Att packa upp

I går packade jag upp alla våra små och stora väskor från vår resa, tvättade, hängde och la tillbaka saker på sina rätta platser... Nej, riktigt så ordentlig var jag inte! Det finns en del kvar som inte är upp-packat och det ligger lite små högar här och där, som jag inte orkat lägga där de ska vara... Hur som helst så är det ganska tråkigt att packa upp - om man inte har något speciellt med sig hem som man längtar efter att pröva, testa...

När man packar upp, så kan man bli påmind om olika händelser, som blev jätte-bra, överraskande eller en besvikelse. Ofta ser man att det var onödigt mycket man hade med sig, i alla fall är det så för mig. Det är en hel del i packningen som inte blev använt. Kanske något man saknat.

I dag har jag jobbat. Det är märkligt hur det är; det kan ta flera dagar innan man kan koppla av från jobbet och "landa" i sin semesterledighet. Men det tar bara några timmar på jobbet efter ledigheten och så känns det som om man jobbat hur länge som helst... det gäller bara att komma ihåg alla koder.

ATT PACKA

Jag tycker inte om att packa, Herre,

fast jag kan betrakta  mig själv som expert

efter att ha rest i hela mitt liv.

Svåraste frågan: vad ska man ta med

utan att man vet alla tänkbara faktorer?

Väderprognosen - mycket viktigt!

Eventuella uppdrag - bäst att vara beredd.

Alternativa resvägar - om det skulle bli strejk.

Extra kontanter - som man oftast behöver.

Men ännu värre än att packa för en resa

är att packa upp efter hemkomsten.

Allting är tilltufsat, skrynkligt och solkigt.

Varför har vi inte engångsbagage

precis som vi har engångsserviser för utflykter?

Tänk er att köpa ett söndagsset semesterkläder

i passande storlek

och bara kasta det i sophinken när man reser hem,

tomhänt men lätt om hjärtat.

Mina tankar går till den sista packningen

som gäller en resa utan återvändo.

Eller rör det sig snarare om att packa upp?

Att göra sig av med felslagna förhoppningar, halvsmidda planer,

tröttsamma motgångar och små förtretligheter,

och lägga locket på till asken med groll.

Bort med alltsammans, jag är färdig med det...

Så vänder jag mitt ansiskte mot ljuset,

lyfter mitt hjärta mot Dig i en slutlig överlåtelse

och passerar tomhänt förhänget

in i de eviga sfärer där Du väntar,

min Frälsare, min Herre och Konung.

Flora Larsson, Vänd mot Dig Herre, Interskrift, 1979

Saltströmmen, Bodö i Norge

Sent på onsdagskvällen kom min man ,Owe, till Jäkkvik, där jag var på kurs. På torsdagen vandrade han längs Kungsleden upp till Pieljekaise. Med sig tillbaka hade han, förutom onda knän, massor av fina fotografier. Jag fick ett teleobjektiv när jag fyllde år, som han lämpligt nog passade på att testa på sin vandring.

Nära toppen kunde han se Fjällgården.

En kompis på fjället

Efter kursens avslutning på fredagen, körde Owe och jag vidare mot Norge och Saltströmmen (Saltstraumen); ca 20 mil från Jäkkvik. Det var inte bara en transportsträcka, utan varje meter var upplevelse och fascination av landskapet.

Jag älskar de smala och krokiga fjällbjörkarna, som var gröna när vi åkte dit och gula när vi åkte hem.

Vi hyrde en stuga vid Saltströmmen (ca 3 mil från Bodö) fredag till måndag fm. Owe fiskade och jag målade och fotograferade.

Det var omväxlande väder, men absolut bättre än vad prognoserna visat.
Det är en fascinerande natur som finns här, förutom fjällen så är själva saltströmmen väldigt speciell. Den är världens största och snabbaste tidvattenström (40 km/timmen). På sex timmar förflyttas 372 miljoner kubikmeter vatten mellan fjordarna (omväxlande från den ena sidan av bron till den andra).

Det blir stora och djupa virvlar i vattnet när strömmen kommer. Det är svårt att fånga på bild...

På lördagen gjorde vi en utflykt till Bodö. Norge är inte precis platsen att shoppa loss. Men eftersom det var slutrea och 70% rabatt i en hel del affärer så tyckte vi, att vi ändå gjorde några små fynd... :-) Alltid kul!

