnet kom en röst som sa: Lyssna till honom (Markus ):1-13). Vilken upplevelse! Där på berget möttes det jordiska och himmelska. De fick en riktig förklaringsstund, en helig aha-upplevelse.

Vi måste inte bestiga berg för att få en Gudsupplevelse. Oftast är det ändå i vår vanliga tillvaro, som vi kan få de där svindlande ögonblicken då himmel och jord möts. Det heliga och det alldeles vanliga. Det gudomliga och typiskt mänskliga.

Stunder som kommer plötsligt och lika snabbt försvinner. Efteråt finns ändå något kvar, ett hopp, en tillförsikt, en förklaring...

Jag tror att vi mår bra av att vara uppmärksamma på de där korta stunderna där det himmelska och jordiska möts och ta vara på dem. Det är ett sätt att lyssna till honom, som rösten ur molnet uppmanade.