Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 28 februari 2013

Loppmarknad och Musikal

 Snart närmar sig Porsökyrkans Internationella dag, nämligen den 10 mars - det har känts så länge dit, men nu är vi snart där! Det är Loppmarknad från kl 12, chokladhjul, en utställning som barngrupperna har gjort, ett bildspel m.m. Kl 16 Knytkalas, där den som kan och vill gärna får bidra. Kl 17 Musikalen "Ängel utan vingar" av ungdomar från trakten.

Något till knytkalaset kanske...

Till Loppmarknaden tas tacksamt emot olika gåvor, dock inte för stora som t.ex. kylskåp, soffor el.dyl. Många har redan lämnat in kläder, böcker, dukar, små-prylar m.m. - men det finns plats för mer. Bakverk är t.ex. populärt. Pengarna som kommer in går oavkortat till Svenska kyrkans internationella arbete; "Allt för att utrota hungern".




Ikväll har jag själv tittat efter saker att bidra med - oj, vad grejer vi har! Det finns en hel del som vi kan avstå ifrån. Insåg hur onödigt mycket vi har av allting; många olika skor, ytterplagg, flera sorters tallrikar, massor av dukar, flera ombyten av gardiner och lakan med mera, med mera. I dag när vi har diskmaskin och tvättmaskin och andra hjälpmedel, så skulle vi inte behöva ha så många alternativ/ombyten av allting.



På Svenska kyrkans hemsida om internationellt arbete finns Herrens bön med tillägg, som kan bedjas växelvis:

Vår far,
du som älskar oss som en kärleksfull förälder,
du som är i himlen,
men också närvarande här i ditt folks historia.
Låt ditt namn bli helgat.
Det helgar vi när vi klär den nakne,
mättar den hungrige,
och innesluter den som varit utestängd.
Låt ditt rike komma,
för att samla oss till en gemenskap
som inte har någon gräns.
Låt din vilja ske på jorden såsom i himlen,
så att ingenting kan skilja oss från din kärlek.
Ge oss idag det bröd vi behöver,
för att vi i tacksamhet och glädje delar det
med den som inget bröd har.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss,
så att vi aldrig dristar oss att kasta den första stenen.
Och utsätt oss inte för prövning,
som att bara höja klagorop mot himlen
när vi bevittnar orättvisor,
utan rädda oss från det onda,
som ändå inte tillhör din Skapelse
eftersom du älskar den.
Ditt är riket, din är makten och äran i evighet.
Amen.

Insklusiva mässan, Iglesia Luterana Costarricense



onsdag 27 februari 2013

Tystnad som är som en famn

Kom just till datorn för att släcka ner den för den här dagen. Då föll min blick på några rader ur boken En skärva av din härlighet Psalmmeditationer av Sofia Eriksson och Katarina Sandblom, KHMP Förlag, 2006.

Hellre än att låta tomhet fylla mig, så vill jag få kliva in i mitt inre rum och höra närvarande tystnad. En tystnad som är som en famn som sträcker sig mot mig för att bära mig när jag är trött. Tystnad som en dörr som går upp utan att jag äger den rätta koden eller nyckeln.
Sofia Eriksson

Önskar dig - liksom mig själv - tystnad som är som en famn.



tisdag 26 februari 2013

Bordeller och fängelser

Om Melodifestivalen kan man säga mycket. Både om artister, låtar och arrangemanget som sådant.
Jag såg på programmet i lördagskväll och fastande för Terese Fredenwall redan innan hon sjöng sin låt, för hon sa något om att hon tillägnade sin låt "Breaking the silence" till människor på bordeller och i fängelser. Sången är till dem som är i brytpunkten mellan det gamla destruktiva livet och på väg in till något nytt. Jag läste i söndagens Aftonbladet att hon tillbringat två år på gatorna i Europas storstäder och sjungit för utsatta människor. Hon har spelat på bordeller och fängelser och arbetat tillsammans med en gatupräst.  Terese berättar att hon sett mycket svårt, men också unga och starka kvinnor och män som kämpat för sina liv.


Plattan, Stockholm

"Jag tror att vi alla befunnit oss i situationer där det enda som finns kvar är kärnan i de vi är. Alla ytor faller av och jag tror att det är det som berör mig väldigt starkt", säger Terese Fredenwall. "Det är jättekul med framgång och strålkastare, men det som verkligen ger meningen är mötena med "vem som helst". (Tyvärr kan jag inte hitta länken till artikeln av Frida Söderlund på nätet)

En sådan tjej vill jag verkligen önska lycka till och all Guds välsignelse!