Bodö hamn

På vägen tillbaka till Saltströmmen såg vi dessa klippor med ett par, flera centimeters djupa skåror formade av vattnet. Inget att gå på för mig, som har lätt för att vricka fötterna... 

En minnesrik vecka blev det med mycket färg och många naturupplevelser. På nätterna drömmer jag om det jag har sett och varit med om; färger och färgblandningar, "vått i vått", skuggor och speglingar... Nu och då kommer jag alldeles säkert att återkomma i bloggen med tankar, minnen och bilder från den här veckan.

Akvarellkurs i Jäkkvik

Måste börja med att kommentera mitt förra inlägg. Jag skrev om att våga stå för det man gjort, våga visa utan att jämföra sig med andra - och så lägger jag ut bilder på vad andra målat och inte mina egna! Så inkonsekvent! Så typiskt mig, jag vill mer än vad jag klarar av...

Här hänger några av mina målningar...

Akvarellkursen som jag varit på var måndag till fredag. Vi var ungefär 10 stycken deltagare från övre norrland. Vi hade lite olika erfarenhet av att måla med akvarell. Vi satt allra mest i matsalen på Fjällgården och målade, som hade bra ljus och vacker utsikt. Men vi var naturligtvis ute också, det bara måste man när man är där - målade, fotograferade, promenerade... Det fanns många motiv att bli inspirerad av.

En solig dag satt jag här vid vattnet, Hornhavan, och målade. Det var så otroligt skönt och "helande" på något sätt. Vi fick olika uppgifter av vår kursledare, Kaijsa, men fick också måla fritt.

Mod att våga visa

Ett moment i en akvarellkurs är att våga stå för det man gör och träna sig att inte jämföra sig med andra - vilket är väldigt lätt att göra... Vi skojade om att den som säger något negativt om sig själv och sitt målande skulle få böta - även om det var på skoj, så var det nyttigt att tänka sig för - så lätt det är att säga typ: det här blev så fult/det här blev inget bra...

(De här fina målningarna har tyvärr inte jag gjort)

Varje dag hänger vi upp våra målningar på snören och så går vi gemensamt igenom vad och hur vi gjort. Det är mycket lärorikt. Det krävs lite mod att visa och därför är attityden och andan på kursen/kursdeltagarna viktig. På vår kurs känns det mycket positivt och generöst. Många uppmuntrande ord och goda råd får man. Och när man väl vågar, så växer man lite grand som människa.

Kyrkans Fjällgård i Jäkkvik

Jag är på Akvarellkurs i Jäkkvik. En gudomligt vacker plats. Oavsett väder, så  fascineras man av alla former, ljus och färger.

En akvarellkurs innehåller många moment. Ett sådant är s.k. spegling. Det är när man försöker måla av när himmel och det som finns på land speglar sig i vattnet. När vattnet är stilla och lugnt. Det kan man ofta se på både morgonen och kvällen här. 

Ett exempel på spegling en kväll vid gården.

Det går jätte-segt att lägga in bilder här och nu...

Jag återkommer och brättar och visar mer bilder vid tillfälle.

Hur som helst är det ett fantastiskt ställe att vara på, en inspirerande kursledare och trevliga kurskamrater.

Man kan inte hindra bekymren...

Idag har jag bläddrat i boken Speglingar av Gunnel o Kjell Swärd, pedagogförlaget 2004.
Boken innehåller många fina målningar och goda citat som:

Man kan inte hindra

bekymren från att komma,

men man behöver inte

sätta fram en stol åt dem att sitta på.

När en blomma bryts av

Med anledning av minnesceremonin i Oslo idag, tänker jag på en vers som jag tycker mycket om:

När en blomma bryts av

i sin vackraste blom

då blir marken så trist

och så fruktansvärt tom.

Men kanske ändå

att det någonstans finns

en äng eller undangömd skreva

dit blommor som brutits för tidigt

får komma och fortsätta

växa och dofta och leva...

Atle Burman

Guds hand

"Guds hand", original av prof Carl Milles. Rest i Porjus den 11 september 1960 genom Porjus Konstgille.

