Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 30 juni 2011

Din rätt att vara gammal

Foto: B.R.

Att åldras är som att bestiga ett berg.
Man blir lite andfådd 
men får en mycket bättre utsikt.
Sagt av Ingrid Bergman (1915-1982)

I dag har vi firat maken, som fyller alldeles ojämnt. Det blir fest bara genom att få vara tillsammans; barnen, sonens sambo och min mamma. Det har varit soligt och mycket varmt - på gränsen till vad man orkar.

Hunden sökte skugga vid bilen. Foto: B.R.

Det är kanske ingen som riktigt vill se sig som gammal... men den här dikten tycker jag är vacker och befriande på något sätt. Den har jag ibland gett bort till den som fyllt 80, 90 år - men egentligen så kan vi som är lite yngre, men ändå inte unga, också ta åt oss av den.

DU HAR EN SKATT
Tag ut din rätt
att vara gammal.
Vem har sagt du måste
vara ung som våren
när ändå åren
sedan länge skrivit dagbok
i ditt hjärta
och tiden ristat runor
i din hud.

Du har en skatt som
du är ensam om i världen,
som dina dar och nätter samlat
och bevarat.
Att gömma den
bakom en falsk fernissa
är svek emot dig själv
och emot andra.

Tag ut din rätt
att vara gammal,
att vara litet grå och
trött av vägen.
Ditt liv är dyrbart
fast din kropp är sliten,
du har en skatt att ge
till dem som ser den.
Eva Magnusson, ... Och glädje, Dikter, Libris, 1978

Foto: B.R.

tisdag 28 juni 2011

Tystnaden




I natt sov vi i stugan för att våra ungdomar skulle få bättre plats i huset. Jag satte mig ute i morse och drack mitt morgonte och njöt av solen och tystnaden.. Trots att stugan inte är så långt från stan och det finns året-runt-boende i närheten, så är det alltid påtagligt lugnt och tyst. Det är så vilsamt för själen.


Så många ljud som framträder i tystnaden.
Det mesta på avstånd;
veden som klyvs hos grannen,
svag musik från ett hus längre bort.
Malmtågen som rullar förbi, ökar i intensitet, avtar och försvinner.
Fåglarnas kvittrande i olika takt,
den ena melodin som går in i den andres.

Någon hörs hosta till.

Närmast 
är träden;
vindens nästan öronbedövande sus,

- min egen andning.

I tystnaden finns utrymme.
Frihet
- och överraskningar...
B.R.



måndag 27 juni 2011

Ny vecka med nytt innehåll

Så har vi då äntligen fått tillbaka internet!
Jag har lagt in bilderna från midsommaraftonen på föregående inlägg "Traditioner". Om du går till det inlägget, så passa på och läs kommentarerna av Leif Nordenstorm och Febe Westling. Mycket kloka ord, om nyansskillnaden mellan att vara bunden och buren!



Midsommarhelgen är över och det är ny vecka med nytt innehåll. Det nya är inte bara att vi har fått tillgång till internet och TV, att det är massor av reor, utan vi har sol och värme - och det bästa av allt: Sonen och hans sambo har kommit hem! Det är underbart att ha dem och dottern hemma samtidigt!
Maken fyller år i veckan, men redan i kväll ville sonen ge honom sin födelsedagspresent för att han skulle kunna introducera honom - det var en Frisbee, en finare variant - det finns många olika sorter med olika egenskaper, har jag förstått ikväll. Nu är de iväg och spelar någonstans.
Förra gången sonen drog iväg sin pappa på "sportigheter" - det var förresten en julafton för några år sedan, så kom maken hem med en brusten hälsena och var halvt handikappad i flera månader - jag hoppas att han klarar det här bättre...





Jag avslutar med en bön av Per Harling:

Tack, Gud, för ännu en dag,
för dofterna och smakerna 
för färgerna och ljuset,
för skönhetens intryck.
Nu överlämnar vi oss själva, 
våra familjer och vänner i din trygga famn.
Ge oss alla vila och energi inför en ny livsdag.
I Jesu Kristi namn.


lördag 25 juni 2011

Traditioner

Tänkte igår rätt mycket på det där med traditioner... Vad traditioner betyder. Tycker inte själv att jag är så traditionsbunden - men kanske är jag det mer än vad jag tror...
Vad är det som behövs för att det ska kännas att det är midsommar?
För mig/oss har midsomrarna sett lite olika ut. De bästa har ofta varit de gånger vi inte haft så mycket planerat och därför inte heller haft så stora förväntningar. En midsommar som vi tänker tillbaka på och minns med glädje, var när vi hade varit gifta ett år och vi var hos mina svärföräldrar i Kolbäck - vi skulle flytta till Ångermanland (Helgum) till hösten. Owe lutade av gamla möbler och jag var hos en granne till svärföräldrarna och vävde mattor. Vi gjorde båda det vi tyckte var roligt och det blev något fint och bra av det vi gjorde.

