Himlens skiftningar - livets växlingar

 

Det är tydligt att människan och naturen hör ihop. Inte så konstigt eftersom det är samma Skapare. Samma design, liksom.

Det vi ser i naturens många olika uttryck kan vi också se och uppleva i våra egna liv. Just nu tänker jag i första hand på himlens utseende. Himlen kan skifta från det ljusaste ljusa till det mörkaste mörka. Så olika det kan vara, precis som våra dagar och stunder kan växla. 

Det är sällan livet bara kan liknas vid en helt klarblå himmel. Men vissa stunder får vi uppleva det - och ta vara på. Lägga i minnesbanken.

För det mesta är livet "växlande molnighet".

Ibland är livet extra tungt och mörkt. Vi längtar efter att det ska lätta och ljusna. Vi söker efter ljus-strimlor...

Och de kommer! Vi får hoppas, ana och tro igen...

De där "strimlorna" kan se olika ut. Ibland kan det vara att bli buren en bit... Som pappan (på fotot) som bär sitt barn. Tryggt, säkert och utan rädsla. Han vet vad han gör. Och han älskar sitt barn!

Hur än mörk natten har varit så kommer det alltid en ny morgon. Ljusare än natten. 

Så vacker oktober kan vara!

 

Klart, färgstarkt och soligt. Älskar när träden speglar sig i vattnet. 

Det är också i oktober som kylan och mörkret blir påtagligt. Tacksam för att elen fungerar och att vi har en braskamin att kunna "lyxa till det" med, när det känns kallt och ruggigt.

Undrar om det är för att vi vet att vintern är nära, att snön snart kommer, att dagarna blir allt kortare och att det kan bli riktigt kallt, som vi upplever det oktober-vackra särskilt njutbart?

Det kan väl ofta vara så, att när något (eller någon) är på väg att tas ifrån oss, så blir det alldeles särskilt värdefullt - och vi vill inte släppa taget.

Ändå kommer det nya tider. Nya vackra dagar. Nya dagar och tider att ta vara på. Viktiga och värdefulla på olika sätt. Kanske med en annan färgskala och andra temperaturer. 

Livet förändras hela tiden. Vi gör nya upptäckter, får nya upplevelser och värderar det vi ser och är med om på nya sätt.

Oktober kan vara tung och mörk, men den kan också vara väldigt vacker och ljus! Det växlar. Men vi får ta till vara det som ger styrka och hopp och hålla fast vid det när det är svårare att tro på ljus, värme, godhet och rättvisa.

Jag tror på en Gud som är med alla sorters oktober-dagar.

"Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny".

Klag. 3:22, 23.

Högst påtagligt och ändå ogripbart

Det är något märkligt med döden. Man blir som inte riktigt klok på den. Hur den bara kommer en dag. Ja, egentligen från det ena ögonblicket till det andra. Så definitivt. Oåterkalleligt.

I går tände jag ljus för två ingifta släktingar. Det var begravningsgudstjänst för båda en timme och minst hundra mil emellan.

Jag kunde av naturliga skäl bara vara med på en.

Dagen efter min födelsedag fick jag ett gratulationskort av min ena släkting. Hon hade klippt och klistrat och ritat en mycket personlig hälsning. På kvällen efter ringde jag till henne för att tacka. Jag fick inget svar. Tänkte att jag dagen därpå skulle försöka igen. Men den dagen fick jag veta att hon plötsligt dött några dagar innan gratulationshälsningen nådde fram till mig. Så oerhört overkligt det blir då!

I går var det begravningsgudstjänst i Arvidsjaur för henne, min ingifta faster Ingegerd.

Nästan alltid när vi träffades påminde hon mig om att jag var brudnäbb på hennes och min farbror Olles vigsel (också i Arvidsjaur) för mååånga år sedan. Jag var bara 8 år och hade en gul, fin klänning med volang på mig. Mamma var gravid och väntade min yngsta bror. Min pappa var engagerad, har Ingegerd berättat, han såg till att vi fick träna innan i kyrkan. Han låtsades vara präst och visade oss (främst mig?) hur vi skulle gå och stå. Det var viktigt.

Livet går fort fram. Nu är både min pappa och mamma och farbror och faster och många andra som funnits som självklara i livet borta. Så är livets gång. Länken bakåt blir allt svagare.

Ja, det är något märkligt med döden. Påtaglig och högst verklig och ändå ogripbar och svår att ta in. Främmande och samtidigt något alla är med om. Ingen kommer undan. 

Döden kan upplevas både skrämmande och som en befrielse. 