På 80-talet arbetade jag en kort tid på RIA i Haninge. Jag tyckte så mycket om männen och kvinnorna som kom dit! De hade RIA som sitt andra hem. Trots all tragik som fanns i deras liv och runt omkring dem, så var det mycket skratt och glädje på RIA. Jag fick alltid så mycket själv i mötet med dem. De hade så mycket att lära mig.


MIN VÄN
Jag älskar dig, min vän
märkt av nöden och misären
Utblottad och naken står du framför mig
ger ditt leende, ditt handslag

Fullständigt utan skydd talar du till mig
utan skam
Generad å dina vägnar klarar jag nästan inte
att möta din blick

Du har nått botten
förlorat allt
du har inget mer att förlora
ingen prestige att försvara
- inget alls att försvara

Därför har du råd
att vara dig själv
skratta och vara glad
ledsen och låta tårarna rinna

Varför är vägen dit så djup
nedbrytande och ond?

Du har förlorat mycket under vägen
mycket av det du skulle kunnat ge vidare
till andra
- men skulle du ha gjort det då?!
B.R.


måndag 25 februari 2013

Intryck

Matta från URBANSTORE, Boden

Dagens inlägg är intryck från min lediga dag. Fotona har ingenting med texten att göra. Dock är de intryck, eftersom jag på min promenad gick förbi min brors butik URBANSTORE och passade på och fota lite med mobilen. Jag tycker att den här färgglada mattan är så otroligt härlig!



I morse läste jag två artiklar  i NSD som gjorde mig illa berörd. Den ena handlade om misshandel. Omkring 28300 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes under 2012! Jag har lite svårt att ta in siffror som jag hör, men när jag ser det nedskrivet så ser jag hur förskräckligt mycket det är! Och hur många är det då inte i verkligheten?!  Många fall anmäls inte.
Drygt en fjärdedel av de kvinnor som uppger att de råkat ut för våld har blivit misshandlade av en närstående - så förnedrande! Många mister dessutom livet.
Här kan du läsa mer
Det finns en speciell webbplats med råd och tips för drabbade http://www.valdmotnara.se/
Här kan du läsa mer om det i NSD


Flowerpower-lampa från Danmark

Det andra som berörde mig handlade om stressade barn. Bråttom, bråttom, bråttom hela tiden och till slut bråttom i säng för att orka med morgondagens nya bråttom. Negativ stress skadar barn som vuxna. Lotta Nilsson som skrivit artikeln citerar Skolkurator Eva Krispinsson "Se till att ha tid att vara med barnet, att lyssna på barnet". Med det menar hon inte att man ska göra en massa aktiviteter med barnet, utan "bara vara". Hon talar också om barn i nio, tio-års åldern; de är i en ålder då de börjar få ordning på sina tankar och kan tänka om sitt eget tänkande. Det sker mycket i dem, de drömmer och dagdrömmer, testar gränser, törstar efter kunskap mm. Krispinsson understryker hur viktigt det är att prata mycket med barnet i den åldern - det har man igen senare, när barnet blir tonåring.
Läs den tänkvärda artikeln i NSD


En annan ny, fin lampa från Danmark på URBANSTORE

Egentligen hade jag tänkt skriva om en positiv artikel också, som jag läste i gårdagens Aftonblad, men nu orkar väl igen läsa något mer... det blir kanske imorgon.


Jag slutar med ett par bilder till från URBANSTORE istället. Inte speciellt vackra eller spännande, men ack så viktiga!




Sov gott!

söndag 24 februari 2013

Som ett lerkärl...



Det finns många uttrycksformer för bön och överlåtelse till Gud; ljuständning, personlig förbön, egen bön... En möjlighet som gavs i Porsömässan ikväll var att hämta en lerskärva i början av gudstjänsten. Den kärva ytan med lite vassa kanter fick ligga i handen under halva gudstjänsten. Den fick påminna om det som skaver och gör ont i livet, det som vi kämpar och brottas med i våra liv.



Under musik (som en ung tjej spelade på sax) gavs tillfälle att lämna sin lerskärva på korset.


En symbolisk bön till Gud. 



Korset rymmer allas våra bördor.


ÖVERLÅTELSEBÖN
Du som ville mitt liv...
 ....

Därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll.
som ett lerkärl lämnar jag mig i dina händer.
........
Jag prisar din vishet, du som tar till dig
det svaga och skadade
och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Margareta Melin

(Bönen finns i Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum)



Porsömässan avslutades idag med att vi fick lämna kyrksalen under en gångmarsch på dragspel.

lördag 23 februari 2013

Stilla dag



I dag har vi haft Stilla dag i Porsökyrkan. Dagen har innehållit kristen djupmeditation, tystnad, möjlighet att måla, läsa, gå en vandring i kyrkorummet, en andakts/reflektionsstund mm.

I kyrkorummet fanns olika platser att stanna till på för att vila, reflektera, läsa, bedja, tända ljus.


Så jag kan kanske inte säga om jag tror på dig Gud,
men jag önskar att du sätter dig här vid min sida.
jag finner inte vägen till dig
men jag önskar att du kommer på vägen till mig.
Jag har ingen brinnande övertygelse om dig Jesus
men kom hit till mitt kök och berätta för mig 
om tron, om hoppet, om kärleken.
Jag kan inte alltid säga att jag tror på dig
men vem vore jag om du inte fanns?

Ur boken En skärva av din härlighet, Psalmmeditationer 
 av Sofia Eriksson och Katarina Sandblom, KHMP Förlag 2006



En röst ropar i öknen:
Ställ ner Ica-kassarna!
En röst ropar i öknen:
Stäng av mobilen!

Ökentystnad är inte frestelsernas plats
nej, tystnaden torkar det blaskiga i livet,
gör det koncentrerat.
Lukt och smak intensifieras för livets väsentligheter.

Besinna att Herren är Gud

En text som jag har fått av en vän, men jag vet inte vem som formulerat de kloka orden.



torsdag 21 februari 2013

Halvgalen

När jag i helgen som gick bodde i min brors lägenhet i Stockholm och kikade i hans bokhylla hittade jag "Dikter i urval" av Werner Aspenström. Dagarna gick lite för fort, så jag hann inte mer än bläddra lite i den, men hann skriva ner några små korta dikter som jag föll för.

DRÖMMEN
Om man inte drömmer blir man galen.
Men mitt i drömmen väcks man av förståndet,
som beställer en traditionell engelsk frukost.
Man får gå halvgalen en dag till.

Jaha, det är kanske en förklaring till varför man är halvgalen dag efter dag. Man hinner aldrig drömma färdigt.

Ingen typsikt traditionell engelsk frukost precis, men frukost i alla fall.


GRÅSPARVEN
Gråsparven är en sällsynt fågel.
Den döljer sig
som ax i åker.
De gyllenbruna fjädrarna,
lika eftersökta som gatstenar.
Den har ett stort projekt på gång:
leva en dag till och en natt till 
och en dag till...

Många människor kan känna igen sig i Gråsparvens projekt.


Till slut några rader ur dikten Ögonvittnet, där det också finns hög igenkänningsfaktor:

Det är inte möjligt att måla det man ser,
skriva det man känner,
äta det man hungrar.




Så sant!
På tal om att måla, så fyndade jag akvarellpenslar och tubfärger på Kreatima i Stockholm. Det ger mig lust att komma igång att måla igen, det känns länge sedan nu. I butiken satt konstnär Gösta Berg och tecknade. Det var roligt att se och lyssna till hur han tänkte när han förde pennan över arket.

onsdag 20 februari 2013

Du har aldrig begärt av mig

I går avslutade vi vår Vuxenkonfirmations- och Samtalsgrupp i Porsökyrkan med att tala om vår personliga tro och om olika trosuttryck. Kyrkans trosbekännelser är inte alltid så lätta att förstå eller omfatta med sin tro - men de kan vara en hjälp att få vila i. När min egen tro vacklar eller när jag inte tycker att min tro räcker till får jag bli buren av kyrkans gemensamma och världsvida bekännelse/tro.

Men vems tro räcker till?!
Vad är stor tro?
Vad är tro?
På söndag handlar texterna om Kämpande tro. Jag gillar temat, för jag tror att vi är många som kan känna igen oss i en kämpande tro. Även om kampen kan se olika ut för oss.

Ibland, tror jag, att vi ställer större krav på oss själva och vår tro, än vad Gud själv gör.
Jag tycker om Tomas Boströms psalm, Du har aldrig begärt av mig:


Du har aldrig begärt av mig att jag ska skriva kärlekssånger.
Du har aldrig begärt av mig att jag ska måla ditt porträtt.
Du har aldrig begärt av mig att jag i ångest, skuld och ånger
jämt ska veta vad som är riktigt och alltid tro det som är rätt.

Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?