Norrigården, Boden. Foto: B.R.

I år hade vi inte heller så stora midsommar-ambitioner, inga storstädningar eller storbak.
Vi gick tillsammans med dottern som är hemma nu, till Norrigården och åt god mat där. Norrigården ligger i ett fint område med gammal bebyggelse (ditflyttad) där finns bl.à. en gammal bagarstuga. Restaurangen Norrigården har en mycket fin inredning i gammal stil och god mat. Utanför pågick midsommarfirande runt midsommarstången.

Foto: B.R.

"Små grodorna, små grodorna..." och många andra ringdanser sjöngs och dansades runt midsommarstången. Det var mycket folk där - trots att det regnade ute. Tänkte då på detta med traditioner - det var säkert ett "måste" för en del för att det skulle "kännas" att det var midsommar. Och visst ger det en viss känsla från både barn- och ungdomstid och från tiden när barnen var små...


Norrigården med Överluleå kyrka i bakgrunden. Foto: B.R.

Något icke traditionellt såg vi när vi lämnade området. Stickade "strumpor"/"benvärmare" runt trädstammarna. Vet ingenting om det, vem som gjort det och vad det stod för. Men det var lite roligt och dekorativt.



Sedan åkte vi till stugan och röjde där, sov i soffan och åt traditionell jordgubbstårta.
En ganska bra midsommarafton. I dag, midsommardagen, har vi bara varit hemma och grejat på lite både ute och inne. När solen har varit framme har vi passat på att vara ute.

torsdag 23 juni 2011

Överraskningar

Solen gör oss glada och kärvänliga. Foto: B.R.

Solen överraskade i morse genom att lysa in genom rutorna! Å, så härligt! Äntligen! Lycklig strosade jag omkring i min morgonrock, efter en stund kom dottern upp i min andra morgonrock - vi satt vid köksbordet, hon åt frukost och jag läste tidningen. Efter en stund skällde hunden - och så kom nästa glada överraskning: min brorsdotter med minsta barnet. Så glada vi blev - om än lite generade i våra morgonrockar. Det var mysigt att få sitta och prata och snosa på lill-flickan.

Jag överraskade mig själv med att köpa nya gardiner till matrummet i dag. Jag har tittat såå länge, men inte hittat några som jag tyckt om. Jag hoppas att de här blir bra, ett par vita med lite vita broderier och hålsömn, tänkte att de skulle passa bra som sommar-gardiner till vara gamla furumöbler. Jag köpte dem på Bya-boden (Boden). De hade mycket att välja på och man fick god service!

I morgon är det midsommarafton och det har märkts både i affärerna och i trädgårdarna.
Jag fattar inte hur de som är 10 och 15 år äldre än jag, hur de orkar och klarar av att hålla så fint i sina trädgårdar. Jag kan bara rensa i rabatterna o.dyl. en stund innan jag får ont i både knän och rygg - det är tråkigt, för det är roligt när det blir fint ute.

Den vänstra krukan är från Secondhand-butiken (40 kr). Foto: B.R.


I går var vi på Second-hand butiken som Pingstkyrkan har här i Boden. De har verkligen jätte-mycket grejer för bra priser. I går tittade jag i första hand efter något att ställa ute tillsammans med blommor och krukor. När man köper så billigt som man gör där - och där pengarna dessutom går till goda ändamål, så kan man faktiskt även ha det stående på gården. Skulle det försvinna, gå sönder eller bli förstört av väder och vind, så har man ju inte förlorat någon förmögenhet. Då är det bara att köpa någonting nytt igen...

Kannan i mitten köpte jag för 10 kr!

Nej, nu måste jag försöka vara en duktig husmor och göra lax-pajen som jag tänkt... 
Vi är fortfarande utan både TV och Internet. Dottern har kopplat min Android-mobil med datorn på något för mig obegripligt sätt, så att jag skulle kunna skriva ikväll... ja, den tekniken... Men just nu har vi inte så goda tankar om Bredbandsbolaget - vi har varit utan internet, TV och (fast)telefon i en vecka nu!