Foto: Ingabritt (eller Harry?) Tomboulides

I dina levande händer

Herre, jag blir så rädd

när någon talar om dig

som om han hade dig i en liten ask

när min synd och ditt kors

ställs upp och löses

enkelt och smärtfritt

som en första gradens ekvation

när dina vägar och dina tankar

blir kartlagda och analyserade

och klarlagda och systematiserade

tills ingenting finns kvar

av smärtfyllt pulserande Liv

och andlöst Mysterium...

Herre, jag vill inte

ha dig i en liten ask.

Men jag vill att du skall ha mig

i dina händer

i dina levande händer

och i dina tankar

som är så mycket högre än mina tankar

som himmelen är högre än jorden.

Anita Wemmenborn, Som barn, EFS Förlageet, 1978

Födelsedag

Eftersom många av mina läsare också är FB-vänner, så är det ju ingen hemlighet att jag fyller år idag. Alldeles ojämnt. Dock allt för mycket! Men det kan man inte göra så mycket åt... annat än att ta vara på dagarna, så gott man kan.

Vi har ett väldans regnväder nu sedan ett par dagar tillbaka. I går kom jag på att jag skulle önska mig ett svart paraply till min födelsedag. Jag hade nämligen begravning och gravsättning i hällande regn. Jag brukar sällan använda paraply, men slängde ändå in ett paraply i bilen innan jag åkte hemifrån på morgonen. När jag klev ur bilen på kyrkogården med paraplyet i handen, så såg jag hur alla andra hade svarta, gråa och diskreta paraplyer. Då insåg jag, att jag inte kunde komma med mitt paraply, vinrött och trasigt - jag la in det i bilen igen.

Som tur var fanns det gentlemän som erbjöd mig plats under sina paraplyer. Men i morse fick jag ett eget svart snyggt och diskret paraply! Det har jag fått inviga idag.

En psalm i Svenska Psalmboken, som ibland sjungs på begravningar, är faktiskt också en fin födelsedagspsalm, tycker jag:

Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn,

som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.

Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår.

Jag växer i din närhets land, du bär mig i din hand.

Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort

och inte ens en sparv till marken faller ner,

om inte du har stakat ut när livet börjar och tar slut.

Vart än jag flyr så finns du där, du har mig mycket kär.

Som luften sluter om varenda dal och höjd,

som vattnet fyller ut de stora havens djup:

Du sluter om mig, år från år. I dig jag rörs, vart än jag går.

För varje andetag är ditt: Du bor i livets mitt.

Text: J.A. Hellström 1975, Psalm nr 798 v 1-3 i Den svenska Psalmboken med tillägg, Verbum.

Nystart

Vi är i slutet av augusti - en tid då mycket händer. Det är mycket av nystart i luften.
Ett återvändande till det vanliga och vardagliga igen.
Eller något helt nytt som börjar.
En del människor känner övervägande förväntan och glädje och andra mer bävan och rädsla. Många av oss känner en blandning av känslor.
För min del så är höststart i Porsökyrkan något nytt. Förra hösten jobbade jag i Sjukhuskyrkan.
Mitt i det dagliga arbetet i kyrkan med gudstjänster, förrättningar, förberedelser och samtal, så måste man också komma ihåg att tänka längre; planera, annonsera, fundera ut affischer och flyers för kommande evenemang - lyckligtvis har vi en duktig informatör på vårt jobb, som drar det tunga lasset när det gäller annonsering, affischer, pressmeddelanden m.m. men vi andra behöver vara med och tänka, ge material/information...
Allt detta är roligt att hålla på med, men jag kan känna en rädsla att glömma eller missa något viktigt...
Frågan är vad som är viktigt?! Det finns olika nivåer på det, skulle jag vilja svara. Det finns mycket som är viktigt och betydelsefullt, sedan finns det det som är verkligt viktigt, livsavgörande - oj, hur hamnade jag här; det var ju inte det som jag hade tänkt skriva om... Men kanske det trots allt, kan vara bra att ha med sig i bakhuvudet när vi nystartar igen - oavsett hur den nystarten ser ut och påverkar oss.

Innan jag nu krånglar in mig för mycket, som jag kanske inte kan reda ut, så vill jag citera en bön, som kan passa så här i sensommar-dagar och höststart:

Gud,

vi tackar dig

för sommaren,

för sol och regn,

för arbete och vila,

för nya tankar

och ny inspiration.