Ja, man kan säga mycket om döden - eller inget alls.

En bild av döden som jag tycker om:

"Som när ett barn kommer hem om kvällen 

och möts av en vänlig famn

så var det för mej att komma till Gud

- jag kände att där hörde jag hemma.

Det fanns en plats i Guds stora rum,

en plats som väntade på mej.

Och jag kände: Här är jag hemma,

jag vill vara ett barn i Guds hem".

Text: Göte Strandsjö

"Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande". Luk. 20:38

Jag hoppas och tror att det betyder att de som inte längre lever bland oss, lever fullt ut hos Gud.

Ett foto från Fjällbonäs i torsdags kväll.
♥️

Fredag den 13:e

 

I natt drömde jag att jag skulle ha typ en andakt, eller kanske en föreläsning på ett universitet. Min text hade varit inne för granskning och blivit godkänd. Men när Owe sedan tittade på den, frågade han: "Har du skrivit det här" och pekade på några rader där det stod något om katter och hundar! Någon hade lagt till ett par extra meningar! Formuleringar som jag absolut inte tyckte passade in med det övriga som jag hade skrivit!

I drömmen behövde jag gå på toaletten innan jag skulle ha mitt anförande. Vid toaletterna var det massor av folk och den kom fram som bäst kunde tränga sig fram. Det kändes omöjligt för mig att lyckas med det. Jag gick till ett annat ställe där det också fanns toaletter. Där hade de just bytt ut dörrarna till glasdörrar! Visserligen inte helt klart glas, men ändå! Jag gick därifrån.

Sedan vaknade jag. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur jag skulle ha gjort med texten, skulle jag tagit med de där meningarna om katter och hundar...? Eller inte.

Så började min fredag den 13:e.

Dagen har fortsatt på ett bättre sätt.

Drömmen kan förstås tolkas på olika sätt. Men en fundering kan vara; hur mycket ska jag ta hänsyn till andras tyckande? Det är naturligtvis olika. Ibland bör jag hålla fast vid min linje/min text, andra gånger kan jag behöva ändra mig, eller lägga till eller ta bort något. Alltid är det väl bra att lyssna och pröva andras "tyckande" (men ingen ska skriva in något i min text, utan att åtminstone tala om det!! 😆)

I morgon är det lördag den 14:e och en ny dag. Nya prövningar och ställningstaganden - och förhoppningsvis tröst, tacksamhet, mod och kraft, ja, det vi kan behöva... Våra dagar och stunder ser olika ut. Önskar er alla en fin helg!

De håller ihop!

 Titta! Där är de. 

De där som alltid håller ihop.

Var för sig.

Sida vid sida.

I vått och torrt.

När det är stenhårt,

kallt och mörkt.

När solen värmer

och ljuset flödar.

De håller ihop,

delar livets villkor.

Dag efter dag.

Tillsammans.

Livet är lättare att leva då.

September är här!

 

Är sommaren slut nu? Hösten står i alla fall och trampar och vill ta över. Kanske får vi någon mer dag som påminner om sommaren. 

För min egen del så tycker jag, att jag kan se tillbaka på många fina, roliga och meningsfulla dagar under sommarmånaderna.

De två sista veckorna i juli vikarierade jag som kyrkoherde i Bygdeå församling (där vi har stugan). Jag var glad för uppdraget och förtroendet - så där en begränsad tid.

Under tiden så plockade min familj hjortron!  (Ja, de gjorde annat också). Det är så roligt att alla tycker mycket om bär och de flesta av dem (stora, som små) att PLOCKA dem!

Både hjortron, blåbär och lingon har vi mycket lättillgängligt. Det känns lyxigt.

Vi har haft en del besök i stugan, bl.a från Trosa. Min bonussyster Ingela och hennes sambo. Såå roligt att få vara tillsammans några dagar. Det har inte varit svårt att hitta samtalsämnen. Vi har hunnit prata om både liv och död och mycket däremellan. Vi har dessutom fått lära oss mycket om växter och fåglar, ja, djur överhuvudtaget. Verkligen intressant! Önskar att jag kunde känna igen och minnas...

När sommaren går mot sitt slut är det alltid min födelsedag. Varje år. I år firade jag 70 år av liv. Det är ju faktiskt fantastiskt att få leva! Många hinner aldrig uppleva 70 år. Bara i sommar har jag blivit påmind om det ett par gånger. Det är så sorgligt.

Jag firade i stugan med familj och några goda vänner. Det kändes gott!

Det blev som ett firande i tre dagar.