Nr 954 vers 1 i Psalmer i 2000-talet




Tro, tillit, förtröstan kan vara vår längtan "Får jag hålla din hand?", eller som rövaren på korset sa till Jesus: "Tänk på mig" - och Jesus lovade honom himmelriket.

tisdag 19 februari 2013

Varifrån kommer du och vart är du på väg?

Nederluleå församling har startat en Facebook sida där aktuella evenemang presenteras, där konfirmander, studenter m.fl. kan hitta aktuell information, samtal kan föras över olika ämnen, frågor kan ställas m.m. Gå gärna in och titta på församlingens sida. Tanken är också att en krönika ska publiceras var tredje tisdag. Det är min kollega Stefan Widman - känd i hela världen som prästen som försov sig till julottan. Året därpå kom han i pyjamas :-) - och jag, som fått uppdraget att skriva.

I dag publicerades det första inlägget och det är mitt - för att göra det enkelt för mig själv efter en lång arbetsdag, så publicerar jag den här också:





Jag har tillbringat några dagar i Stockholm. Jag har varit ”turist”, tittat mig omkring, gått och stannat till, precis som jag själv känt för. Jag tyckte att jag såg många människor som var slitna och stressade, unga som äldre. För vad är de slitna och stressade? Vad är det de strävar efter? Vad lever de för liv? Det är lätt att ha åsikter och funderingar när man står bredvid och ser på…

Det finns mycket som är slitsamt och stressigt också där jag bor. Men jag ser det inte på samma tydliga sätt  – för jag är mitt i det. Jag är en i mängden av alla dem som jag iakttog i helgen, fast i Luleå. Här är jag så fokuserad på vad jag ska göra och hinna, så jag ser inte det man kan ifrågasätta i mitt liv och i mitt levnadssätt.
Om någon skulle iakttaga mitt liv; mina beslut, val, handlingar, ord, arbete… Vad skulle denne någon tycka och tänka? Vad skulle den som står bredvid vilja säga till mig, ge mig för råd?

Det finns faktiskt En som ser oss. Ser i kärlek, med sorg och oro ibland, som skulle önska att vi förstod bättre och tänkte oss för oftare. 

”Du är seendets Gud” sa Hagar, när hon upptäckte att Gud hade sett hennes situation. ”Varifrån kommer du och vart är du på väg?”frågade Gud Hagar.
”Jag har rymt…” svarade hon. (1 Mos 16:8)

Vi är precis i början av Fastlagstiden, en tid av förberedelse inför påsken -  ett bra sätt att ta vara på den här tiden, tror jag, är att reflektera kring sitt eget liv; Varifrån kommer jag och vart är jag på väg? Behöver jag stanna till, byta färdriktning, vända om, fortsätta vidare…

Vad tror du att någon skulle vilja säga till dig, uppmuntra dig till, varna dig för eller visa på…?

måndag 18 februari 2013

Några dagar i Stockholm

Det var roligt och avkopplande att få några ledig dagar i Stockholm. Det bästa var förstås att få träffa dottern!



Överallt i Stockholm träffade vi på människor som tiggde pengar. Jag upplevde att de var fler än vad jag sett tidigare i Stockholm. Förstod att mycket av tiggeriet var organiserat, såg vid något tillfälle en man som tvingade en kvinna att sitta ned och tigga... Hemskt på alla sätt!
"Staty-mannen" ovanför, ville också ha pengar... En skål fanns fastkedjad vid mannens fot. Först visste vi inte riktigt om det var en levande person eller inte... men när en tjej gick förbi och klappade honom på huvudet, så reagerade han väldigt starkt och sparkade efter henne - så nog var han levande. Tjejen blev helt förskräckt! Det hade hon inte väntat sig.


Här är ett foto på Ferlin, som däremot inte var rörlig och levande. Bakom honom är Klara kyrka, där var många människor samlade, långa var köerna till Soppköket. Så bra det känns att denna möjlighet finns mitt i city.


På plattan var det som vanligt mycket folk. Också en uppblåst jätte-arm, som jag inte vet vad den skulle symbolisera. Här gick det omkring två killar med plakat där det stod: Gratis kramar. Det var en del som tog vara på erbjudandet. Det var nog en viktig uppgift...


Ett besök på Vetekatten blev det också för dottern och mig på lördagen. Det var fler som hade tänkt samma sak. Så många att dottern och jag fick sitta i en skrubb! Men vi var i alla fall på Vetekatten och mackorna var goda.


Till slut visar jag några fler foton från Jesus Christ Superstar på Göta Lejon.