Gud,

vi ber för alla dem

som återvänder till sina

arbetsplatser,

och för det nya läsåret

vid skolor och universitet.

Vi ber också för dem

som blivit pensionärer

och får vänja sig vid

en ny livsform.

Gud,

låt den annalkande

höstens klara dagar

ge oss mod och tillit

inför framtiden.

KG Hammar

Tanka och fylla på behöver vi inför alla nystarter.

Fotot är från Hägnan, Gammelstad.

Kyrkan på Campus LTU

I dag har vi från arbetslaget i Porsökyrkan varit på universitetet för att presentera Kyrkan på Campus. Vi var med på fyra upprop på förmiddagen och på eftermiddagen var vi i Andrummet (C302) när phösarna ledde runt de nya eleverna. Det var roligt att få möta så många nya studenter (ca 1000), övervägande från andra håll i landet än norrbotten. De flesta verkade glada och förväntansfulla.
LTU ger ett intryck av att ta väl hand om sina studenter.

Andrummet är ett stort rum, högt i tak. Rummet är till för alla, oavsett trosuppfattning. Här kan man tända ljus eller bara sitta ned och "hämta andan", meditera, be...

Fr.o.m. 6 september kommer vår diakon Ulrika Enström (utbildad meditationsledare) att leda lunchmeditation varje tisdag kl 12.30 - 12.55 i Andrummet. Introduktion för nybörjare kl 12.15. Det är en metod för inre vila som innebär att "sitta sig till stillhet".

I samma rum blir det också Andakt med nattvard måndagar jämna veckor kl 11.30-12.00 med start den 19 september. Det är jag och missionspastorn André Bertilsson som kommer att turas om att leda den gudstjänsten. En enkel gudstjänst med ljuständning och (valfri) nattvard.


Kyrkan på Campus LTU är också till för enskilda samtal i samtalsrummet intill Andrummet.
Överhuvudtaget vill Kyrkan på Campus LTU vara till för både studenter, forskare, företagare och anställda på Luleå tekniska universitetscampus. Sökare, tvivlare eller troende, Kyrkan på Campus LTU är öppen för alla.

Vi från Kyrkan på Campus LTU ser fram emot en spännande höst, då vi kommer att vara mer regelbundet än förut på universitetet. Pär Landfors är anställd av Nederluleå församling för att inventera behov, leda och inspirera kyrkans verksamhet på LTU.

Fotot är taget från Andrummet, ner till Ljusgården

Skoldax

Foto från Karin Mannerståls hemsida från TV-programmet Äntligen hemma
(har tillåtelse att använda Karins bilder).

Nu är det skoldags för många! Kanske inte riktigt än för grundskolans och gymnasiets elever. Men för de nya studenterna på universiteten. I dag har det varit upprop för utbytesstudenterna på Luleå tekniska universitet (LTU) och i morgon är det för övriga elever. Vi från Porsökyrkan och Kyrkan på Campus finns med och presenterar oss och vår verksamhet på Campus.

Jag tänker på alla som känner sig osäkra, som gruvar sig, som kanske flyttat långt från föräldrar och gamla kompisar... Jag tycker inte att det är så svårt att känna igen känslan av oro, osäkerhet, ensamhet... den har återkommit från den där första dagen i grundskolan, till många tillfällen i livet, inte minst när man kommit ny till skolor, kurser, nytt jobb - Vem kan jag leka med? Vem törs jag sätta mig bredvid? Vad ska jag säga? Vad ska jag ha på mig?

Är du en ostämd liten rädd människa

på världens största skolgård

Har du en jättestor väckarklocka under armen

och vingar som slår under tröjan...

Bara några strofer av Anna Jörgensdotter ur Homecomingqueen

På senare år har jag lärt mig att tänka vid sådana där "osäkerhets-stunder", att det förmodligen är fler än jag som känner sig liten, osäker, dum eller blyg - fast alla tycks så säkra och världsvana. Allt syns inte utanpå!

Gymnastikpåsarna är också från Karin Mannerståls hemsida,
från programmet Äntligen hemma

Ja, det där med gymnastiken, det är ett kapitel för sig... det orkar jag nästan inte tänka på! Det hörde absolut till det värsta under grundskoletiden, för min del.

