Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

fredag 8 mars 2024

Att bara "titta förbi"...


 

Jag har tänkt lite på en gemenskapsform som nästan inte existerar idag; att bara titta förbi någon granne eller släkting utan någon speciell inbjudan. Så som det var förr. Naturligt och självklart. Ytterdörren var sällan låst.



Jag minns hur det var när jag var barn och mamma var "hemmafru". Vi bodde mitt i stan i Piteå och det var många som kom förbi och trängdes i vårt lilla kök. Mamma hade alltid kaffepannan på spisen och kringlor fanns det oftast att plocka fram från någon burk. Mamma avbröt det hon höll på med, för att en stund, i all enkelhet, sätta sig ner vid köksbordet och prata med den som kom.


(Gästmugg i Lycksele 😊)

Ibland var samtalen djupa, andra gånger mer lättsamt prat. En paus i vardagslunken som gav känslan av tillhörighet och sammanhang, som så många saknar idag. Det prestigelösa mötet och enkla brödet gav mening och livskraft i vardagen.

(Naturligtvis hände det att elakt skvaller fördes vidare på sådana här kafferep. Men i stort, tror jag, att det var betydelsefulla stunder för dem som möttes).



På söndag är det Midfastosöndagen. På gudstjänsterna predikas över temat "Livets bröd". Kanske var kaffetåren och bullen för många något av "livets bröd". En räddning att orka lite till.

Jesus säger: "Jag är livets bröd" (Joh 6:34). Det bröd som ger liv. 

Brödet var basfödan på Jesu tid. Brödet för överlevnad.

Vi behöver gott om "livets bröd " i vår värld idag! I alla dess betydelser och tolkningar!



På söndag ska jag vara i Svenska kyrkan i Vännäsby och leda Högmässan. Jag ska predika om pojken som kommer för att dela med sig av sina fem kornbröd och två fiskar till folkmassan som var samlad. Att DELA MED SIG av det man har - även om det verkar väldigt lite i sammanhanget - har också med "livets bröd" att göra. Dvs det som ger liv och mening både för den som ger och den som tar emot.

Då kan det t.o.m. bli lite feststämning...



Ps Inte helt fel att påminnas om "titta förbi"-brödet så här på Kvinnodagen. Tänk så många kvinnor som bakat, alltid varit beredda på att bjuda, att lyssna och att diska och sopa mm. för sina grannar, vänner, släktingar.

fredag 9 februari 2024

Himlen är inte alltid blå

 


Himlen är inte alltid blå, det är inte heller alltid  vattnet. Träden och gräset är inte alltid grönt. Solen är inte alltid gul. Snön är inte alltid vit.




Himlen är ibland väldigt, väldigt mörk - och ibland mycket ljus, nästintill vit. Och allt däremellan.



Himlen kan skifta i så många färger, liksom solen,  träden, marken, bergen, snön, isen...



Så är det egentligen med det mesta här i livet. (Inte minst i Guds skapelse!) Allt är inte svart eller vitt. Inte heller stämmer alltid våra förutfattade meningar. Så lätt att vi fastnar i det vi tror oss veta eller kunna, utan att riktigt se efter hur det verkligen är. 



Fast vi ser, så ser vi ändå inte. Det stämmer inte med vår bestämda uppfattning eller kanske vår innerliga önskan.

Det är tydligt när man målar. Men också i åsikter, debatter, beslut, handlingar mm.



Jag önskar att jag kunde se mer med "öppen blick".  Att inget ska skymma sikten. Se nyanserna och det som jag inte alls trodde var möjligt. I både smått och stort. Gott och ont.

Himlen är inte alltid blå.




söndag 21 januari 2024

Ingenting kan hindra ljuset

 


Så underbart det är med ljuset som nu kommer tillbaka mer och mer. 

Jag tänker på en dikt som mamma (Astrid Hollingby Almroth) skrivit. En av hennes allra bästa, tycker jag.


INGENTING KAN HINDRA LJUSET

Ingenting

kan hindra ljuset

när det vill fram.

Genom dimma och mörker

tränger det

och bryter igenom.


Ingen

kan hejda dagen

att gry.

Även den svartaste natt

måste ge vika

för morgonen.


Och aldrig

är ljuset så ljust

som när det nyss

har lämnat mörkret.





Ingenting kan hindra ljuset när det vill fram!



måndag 1 januari 2024

Ett nytt år!




Det har snart gått ett dygn sedan det blev ett nytt år när jag skriver det här inlägget. Det mesta är ungefär som vanligt. Solen lyste vackert och hoppfullt imorse. (Ser ni solljuset på träden på bilden nedan?) Vi åt vår frukost lite senare än vanligt med yoghurt med hjortron. Det händer då och då. Hjortron är de bär vi har mest av nu.

 

 


Owe och jag firade in det nya året mycket lugnt och enkelt. Jag målade och Owe läste. Vi åt gott. Häftiga fyrverkerier visade sig plötsligt vid midnatt på himlen. Det var stuggrannarna som bjöd på det.