I går kväll flög vi hem igen efter en lyckad helg.



lördag 16 februari 2013

Sanna Hey Sanna Ho Sanna


I går kväll var vi på Göta Lejon, Stockholm och såg på rockoperan
Jesus Christ Superstar.
Det var en härlig musikupplevelse.
Melodierna har ringt i öronen hela dagen.
Inte minst Hosanna Heysanna Sanna Sanna Ho...

Jesu lärjungar

Maria - Anna Sahlene
Jag älskar hennes sång; Hur visar jag min kärlek? 
( I don´t know how to love him).
"...Han skrämmer så, jag längtar så, jag älskar så".

Judas - Patrik Martinsson
Han var otroligt duktig, fantastisk röst, tycker jag.

Jesus - Ola Salo


En liten textsnutt från Jesus, får avsluta det här inlägget:

Varför frågar ni jämt om en plan
för morgondagen?
Var dag har nog av sitt strul
Låt imorgon va imorgon
Försök att vara här och nu.


fredag 15 februari 2013

Kärlek


Jag har just kraschlandat i en soffa, trött, men glad. Två intensiva arbetsdagar har lämnat många goda intryck. Så många intressanta och fina människor det finns...

I går kväll var det Kulturkafe i Porsökyrkan med skribent Ann-Katrin Tideström. Hon talade om kvinnoliv i norr och söder. Hon har verkligen en förmåga att berätta så att man upplever att man nästan är där... Ann-Katrin berättade med kärlek om de kvinnor hon mött och deras livshistorier. Vad glad jag är för att Ann-Katrin hittade till Norrbotten! Det är värdefullt med människor kan se det stora och vackra i det som kan tyckas vardagligt och "inget speciellt".

Några minuter till är det den 14:e februari - Alla hjärtans dag.
I dag har jag tillsammans med många andra fått lyssna till en vackert sjungen  sång av Evert Taube; "Min älskling du är som en ros" - om en kärlek som består "om än havet sinar ut".

Mina tankar gick till Höga Visans ord i kap 8:

Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm. 
Stark som döden är kärleken...
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.


Det finns mycket vacker kärleks-lyrik i Höga Visan i Gamla testamentet. Ta dig tid att läsa någon gång. Vissa avsnitt kanske man inte direkt tänker sig ska finnas på Bibelns blad...

En fin bild hade varit på sin plats, kanske kan jag lägga in ett foto imorgon.... Dags att sova.

måndag 11 februari 2013

Stor och liten


I går på Gudstjänst för stor och liten serverades varm korv och semlor efteråt. Goda hembakade semlor (utan kardemumma!). Mycket uppskattat av både stor och liten. Dessutom var det gratis. Istället fanns möjligheten att ge ett extra bidrag till Fasteinsamlingen som började igår. Vilket många gjorde! Fasteinsamlingens tema är "Allt för att utrota hungern".



Som jag nämnt tidigare så var alla familjer inbjudna som hade låtit döpa sina barn under året. Döpta i Porsökyrkan fick hjärtan med namn och dopdatum på. Glädjande nog hade många familjer hörsammat inbjudan. Kyrkan kryllade av stora och små.



Hur många minns söndagsskolans flanellograf? Tänk att det fungerar fortfarande med bibelberättelser och flanellograf - trots all häftig teknik som finns idag! Porsökyrkans pedagog Sonja fångade barnens (och de vuxnas!) intresse när hon berättade om den blinde mannen vid vägkanten.



I en sådan här gudstjänst då vi påminner om dopen som skett under året, så känns det angeläget att också påminna om att dopets löften gäller även för oss som döptes för länge sedan. Gud har handlat med oss i dopet, sagt sitt ja till de unika personer som vi är och lovat att vara med oss alla dagar, hur än våra dagar ser ut. I dopet får vi liv av hans liv - det tar han aldrig tillbaka. Dopets gåva och löfte gäller hela livet.






 
Porsökyrkan igår
Ett "stulet" foto från Radhusbloggen.
http://radhusbloggen.blogg.se/ här kan du se fler bilder från gudstjänsten


Innan min arbetsvecka var slut så hade jag ytterligare en "rolig" gudstjänst att vara med på. Det var på kvällen i Bergnäskyrkan; Psalmer i Jazzton. Det var Kjell Sandbergs Swingorkester som sjöng och spelade musik ur Monica Zetterlunds, Charlie Normans och Oskar Pettersons reportoar. Katarina Molander Sandberg sjöng. Det gungade rejält i kyrkan och applåderna var många och långa.

lördag 9 februari 2013

Tom hand



Av en speciell anledning har jag idag googlat på kampsporten karate - bara lite och snabbt. Men det fick mig direkt att tänka på förhållanden och relationer. Kanske karateträning har något att lära oss...

