Tack Mamma

I dag blev det Mors dags middag hemma hos oss med Mamma och Börje och min bror Urban. Mamma fick två paket som hon hade fullt sjå (hur stavas det? Är det ett riktigt ord?) att få upp. 

Här visar hon T-shirten som fanns i det andra paketet.

Tack mamma!

Det finns så mycket gott man kan säga om dig.

Speciellt tacksam är jag för att du var den mamma du var när jag var tonåring. Jag kunde alltid prata med dig om allting. Du stod ut. Du ville alltid uppmuntra och försöka se det positiva.

Mamma har skrivit två diktböcker; Rakt in i livet och Tankar på vandring. Jag citerar en dikt ur Rakt in i livet. Många dikter har blivit till genom hennes köksfönster på sjätte våningen. Himlens ljus och färger präglar ett stort antal av hennes texter. Så också denna.

Den skamsna reklamskylten

Aldrig förr

har jag sett

hur blekt och urvattnat

det blinkande neonljuset

på reklamskylten är,

förrän jag en kväll,

från mitt fönster,

fick se

en solnedgång

i ett himmelskt färgspel.

Det lysande eldklotet

och färgerna

runt omkring

i nyanser,

som jag inte har något namn på.

När jag tittade på reklamskylten

tyckte jag nästan

att den såg

lite skamsen ut.

Astrid Hollingby Almroth

Detta foto är dock inte från mammas fönster.

Konstrundan 2015

Målning av Karin EE von Törne Haern

I dag har min man och jag varit på Sveriges nordligaste och till ytan största konstrunda. Det är yrkesverksamma konstnärer i Norrbotten som håller öppet i sina ateljéer eller hem för besökare under helgen. Det här var fjortonde året i rad som Konstrundan pågått sista helgen i maj. Vi hann bara besöka några få - men det var absolut tillräckligt för att bli inspirerad och må bra inombords.
http://www.k-i-n.se/

Vi började vår runda hos Karin EE von Törne Haern på Kronan i Luleå.Jag tycker mycket om både Karin och hennes målningar. Jag känner henne lite grand genom en skrivgrupp som vi båda är med i.

Karin berättade en del om hur hon jobbar och tänker kring sitt måleri. Det var intressant att få ta del av, tycker jag. Karin jobbar med flera olika sorters tekniker. Det fanns mycket att beundra!

http://www.maxhale.nu/karin/

Vi tackade för oss och gick sedan vidare. I huset jobbar många konstnärer.

I korridoren utanför Karins ateljé hängde färgstarka och härliga akvareller av bl.a. Barbro Alatalo

En trappa ner träffade vi Ann-Mari Karlsson som visade sina roliga konstverk, som man blev riktigt glad av.

Vi åkte vidare till Börjeslandet och konstnär Staffan Pihl. Här möttes vi direkt på husväggarna av hans fantastiska målningar. Målningar som verkligen passade in i miljön.

Många naturmotiv, men också mycket hus, gamla byggnader. Jag tycker mycket om ljuset och färgerna i hans målningar. Han gick med oss runt och berättade om var motiven kom ifrån och lite historia kring platser och byggnader. Intressant!

http://www.staffanpihl.se/?page_id=188

Sedan var det dags för oss att avsluta vår konstrunda och börja åka hemåt.

Men det kändes inte riktigt som om konstrundan var slut ändå. Naturen bjöd på många vackra motiv. Huvudfärgerna var blått och grönt. Nu har det verkligen - och äntligen - blivit grönt! Vi stannade till efter vägen och åt vårt medhavda fika. Då kändes det nästan som om det var sommar och semester... Det blev en skön och avkopplande ledig dag.

Owe hittade ett fågeltorn som han klättrade upp i och fotograferade ifrån innan vi satte oss i bilen igen.

I informationen till dagen uppmanades besökarna att fotografera och lägga upp på Instagram, men jag har inget Instagram, utan det får bli i min blogg istället. Hoppas att det är okey.

#konstrundan_bd_2015

Språk som vi inte helt förstår...

Cornelia och jag besökte Domkyrkan i Berlin 
när vi var där för ett par veckor sedan. 
En mycket stor och vacker kyrka.

