Hjälp oss leva...

Gud, hjälp oss leva, 

i en värld som vi varken kan behärska eller kontrollera.

Hjälp oss leva med tillit och öppenhet, trots att vi är skrämda,

oroliga och lever med ovisshet inför framtiden.

Hjälp oss leva i kärlek och barmhärtighet, 

trots hatets, ondskans och maktens ofrånkomliga närvaro

både i vår värld och i våra egna liv.

Hjälp oss leva i medkänsla med alla som drabbas av

människors ondska och livets oförklarliga mörker.

Gud, hjälp oss leva.

En bön av KG Hammar, 

förutom de ord jag lagt till själv med kursiv stil.

En bön att be dessa oroliga dagar.

Tiden

 

Jag hör till dem som ofta säger att tiden går fort, t.o.m. att tiden bara försvinner. Kanske hör det till åldern? Uppriktigt sagt kan jag bli lite stressad av att dagar och år går så snabbt. Det är så mycket som jag skulle vilja hinna med innan, medan ... Innan, medan - allt möjligt. I förlängningen innan jag dör. Fast tänker jag i det perspektivet - döden - då är det egentligen bara några få saker som är verkligt viktiga. Allt annat är bara bonus. 

Margareta Melin har skrivit  en bra dikt som jag brukar tänka på då och då, om att inte jaga tiden, utan att ta emot den, att låta den komma. Det är en god inställning, tycker jag. Avstressande. Även om jag har en mer "avslappnande" inställning till tiden behöver det inte betyda att tiden och livet inte är viktigt för mig. Det kan ju faktiskt vara precis tvärtom.

Här är dikten:

MÖTA TIDEN

När tiden går för fort 

rusar fram, försvinner 

jaga inte tiden, människobarn, 

låt dig inte jagas 

utan stanna upp 

och vänd dig om!

Låt inte tiden gå ifrån dig

låt den komma till dig!

Möt den nya dagen

ögonblick för ögonblick

och fyll med närvaro och liv

den stund som är.

Margareta Melin