Den tredje dagen, som var min riktiga födelsedag, åt vi upp tårtresterna och njöt av den fina dagen. Det var Cornelias sista hela dag med oss innan hon återvände till Stockholm.

På kvällen åkte vi in till Umeå och åt mat på restaurangen "Sjöbris" vid Umeälv. Det var gott och mysigt. När vi gick ut därifrån lyste supermånen stor, röd och grann. Tyvärr fick jag bara med en liiiten bit på bild. Men så häftig den var att se!  Så mycket förunderligt det finns i naturen. Ja, i LIVET.

Livet kan vara både stort och litet. Starkt och skört. Långt och kort. Synligt och osynligt.

Jag tror - mitt i allt osäkert och oförklarligt - finns det En som vill vara med oss, från livets början till livets slut.

Jag citerar vers 2 och 4 på psalmen INNAN av Tomas Boström från Psalmer i 2000-tal:

Innan någon visste om mig

har du kallat mig vid namn.

Innan stormen bedarrat 

har jag vilat i din famn.

Innan, innan, innanför 

bor du i mitt hjärta.

Innan livet ens har börjat 

har du burit det till slut.

Innan döden slutit in mig

har du öppnat vägen ut.

Innan, innan, innanför 

bor du i mitt hjärta.

Sommarbilder

Tänkte passa på och blogga om sommaren, dvs den första delen av sommaren, medan regnet öser ner och vindarna är hårda.

Egentligen tycker jag att det har hänt ganska mycket på en och en halv månad. 

I början av Juni avslutade jag min utställning i Umeå mycket glad och nöjd. En viss procent av det jag fick för mina målningar skänkte jag till EFS arbete för "Barn i alla länder". Det kändes roligt att kunna ge en gåva till deras viktiga arbete.

I Juni var vi till Gammelstad (Luleå) och sålde vår älskade kyrkstuga. Det var sorgligt, men nödvändigt när vi nu bor så långt ifrån. Men vi är övertygade om att den hamnat i mycket goda händer. (Det är inte vår kyrkstuga på bilden ovan). Jag kommer också att sakna Nederluleå kyrka och den mysiga miljön i kyrkstaden. En plats som jag lärde känna när jag arbetade i Nederluleå församling.

Dagarna i Norrbotten blev fina. Vi hann träffa några av våra vänner och medverka på en begravning.

Vid den här tiden var vi också till Arvidsjaur, planterade blommor på vår släktgrav och hälsade på min mycket klara och tuffa ingifta faster.

Till vår stora glädje och tacksamhet träffar vi regelbundet vår son och hans familj. Barnbarnen växer och utvecklas fort på alla sätt.

Här är vi på 2-års kalas! ❤️

Då och då jobbar jag. Här är jag i Vännäs. Johanneskyrkan. (Vännäs Kyrka ligger i Vännäsby där jag varit ett par gånger förut). Snart ska jag vikariera ett par veckor i Bygdeå församling.

I månadsskiftet Juni - Juli var vi till Stockholm och hälsade på vår dotter och hennes sambo. Vi gjorde flera roliga saker de här dagarna. Bl.a. var vi till Vinterviken (bilden ovan), det är ett mysigt ställe att vara på.

Där kan man också hyra kajak och paddla. Det blev en födelsedagspresent till Owe från oss.

Innan vi åkte hem till Umeå igen, stannade vi  några timmar mellan två tåg i Uppsala och träffade Owes bror och hans "särbo". Det var så roligt att ses! Vi var bl.a. till "Lycksalighetens ö", som bilden ovan är ifrån.

Rättvist nog har vi också träffat min bror Urban från Stockholm, som var på väg upp till Boden. Det var också väldigt roligt. Det är något särskilt att få träffa sina närmaste.

Jag tog ett foto på honom och han tog ett foto på oss.

Vi är mycket i stugan, där vi har många projekt på gång, både inomhus och utomhus. Det går inte så fort, men vi gläds över varje sak som blir gjord.

Här lägger Owe golv i min nybyggda ateljé. Ett rum som vi alla tycker om att vara i. Även om det inte är riktigt färdigt än.

"Över berg och dal som en mjuk koral

drar sommaren över vårt land.

Livet flödar fram såsom sav i stam, 

såsom bäck emot havets strand.

Så lev Guds nu. Av Guds nåd får du

ta mot var stund ur hans hand.

Livet flödar fram såsom sav i stam,

såsom bäck emot havets strand."

SvPs nr 752. Text T Littmarck 1988.

🌼 SÅ LEV GUDS NU. 🌿

❤️😊❤️

Än har vi mycket kvar av sommaren!

Det får vi njuta av.