Är det någon som vet vad det här är för blomma?

De sista dagarna har det varit riktigt soligt och varmt. Härligt att få lite sommar igen!
När Owe klippte gräset på baksidan av huset härom dagen upptäckte han en blomma, som vi inte sett förut. Och vi vet inte alls vad det är för en typ av växt. Är det någon som läser det här som vet?

Så här ser den ut:

Vi har börjat skörda våra tomatplantor. En och en. Det är lite fest att få plocka en mogen tomat... Det var ganska länge sedan vi hade tomater. Förr när Owes pappa levde och var pigg fick vi alltid några plantor med oss hem, när vi hade varit nere och hälsat på föräldrarna i Kolbäck och de sista åren i Örebro. 

Owes pappa Bertil var överhuvudtaget väldigt duktig på växter, både blommor, bärbuskar, fruktträd och grönsaker. När de bodde i Kolbäck (som ligger mellan Västerås och Köping i Västmanland), så hade de en stor tomt (och stort hus), alldeles vid ån (Kolbäcksån) där, med många härliga fruktträd och bärbuskar. På somrarna fick vi komma och plocka så mycket vi ville. Det var en fröjd för mig som var uppvuxen i hyreshus!

Vi gläds åt att våran krusbärsbuske vuxit till sig i år, liksom vinbärsbuskarna. Även om vi tycker att det är jätte-roligt med bärbuskar och lite grönsaksodlingar, så är vi inte speciellt kunniga att sköta dem. Förr kunde vi alltid fråga min svärfar och han berättade gärna och gav råd, men nu finns han inte längre kvar i livet, sedan några år tillbaka. Men tankarna går ganska ofta till honom när vi pysslar på...

Nej, nu måste jag sluta att skriva och istället ringa och gratulera ett "födelsedagsbarn".

Om du känner till vad det är för en växt, så skulle vi uppskatta att få reda på det.

I dag, 15 augusti, firas Jungfru Marias himmelsfärd i bl.a. Grekland; det kan du läsa om i min kusins blogg Aktuellt i Grekland här intill.

Sårbar men trygg

Gud,

låt mig leva öppen,

lyhörd för andra,

fri från fördomar,

utan bitterhet.

Lär mig att bejaka min svaghet

och leva sårbar men trygg,

så att jag mognar med vishet,

åldras i tacksamhet

och får dö i frid.

Jonas Jonson född 1939

Bevara ditt hjärta

I anknytning till förra inlägget om hur våra kroppar och möjligheter kan brytas ner - men hur det ändå - när det finns livsvilja - finns meningsfulla sätt att kunna uttrycka sig in till det sista. Så tänker jag i dag på dem som genom straff, förbud och förtryck blir fråntagna möjligheten att kommunicera, berätta, förmedla... men hur det faktiskt finns liv och kraft som inte går att förbjuda eller stoppa! Det finns livsberättelser om hur människor har överlevt koncentrationsläger och annan form av förnedring, genom att skydda och bevara något inom sig - det som ingen annan kan komma åt. Det är egentligen väldigt viktigt för oss alla.

Nu kommer jag att tänka på en bibelvers från Ordspråksboken, som säger just det: Mer än allt annat - vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. Ords. kap 4:23. I den gamla översättningen stod det (om jag minns rätt): Framför allt bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.

 Ett foto från Folkhögskolan i Älvsbyn i april

Det finns en dikt som jag tänkte på också. Den ger hopp. Det finns ett liv som är starkare än allt det här yttre!

De har tagit allt ifrån mig

pennorna

blyertsarna

bläcket

därför att de inte vill

att jag ska skriva

och de har satt mig

i den här straffcellen

men inte ens på så vis har de kvävt mitt uppror.

De har tagit allt ifrån mig

- eller nästan allt -

Jag har ännu mitt leende kvar

den stolta känslan

att vara fri

och en ständigt blommande trädgård

i min själ.

De har tagit allt ifrån mig

pennorna

blyertsarna

men jag har kvar livets bläck

- mitt eget blod -

och med det diktar jag ännu.