Önskar er alla en fin midsommarhelg med eller utan teknik, med eller utan sol!

tisdag 21 juni 2011

Mulna dagar

Jag vill inte klaga, men nog känns det allt lite tungt med det ihärdiga regnandet...
Jag har knappt varit utanför dörren sedan jag kom hem från jobbet i söndagskväll. Visst, man kan absolut gå ut fast det regnar, men det lockar mig inte riktigt, om jag inte måste.

Jag går alltid med drömmar om vad jag ska göra när jag blir ledig, ofta är det bara en bråkdel som blir förvekligat - jag glömmer bort att räkna med tröttheten, som kommer som ett brev på posten (otidsenligt uttryck! Kanske som ett SMS på mobilen eller mail på Eposten ...).
Ikväll har jag i alla fall tagit fram akvarellfärgerna och lekt lite ... Det var lite uppiggande.


VÄLSIGNA, GUD, VÅRA DRÖMMAR
Välsigna, Gud, våra drömmar
lyft oss över tråkighetens mulna dagar
så att vi kan väsnas med dårar,
leka med barn,
gå på vatten
och flyga med änglar.

Ur Ordnära, Verbum, 2004

måndag 20 juni 2011

Bröllopsdag

Fortfarande fungerar inte internet hos oss - tack vare min dotters iPad kan jag ändå nå yttervärlden. För gå ut genom ytterdörren går ju inte heller! Regnet bara öser ner, milt sagt! Forsar ner! Undrar hur mycket regn det har kommit det här dygnet?!

Foto:B.R.

I går, den 19:e juni, var det vår 29:e bröllopsdag. Jag var nästan inte hemma på hela dagen, men min käre make gick upp med mig på morgonen när jag tog över beredskapen i sjukhuskyrkan kl 8.00 och då fick jag dessa vackra vita rosor. Jag hade vita rosor i min brudbukett.

I min tjänst viger jag ganska många par. Vad är det man minns efteråt? Vad är det bestående minnet? Det känns som en ganska viktig fråga för mig som vigselpräst.
Så här 29 år efteråt, vad är det jag minns från vigseln/bröllopsdagen?
Ja, jag minns att det var glädje och fest och många människor. Vad jag också minns är att när jag kom till min blivande makes familjs hus, för att vi därifrån skulle åka tillsammans och fota oss, så stod Owe i badrummet och KLIPPTE SIG! Han har större delen av sitt liv klippt sig själv, så också på bröllopsdagen. En dryg timme innan vi skulle vigas!! Det var nervöst!
Sent omsider kom vi då iväg för att fotografera oss, vår chaufför var också vår fotograf. Vi körde till Österängarna, vid Strömsholms slott. Vi körde in i en hästhage - det var så vackert och fint där. Precis när Hans äntligen ställt upp sin Hasselbladare och vi skulle ta den första bilden så kom en häst gåendes och ställde sig mellan oss och kameran och sedan kom de en efter en och de blev allt mer närgångna - det var på vippen att jag höll på att bli av med min brudbukett! Det hade varit roligt att ha det på film - men då var det som en mardröm! Ingen av oss var van vid hästar. När vi kom till bilen så var den omringad av hästar så vi knappt kom in i bilen. Några foton blev det inte - då.
En kvart försent kom vi till kyrkan darrbenta och lite rufsiga. På bilderna ser det ut som om jag går före och drar in Owe i kyrkan - och så var det nog också, jag var stressad av att folk hade fått vänta så länge!
Inte minns jag nu 29 år efteråt något av vigseltalet, som säkert var jätt-bra. Våran vigselförrättare Gunnel Hagman var/är en duktig talare.
Vi gifte oss i Baptistkyrkan i Hallstahammar, där jag arbetade då, det var min första församlingstjänst.
Jag hade min mammas fina brudklänning, som min faster Anne-Marie hade sytt till henne. När festen var över med de drygt 180 gästerna och jag skulle lite snabbt ta mig in i bilen för att vi skulle åka därifrån så sprack den sönder upptill, tyvärr!
Trots den äventyrliga början så håller vi ihop.

söndag 19 juni 2011

Lyssna

Min sista dag före sommarledighet har jag tillbringat i sjukhuskyrkan. Det har känts som en meningsfull dag. Det var roligt att få återvända dit igen en dag - det är en otroligt spännande miljö nära livet och döden.
Det bästa som finns är när det blir ett riktigt MÖTE med en annan person, känd eller okänd, i Sjukhuskyrkan eller någon annanstans. Ett möte där man vågar stanna upp och verkligen se och lyssna på varandra. Vad mycket det kan betyda för båda parter!