Vi var där på en kvällsandakt. Vi lyssnade till en kvinnlig präst som talade och på mäktig orgelmusik. Det var en vilsam och skön upplevelse i slutet av en dag med mååånga steg.

Prästen sitter längst ned till höger på bilden. Knappt synbar. Det är ganska lätt att känna sig liten i denna stora och höga kyrka.

Luther var också där. Han tittade ner på oss. Det kändes som om han ville ha lite koll på oss...

Jag tyckte mycket om altartavlan.

När vi gick därifrån konstaterade vi att det kändes bra att vi inte bara varit där som turister, utan faktiskt också fått fira gudstjänst. Predikan var naturligt nog på tyska. Ingen av oss kan språket, ändå tyckte vi båda två att vi hade förstått ganska mycket av det prästen sagt. Dels för att många tyska ord är lika de svenska och dels för att prästen använde sig ganska mycket av kroppsspråket.

När vi berättade för varandra hur vi hade uppfattat vad som hade sagts, så visade det sig att vi hade uppfattat predikan ganska olika. Vi hade gjort egna tolkningar av orden och gesterna. Men båda tyckte vi att det hade varit bra och gett oss något att tänka på.

I dag tänkte jag just på att det finns mycket i den kristna tron som vi inte förstår och som vi aldrig kan förstå med vårt förstånd. Det kristna mysteriet talar ett språk som vi inte helt behärskar. Vi kan ana, vi kan tolka, vi kan uppleva, vi kan bli berörda - och det räcker väldigt långt. Samma budskap kan betyda olika saker för oss, just då och just där - och det ena behöver inte vara mer rätt eller fel än det andra. Det är väl det som gör Guds tilltal till oss så "stort" ( kommer inte på något bättre ord just nu) - och personligt. Jag tror, att det har något med det där att "bli som barn att göra".

Eller, hur tänker du?

Han ville stanna kvar

En dag i Berlin såg vi honom. Han var så uttrycksfull i kroppsspråk och mimik och hela stämningen där vid kanalen var som i en film, tyckte vi... fantasin drog iväg med oss...

Han kom med cykel, hoppade av

stannade vid broräcket

tittade på turistbåtarnas

eleganta färd fram genom kanalen

Han vände sig om
hans blick föll på ett förälskat par

över ansiktet spreds ett ljus

ett leende

länge såg han efter dem -

tills nästa par gick förbi

samma lyckönskande leende sände han dem

Det var den första riktiga vårdagen

luften, dofterna, stämningen

vidrörde minnen och längtan

generöst gladdes han han med dem

som fått smak på kärleken

Han ville stanna kvar här

i solstänk och nyvaken grönska

han ville stanna kvar här

bland hoppfulla människohjärtan

Han lät cykeln stå vid broräcket

han skulle stanna kvar här

(mitt bidrag till #1000vårtecken2015)

Mannen på fotografierna är bara ett "offer" för min fantasi.

Jag hoppas att han lever ett bra liv. Han såg så vänlig ut...

Det har gått några år sedan...

Conny, Cecilia och Eva

I går kväll träffades vi, några riktigt gamla vänner och en något nyare. Conny, Eva och jag hörde till "ungdomarna" på "distriktet" på 70-talet. Conny och Eva bodde i Luleå och jag i Piteå. 1974 började Conny och jag läsa teologi i Bromma, det som nu är Teologiska Högskolan. Efter ett tag kom också Eva... Och så har livet rullat på och vi har träffats då och då, oftast med flera år emellan. 

I går kväll kom de; Conny och Cecilia från Frillesås (utanför Göteborg) och Eva från Luleå (utanför Boden) hem till oss. Såå roligt! Vi kommer från liknande bakgrund, vi har en gemensam historia och vi har alla gjort våra resor...

Sent i den ljusa natten skildes vi åt. Nu är det verkligen ljust - även på natten! Inte ens regn och rusk kan hindra ljuset.

Här håller Christofer medaljen i handen :-)

Det har gått några år sedan Christofer sprang sitt första lopp. Närmare bestämt 20 år sedan! Det var Trosa stadslopp. Vi bodde i Västerljung då (utanför Trosa). Jag minns att han hade ont i ett ben, jag kommer inte ihåg varför. Han haltade när han började loppet och vi undrade hur det skulle gå... men han hade bestämt sig; han skulle springa! Efter en stund sprang han som vanligt.

