Vårtecken

 

När jag tog den här bilden i slutet av mars var det fortfarande is kvar på vattnet. Nu har påskdagarna passerat och det är ingen is kvar på vattnet. Sjöfåglarna har anlänt istället.

Tyvärr, inte så fina foton, men ändå ett vårtecken!

Ett annat vårtecken! Skidor och skridskor, som nyss var så kul, har nu med glädje bytts ut till cykel! Det är roligt med variation och olika årstider. Ja, jag är också glad för att vi har olika årstider i den här delen av världen. Det betyder mycket, tycker jag, att få dela upp året i olika tider och glädjas, se och upptäcka det särskilda för varje tid.

Vårvintern är en uppskattad tid här uppe i norra Sverige. I år var det dock en konstig vårvinter eftersom det var så lite snö.

"Aprilväder" hör väl också till vårtecknen. Bakslag. Snön som kommer och överraskar när vi tagit undan snöskyffeln och kanske bytt till sommardäck... och vi har börjat tro på vår. Men den snön försvinner snart igen och tar med sig den gamla snön. En del av den i alla fall.

I går kväll (söndag) ledde jag kvällsmässan i Bygdeå kyrka och talade om lärjungen Tomas, som vi ibland kallar för Tvivlaren. Efter påskdagens jubel och segervisshet, kommer eftertänksamhetens och tvivlets, vacklandets och ifrågasättandets söndag. Bakslag, kanske man kan säga...

Tomas hade svårt att tro på de andra lärjungarnas ivriga berättelser om att Jesus hade uppstått från döden och att de t.o.m. hade träffat honom. Tomas gör ingen hemlighet av sina tvivel, han deklarerar tydligt att han vill ha tecken! Bevis på att Jesus lever. Annars kan han inte tro.

Jag gillar Tomas. Han vågar visa vem han är. Han är ärlig, både inför sig själv och andra. Han är en uppriktig sanningssökare. Han har behov av att få ifrågasätta, att tänka och undra, att söka efter tecken/bevis. Det är helt ok, ja, det är t.o.m. bra! Inte minst idag. För allting som sägs eller görs i Guds namn är inte i enlighet med kristen tro och Guds vilja. Tvivel, tvekan, skepticism hjälper oss att skärpa blicken och tvingar oss att se verkligheten som den är. Det är mycket i livet och i världen som är tvetydigt och svårt att förstå.

Det blir trots allt vår hos Tomas. Han har ett öppet sinne och kan därför till slut tro på Jesu uppståndelse, trots att han inte kan förstå och förklara vad som hänt. Det behövs ett öppet sinne för att kunna ta till oss det som logiken inte rår på. Jag tror absolut att vi får be om tecken, men ibland måste vi släppa det och bara ta emot (enklare sagt än gjort!) utan att kunna förstå och greppa allt. Men det är väl det som är tro? Jag tror att Tomas var viktig i lärjungaskaran, men han är också viktig i våra kyrkor och församlingar idag. Det är genom att våga lyfta frågor och tvivel med varandra som vi växer och lär av varandra - det hjälper oss också att vara uppmärksamma på vad som är sant, gott och rätt och tvärtom. I trons värld finns det utrymme för tvivel och ifrågasättande.

Jesus hälsade sina lärjungar när han träffade dem efter uppståndelsen med orden:

Frid åt er alla!

Det gäller oss också