Hemligt avsked

Någon gång.

Någonstans.

HEMLIGT AVSKED

Sist av alla stiger hon tyst in. Sätter sig långt bak i den stora kyrkan. Hon är en främling. Ingen vet vem hon är. Utom möjligen en. Och den som ligger i kistan. Med kött och blod släkt med alla. Ändå utanför och okänd. 

Vid avskedstagandet lämnar hon  - lika tyst som hon kom - den stora kyrkan. Före alla andra. Ingen vet vem hon är. Utom möjligen en. Och den som ligger i kistan.

Obemärkt har hon tagit sitt avsked.

Utanför är det gnistrande kallt. Med händerna i fickorna går hon till bilen, startar och kör tillbaka till jobbet. En blek sol syns mellan träden.