Dikt av Armando Valladares ur Där allt hopp var ute, Forum

Översättning: Gunnar Gällmo

När minnena jagar mig

När jag åkte hem från jobbet idag hörde jag på radion om kameraövervakning, avlyssning, internet-spårning osv.
I dag kan man följa och ta reda på det mesta om oss som individer. Mycket av det vi säger, gör och skriver lagras i ett slags stort minne. Misstag, uttalanden, foton kan vändas emot oss. I det "minnet" finns inte mycket av nåd, förlåtelse eller förståelse för att en människa kan ångra sig och ändra sig...
För en del människor kan något som hände för länge sedan följa dem resten av livet och omöjliggöra en ny chans i livet.

För mig känns det skönt att tänka på att det finns också ett annat "minne", Guds minne, Guds tankar om oss.
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag ska ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. Jesaja kap 29 vers 11, 12.

Från Dundret, Gällivare

Vilken varg vinner?

Den här texten har jag fått av en vän. Jag vet inte vem som författat den eller var den kommer ifrån - men tänkvärd är den.

En indianhövding berättar för sin son;

"Två vargar slåss i mitt bröst,

den ena är vred, hatisk och hämndlysten.

Den andra är förlåtande, kärleksfull och medkännande."

Sonen frågar; "Vilken varg vinner?"

Hövdingen svarar; "Den jag matar."

Med vinden i ryggen

I går var rubriken I denna ljuva sommartid - i dag känns det inte riktigt så... Det har regnat och blåst hela dagen. Regnet är förstås bra för den torra marken. Men ruggigt har det varit! Eftersom det har känts lite kallt och rått inne tände Owe en brasa i öppna spisen - genast kändes allt lite bättre...

Med vinden i ryggen är det lättare att gå,

att bli buren framåt utan att riktigt veta.

Finns det spår att följa så hittar man lättare hem

även om man varit långt borta.

Gud går med dig i medgång och i motgång,

i medvind och motvind.

När det stormar så att det känns 

som om man aldrig skulle komma fram.

En varm brasa väntar när du kommer hem.

Den glöder stilla.

Du är aldrig ensam,

viskar Guds vind.

Eva-Stina Sjöberg, ur Barnens stora bönbok

Hemma

I denna ljuva sommartid

Efter arbetsdagens slut plockade jag vinbär. Det är märkligt... Att plocka bär gör alltid något gott med mig, trots att jag bränner mig på brännässlor och får ont i både rygg och knän - jag känner mig alltid lycklig och tillfredsställd efteråt. Det känns rätt att ta vara på, det är gott och nyttigt - och de är dessutom så vackra!

Jag har den välkända och älskade psalmen I denna ljuva sommartid, i bakhuvudet. Vi sjöng den idag som avslutning på dopgudstjänsten. Tidigare i veckan sjöng vi den på en begravning, den är dessutom ofta en önskad psalm på vigslar. Så omtyckt är den...

I denna ljuva sommartid gå ut, min själ,

och gläd dig vid den store Gudens gåvor.

Se, hur i prydning jorden står, se,

hur för dig och mig hon får 

så underbara håvor.

Nu växer säd för skördens tid,

och ung och gammal gläds därvid

och bör Guds godhet prisa, 

som vill i överdådigt mått 

oss människor så mycket gott

var dag och stund bevisa.

Svensk text: B.G. Hallqvist 1980 (ursprunglig text: P. Gerhardt 1653)

Psalm 200 vers 1 och 3.

Tänk vilken gåva att kunna känna dofter och smaker och kunna se färger och ljus - det är tyvärr inte alla förunnat. Det är verkligen något att vara tacksam för. 

I min almanacka finns alltid ett citat för veckan. För denna vecka som snart är slut står det:

Livet består av ögonblick.

Vi behöver varandra

En liten dikt som påminner oss om att vi behöver varandra; tillsammans blir vi starka.

Ensam förmår du intet

Tillsammans förmår vi allt.

Ensam begär man för mycket

Tillsammans får kraven gestalt.

Ensam blir du ett offer

Tillsammans så blir vi en makt.

Ensam förlorar du ofta

Tillsammans så blir vi en kraft.