Kara te betyder tom hand.
Då tänker jag på tre ord som är viktiga i ett förhållande:

Öppenhet: När vi möter varandra med öppna händer, beredda att ge och ta, kan vi ta emot en annan person i våra liv och vad det kan medföra...

Ärlighet: Med en tom och öppen hand visar vi vilka vi är och vad vi har. Vi gömmer inte undan något eller låtsas äga mer eller annat än vad vi har.

Sårbarhet: I livets kamp lever vi sårbara och sköra med tomma händer. Vi är mer beroende av andra än vad vi kanske vill erkänna.
I nära och djupa relationer utelämnar vi - i förtroende - mycket av oss själva; "Här har du mig som jag är...".

Därför vill jag lägga till ett fjärde ord: Varsamhet.
Varsamhet om varandra. Respekt, eller det gamla fina ordet; vördnad, är viktigt i förhållanden som man vill bevara.
I karate vill man inte skada den andre.

Jag har läst mig till att i karate handlar det mycket om disciplin, en vilja till tålmodighet, en vilja att göra sitt bästa, en vilja att uthärda. Det påminner mig om Kärleken: Kärleken är tålmodig och god... vill ingen något ont.... Allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. (1Kor.13 Kärlekens lov).

Att bygga varaktiga relationer går inte bara av sig självt, utan de behöver tränas och hållas i trim - kanske just karateträning kan vara en hjälp på vägen :-)  

Kärlekens väg, är temat för imorgon, Fastlagssöndagen.


Kärlekens väg är ibland mycket skör


Fotona är tagna av Owe Ryås


torsdag 7 februari 2013

Torsdag på jobbet


Från Dopträdet i Porsökyrkan


Just nu är det intryck från dagen och förberedelser inför den närmaste tiden som far runt i huvudet.

Jag började dagen extremt bra. Massage! Så ljuvligt - fast det emellanåt gjorde riktigt ont. Tänkte när jag låg där, att en mental, själslig massage skulle jag också behöva; få räta ut det krokiga och vinda, och stryka bort det spända... få känna att man går rakryggad igen, med en ny rörlighet...
Dock hör kropp och själ ihop, så jag tror att de varma och visa händerna på min kropp också berörde min själ.

Förutom ett själavårdssamtal så har jag en stor del av dagen suttit vid datorn och skrivit, framför allt på Porsökyrkans verksamhetsberättelse. Min uppgift var att skriva om gudstjänstlivet, förrättningar, samtalsgrupper mm. Det svåraste var att begränsa mig. Det finns så mycket jag vill berätta om. Det gick inte att bara ta förra årets och ändra datum och några siffror, nej, det förändras hela tiden... Om jag dessutom tänker på vad mina arbetskollegor skriver, kan jag konstatera att det hinner hända mycket på ett år...

Jag hann inte börja förbereda mig inför helgens olika gudstjänster, men någonstans i bakhuvudet gror lite tankar och funderingar. Det är likadant där; det är så mycket jag skulle vilja... men tid och kraft begränsar.

På söndag är det Fastlagssöndagen och dagens ämne är Kärlekens väg. Hur stort ämne som helst! Dessutom hur aktuellt som helst!

---


I Porsökyrkan har vi på söndag Gudstjänst för stor och liten kl 11 med bl.a. utdelning av dophjärtan till de barn som har blivit döpta under året. Hjärtana har varit upphängda på dopträdet i kyrkan som en påminnelse för alla att komma ihåg att be för de döpta. 



Barnet döps i nådens hav,
utan önskan, utan krav,
fylls av trons mysterium: 
Gud får plats i hjärtats rum.

................

Ingenting i världen kan
skilja ifrån människan
kärleken som dopet bär:
du är älskad som du är.

Från en av psalmerna vi sjunger på söndag,
nr 900 i Psalmer i 2000-talet, vers 1 och 6.
Text: Christina Lövestam





Snart är det onsdag! Askonsdag. Då är det Kulturcafé i Porsökyrkan kl 19.  
Från Inga på Plattan till Frida i Grubbnäsudden. 
 Skribent Ann-Katrin Tideström berättar om Kvinnoliv i norr och söder.
Efteråt Askonsdagsmässa.