Det var lÀnge sedan jag skrev hÀr i bloggen nu... Det Àr inte för att livet Àr enformigt och lÄngsamt, utan snarare tvÀrtom. Vi tycker att vi har fullt upp, att det Àr stressigt pÄ flera sÀtt, mÄnga funderingar och beslut... Samtidigt upplever vi ett "evigt vÀntande". Ett vÀntande pÄ svar. Svar som Àr beroende av varandra. SÀkert kÀnner mÄnga av er igen den frustrationen.
Ett bekymmer som vi har just nu Àr att vi har blivit pÄkörda av en bil. VÄr bil stod vid vÀgkanten. Owe stod bredvid och skulle ta loss slÀpet. En bil kör rakt in i framkanten av bilen. Framdelen av bilen flyttas /vrids flera meter. BÄda bilarna blev "okörbara". Och Owe fick en ordentlig smÀll av slÀpet pÄ ena benet. Han klarade sig förunderligt bra! Vi Àr oerhört tacksamma för det! Men han har haft rejÀlt ont, stackarn. Nu har vi bara min lilla Yaris utan krok - mitt i flyttbestyren. Vi som behöver köra till tippen, second hand, UmeÄ ...
Vi tittar efter en ny bil. Det Ă€r svĂ„rt. Hur mycket pengar ska man lĂ€gga pĂ„ en bil?! Vad ska vi ha för mĂ€rke, storlek, Ă„rsmodell? För att inte tala om fĂ€rg! Skojar bara. Men Ă€r lite less pĂ„ alla grĂ„a bilar... đ
(Vackra trÀd pÄ vÄr gata)
En bil Ă€r en "vĂ€rldslig sak". Dock sĂ„ nödvĂ€ndig. Ă
tminstone i nulÀget, för oss. VÀrldslÀget Àr dÀremot skrÀmmande allvarligt. PÄ hög nivÄ. PÄverkar mÄnga, mÄnga mÀnniskors liv.
Ja, det Àr mycket som hÀnder i vÀrlden, i Sverige och faktiskt Àven i Boden (förhoppningsvis mest positivt) och sÄ i allas vÄra liv, i vÄra kroppar och sinnen.
Mitt i allt, kÀnner Owe och jag, finns det mycket att vara tacksamma över.
Vi lever i en liten bubbla just nu, trÀffar nÀstan inga andra Àn familjen, ser ytterst lite pÄ TV... VÄrt focus Àr flytten - med allt vad det innebÀr.
Men jag lÀngtar och hoppas pÄ ett "efter".
Samtidigt som jag försöker ta in nuet; hösten och höstens fĂ€rger, det vackra, barn och barnbarn, goda och vĂ€lgörande ord... Det som ger livskraft. För livet Ă€r skört och vi vet sĂ„ vĂ€ldigt lite om morgondagen. ĂndĂ„. Och just dĂ€rför fĂ„r vi fortsĂ€tta att planera, hoppas och lĂ€ngta...