Och glad och nöjd kom han i mål. I går sprang Christofer Göteborgsvarvet och han kom i mål då också. Kanske inte lika nöjd... men lika fin idag!

Åren går. När man ser bakåt - så tycks åren ha gått så fort. Å, vad jag önskar att jag kunde ta vara på de år som ligger framför på bästa sätt... Ett människoliv är så kort.

Låter kanske klyschigt  ... men det ligger mycket i psalmistens bön:

Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.

Psaltaren 90:12

Pingstafton

Jag sitter och förbereder mig inför gudstjänsten i morgon, Pingstdagen, i Bredåkers kyrka. Regnet öser ner och det blåser kraftigt. Inte det väder man längtar efter en pingsthelg...

Jag har just hittat en bön som är skriven av Hildegard av Bingen (1098-1179) och kommer ihåg en skön sommardag förra sommaren på Österlen. Ett par kollegor och jag var och fikade på Backagården och fann en trädgård inspirerad av Hildegard av Bingen.

Det var ett underbart ställe.

Här är bönen som jag fann i Den Svenska Psalmboken med tillägg. Under rubriken "Böner under kyrkoåret". Verbum, 2007. Du vet väl att det finns en Bönbok i Psalmboken? 

Du sätter allt i rörelse

Helige Ande, du som ger liv åt livet,

du som sätter allt i rörelse

och är roten till allt skapat,

som avtvår skulderna

och renar såren,

du är det strålande livet

och värd allt lov,

du som uppväcker och återuppväcker

allt som är.

Hildegard av Bingen

Nr 106 i Bönboken

Nu ska jag snart åka till Mariakyrkan i Sävast och leda en Dopgudstjänst.

Vår son och svärson befinner sig i dag i Göteborg och ska springa 21 km på Göteborgs Varvet tillsammans med ca 65 000 andra människor. Vi är glada för att de har bättre väder än vad vi har här uppe. Min man ska följa dem (på lååångt avstånd) på något tekniskt sätt ;-/ Vi önskar dem lycka till!

Alla fotona är ifrån Backagården, Österlen Augusti 2014.
Naturligtvis har jag tagit bilderna själv.
http://www.backagarden.com/

Maj, maj månad...

Det här är Max som bor i Matteuskyrkan, älskad och uppskattad av många. Här funderar han kring dopet. Att doppa sig i havet en skön sommardag, ja, det har han gjort många gånger, att doppa bullen i saftglaset visste han också vad det var - vilket inte alls hans mamma gillar. Och doping... det hade han hört talas om. Men vad är dop i kyrkan?!

Det var på terminens sista Temasamling med barn från Torpgärdsskolan, som Max hade sina funderingar.

Full aktion i köket innan den goda middagen.

Ja, så är det med maj månad. I maj avslutas grupper och samlingar, som finns under terminen. I Matteuskyrkan ville vi också tacka alla ideella som funnits med i verksamheten på olika sätt under året. Det bjöds på middag och underhållning i går kväll. Drygt 80 personer samlades kring borden. Många av dem har jag hunnit träffa under de här månaderna som jag funnits i Bodens pastorat, men några ansikten var nya. Det kändes positivt att få möta dem alla. De är alla mycket viktiga i kyrkan!

Och idag blev det också avtackning. Den här gången av Jan som varit volontär i kyrkan. Här står kollegor från kyrkan och väntar på att få överraska honom.

Under sin tid som volontär har Jan varit med kyrkans pedagoger i skolorna och haft "Riddarskola". Riddarskolan avslutas alltid med att eleverna blir dubbade som riddare. Jan har själv aldrig blivit dubbad, men idag blev han det :-). I vanliga fall får inte eleverna presenter, men det här var inte ett vanligt fall... Vi kommer att sakna Jan och önskar honom allt gott inför framtiden.

Här kan du läsa om vad Riddarskola är

I maj månad är det mycket avslutningar och tack. Men det kan också vara början till något nytt. Dop och vigslar ökar den här tiden och blir fler och fler och det grönskar och växer. Maj månad innehåller mycket. Om några dagar är det pingst.