Det finns mycket att önska, sträva efter och be om inför det här nya, okända året. Både på det personliga/familjära planet - och ännu mer i ett större perspektiv; vår värld. Det är tråkigt - minst sagt! - att hämnd, våld, krig, makt och pengar ska styra så mycket över människors liv och leverne. Dessutom påverkas djur, natur och miljö. Vår framtid. Barnens framtid. 
Det är helt ofattbart att vi människor inte är klokare än så 2024!!





Tomas von Brömssen läste Tennysons "Nyårsklockan" på Skansen inatt, som säkert många av er såg. Den dikten har blivit allt starkare och starkare för mig de senaste åren. Vilket innehåll - om än ålderdomliga ord. Tomas von Brömssen har själv sagt, enligt Aftonbladet, att man får försöka se den "som en bön".

Jag citerar några delar av den:
"... Ring lögnens natt från världen ut 
och ring in sanningen till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten 
och ring tröst till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm 
och ring försoning in till jordens släkten.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden 
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut det fasansfulla våldets larm 
och ring till allas hjärtan levnadsglöden.
.....
Ring, klocka, ring och seklets krankhet vike.
Det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år, 
ring in den eviga fredens rike!"





Önskar att det nya året
får innehålla mycket av
kärlek, ljus, sanning och fred!



lördag 23 december 2023

"... låt ditt milda ljus få lysa..."


 

Mest foton tar jag när vi är i stugan. Det är nästan alltid vackert där. Men ibland tycker jag att det är riktigt fint när jag tittar ut från våra fönster på fjärde våningen i Umeå. Alla lampor som lyser. Så här års är det extra mycket ljus både ute och inomhus.

Vi ser bara en liten del av Umeå. Ändå, så många människor det finns bakom alla dessa fönster! Vad jag vet, känner jag ingen av dem - trots att de finns så nära vårt liv och boende. Vilka är de? Hur mår de? Hur ser deras liv ut? Hur ska de fira jul.

Många olika människoöden döljer sig bakom fönstren.




Jag tänker på en psalm som sjungs mycket nu: 
Nu tändas tusen juleljus av E. Köhler (1898), Psalmnummer 116. Jag citerar de två sista verserna, som också är min bön:

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.




GOD JUL!

Ljus, hopp och kärlek!



Mamma Ellinor fotar tomtebarnen!


måndag 11 december 2023

När snön lagt sig...


När snön lagt sig

blir inte mörkret lika kompakt



det blir mer rofyllt och tyst



Det vita snötäcket

skyler skräp och tråkigheter



När snön kommer 

- före den stränga kylan -

ger den skydd och värme

till mark och husgrunder




Det finns något vackert, rent och förlåtande
över den vita snön,
som på sitt eget sätt vill omfamna oss
och få oss att längta och sträva efter
godhet, kärlek - och fred!

Den vill också påminna oss om
att ta vara på den tid som är.
Livet och årstiderna växlar.





Bildligt talat 
önskar jag 
ren, skyddande och fredsfullt lugnande
snö
över vår hårda, maktbegärliga och oroliga
värld.





Kyrie eleison!





måndag 13 november 2023

"Förenkling"

 






I helgen har jag varit på Akvarellkurs med konstnär Lars A Persson. Det har varit både roligt och inspirerande och inte minst lärorikt.
Söndagens tema var "Motivförenkling". Vi fick ta med oss egna överarbetade målningar, som vi fick hjälp med att se hur vi skulle kunna förenkla. Det handlade i första hand om att ta bort vissa delar av målningen.

Med motivförenkling följer frågorna: Vad är det viktiga i bilden? Vad är det jag vill visa? Vad kan jag ta bort så att detta blir tydligare?

Känns frågorna igen? Från livet?!


(Inte en målning som jag gjort på kursen)


Jag känner väl igen frågorna. Åtminstone liknande. Från många områden i livet. Mest aktuellt är från flytten som vi nyligen gjort. Vad är viktigast att behålla? Vad kan vi lämna bort?

Men det är också något jag brottas med varje gång jag ska tala offentligt. Vad är det jag helst vill lyfta fram/poängtera? När jag ska predika sitter jag alltid på lördagskvällen och söndagsmorgonen och stryker och stryker - och ibland lägger till något förtydligande, i hopp om att det viktigaste ska nå fram. Det är lätt att hamna i för MYCKET "runt omkring", förklaringar,  bakgrunder, för många exempel mm.

I en handmålad akvarell är det svårare att stryka, flytta om och lägga till än i en text - går det inte, får en börja om...






Ljus i en målning tror jag de flesta vill ha på något sätt. I akvarell är det vanligt genom sk "utsparning", dvs en del av papprets ytor (mindre eller större) lämnas omålade. Det är lätt att "måla över" ljuset annars. (Det går att ge ljus på annat sätt också.)

Jag tänker att det verkligen är en konst att kunna göra en förenkling, som lyfter fram det viktiga!

Jag tror att vi är många som kämpar med att söka efter det viktiga och ge plats för ljuset, på flera områden. Hur gör vi det? Vad ska vi ta bort? Lägga till?