Svante Foerster

Vigselpsalm för par av samma kön

Vid lunchrasten idag samtalade vi några stycken om vigselpsalmer. Det är inte så lätt att hitta bra psalmer som bröllopsgästerna också kan sjunga med i. Vi tipsade varandra om olika psalmer som kan vara lämpliga.
För några år sedan upptäckte jag en psalm som jag tycker är mycket fin, den är från Psalmer i 2000-talet, Verbum, 2006, nr 903.
Den står under rubriken Kyrkliga handlingar; Vigsel, partnerskap.
Det är alltså en vigselpsalm som också är lämplig för par av samma kön. Den passar extra bra att nämna så här i Pridefestival-tider. Jag citerar vers 4:

Jag tror att Gud är kärleken

...

Jag tror att Gud är kärleken

till kvinna eller man,

som ger oss mänskor tryggheten

att leva med varann.

....

Text: Sven Hillert

En fördel med den här nya psalmen är att det är en välkänd melodi. Om jag inte minns fel så är det samma melodi som Din klara sol går åter opp...

Vad några timmar kan stråla

Med anknytning till förra inlägget så skriver jag i dag en dikt, som jag hittat, som heter Vad några timmar kan stråla. Jag tycker att det är en underbar rubrik!
Dikten slutar med orden "Vad några ord kunna väcka och styrka allt undernärt.... Vad några ord av en annan är svindlande mycket värt".
Goda, uppmuntrande och varma ord är mycket värt.
Det tycker Bibeln också. Det finns många bibelverser som talar om vad både onda och goda ord kan åstadkomma. Ont och gott.

Jag gillar Ordspråksboken i gamla testamentet, jag citerar några verser därifrån:
Tungan har makt över liv och död... Ords 18:21.
Försmädliga miner sårar, rättfram kritik skapar fred. Den rättfärdiges ord är en källa till liv... Ords 10:10, 11.
Tanklösa ord kan såra som svärd, men den vises tal ger läkedom. Bekymmer gör hjärtat tungt, ett vänligt ord muntrar upp. Ords 12:18, 25.

Här är orden kopplade till liv och död, läkedom och sår. Så viktiga är våra ord!
Orden i sig är inte magiska. De gör ingen verkan om de inte är äkta. Paulus skriver i Första Korinthierbrevet  kapitel 13 vers 1: Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.
Ord och smicker, utan mening, blir man ju bara irriterad på, det får bara motsatt verkan.
(Alla bibelcitat är ifrån Bibel 2000)

Får illustrera "ekande brons och skrällande cymbal"

Så låt oss kosta på oss äkta och kärleksfulla kommentarer, komplimanger till varandra. Det behöver inte vara stort och märkvärdigt - men tänk, vad ett litet gott ord kan värma och lysa upp tillvaron.

Här kommer dikten en del av dikten :

Vad några timmar kan stråla

....
Vad några timmar kan stråla

i månaders gråa räcka!

Vad några ord kunna väcka

och styrka allt undernärt.

Man känner källorna sorla

man höjer friare pannan.

- Vad några ord av en annan

är svindlande mycket värt.

Karin Mandelstam

Ett vänligt ord kan göra under

 Rastplats utanför Jokkmokk

När jag i morse vände blad på min väggalmanacka (Psalmanackan 2011, av Charlotta Folkelind, Göteborg), från Juli till Augusti, så citerades de fina orden från Den svenska Psalmboken nr 98 (samma nummer i Psalmer och Sånger):

Ett vänligt ord kan göra under,

det läker hjärtats djupa sår,

det är ett ljus i mörka stunder, 

en hand, som torkar ögats tår.

Ett vänligt ord är änglabud,

en hälsning ifrån Herren Gud.

Text: P. Nilsson 1933

Så sant det är! Det har vi nog alla varit med om. Och tvärtom! Ibland räcker ett par ord, eller antydningar och glädjen och kraften rinner ifrån en. Så viktigt hur vi använder våra ord. Ord är skapande. Gud skapade själv med sitt ord i begynnelsen. Varde ljus... osv. Eller: Ljus, bli till! Och ljuset blev till som det står i vår nuvarande bibelöversättning Bibel 2000 i 1 Mosebok kapitel 1 vers 3.

P. Nilssons psalmtext påminner om Hjalmar Gullbergs välkända dikt Människors möte. I sista strofen står det:

....
Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte

borde vara så.

I Boden på en kvällspromenad