LYSSNA
När jag ber dig att lyssna på mig
och du börjar ge mig råd
har du inte gjort det jag bad dig om.

När jag ber dig att lyssna på mig
och du börjar tala om för mig att jag inte
borde känna som jag gör,
trampar du på mina känslor.

När jag ber dig att lyssna på mig
och du känner att du måste göra något
för att lösa mina problem,
har du svikit mig, hur konstigt det än kan låta.

Lyssna! Allt jag begär är att du lyssnar,
inte pratar eller gör - bara hör på mig!
....

När du gör något åt mig som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar du till min rädsla och min svaghet.

Men, när du accepterar som ett enkelt faktum att jag
känner som jag gör, oavsett hur irrationellt det kan vara,
först då kan jag sluta försöka övertyga dig och börja jobba på
att förstå vad som ligger bakom mina irrationella känslor.
Och när det är klart, är svaret också där och jag behöver inga råd.
Irrationella känslor blir begripliga när vi förstår vad som ligger bakom dem.

.....
Så var snäll och lyssna, bara hör på mig. Och, om du vill prata,
Vänta en stund på din tur; så ska jag lyssna på dig.

"Anonymus

lördag 18 juni 2011

Tack

Vi har krångel med Bredbandet, varken Tv, fast telefon eller internet fungerar som det ska...

Våran dotter är hemma och jag har fått den stora "nåden" att få använda hennes iPad! Spännande!

Jag gör nu mina sista dagar och timmar innan semestern. Det har varit intensiva dagar med begravningar, vigselsamtal, gudstjänstförberedelser, viss planering inför hösten m.m. I går kväll var jag med på ett litet, litet hörn när Spelmansstämman i Gammelstad inleddes med en konsert i Nederluleå kyrka med Eva och Bengan Larsson och Anders Hällström. Jag har ett fantastiskt spännande och varierat arbete! Så många olika situationer och människor jag får möta! Det är mer "nåd" än att få använda min dotters iPad! Det finns mycket att vara tacksam över.


Herre,
Tack för alla de små ting som jag oftast glömmer.

Tack för det leende jag fick idag.
Tack för ett vänligt ord.
Tack för en sång som jag hörde.
Tack för det som växer kring mig, gräs, mossor, stora skogar.
Tack för det som växer inom mig, en smula vishet mer för varje dag.
Tack också för minsta musen, för flugans surr, sol och skuggor, åskans muller långt, långt borta.

Tack för allt detta lilla som gör att jag känner mig så hemma i den värld som du skapat åt mig, Herre.

Ulf Nilsson

torsdag 16 juni 2011

Det stora barnkalaset

I mitt huvud finns en blandning av tankar som varit och är aktuella den här veckan; begravningar, sommar, fest, barn... och då kom jag att tänka på den här texten, som finns i Gud bor i hela världen, en andaktsbok för barn och vuxna av Elisabeth Rundqvist, Libris, 1977.

Den bygger på en bibeltext från Lukasevangelium, kapitel 14, där det berättas om en man som vill hålla en stor festmåltid. När tiden är inne för måltiden, skickar han ut sina tjänare för att säga till sina gäster: "Kom, nu är allt färdigt!"

Foto: B.R.

Det stora barnkalaset

Det ska bli fest i Guds rike snart.
Ett riktigt stort barnkalas.
Skynda er hit, mina vänner!
Försök komma loss, och sätt fart!
Förberedelsetiden blev lång,
men nu är allt äntligen klart.
Vi har ivrigt väntat på årens gång
för att ge er en chans att va´ me´.

Vi har städat och pyntat i hela vår trädgård
och dukat ett långbord i bästa bersån.
Där väntar ett fruktfat med äpplen och päron
och gräddglass med fyllda rån.
Staketet är prytt med röda ballonger.
Trädens kronor har formklippts med sax.
Vattenspegeln i dammen har putsats.
Gången från grinden har bonats med vax.
Gräsmattan dammsögs senast igår.
Solgloben tvättar vi varje år,
när jorden gått runt den ett varv.

För att hitta till festen, följ noga i spåren!
Stora och små är redan på väg.
Glada trastar sjunger i snåren
sommarens sång om Gud.
Blåa blommor lyser i diket.
Färgen är stänk från himmelriket,
där golvet nyss målats om.

Vi ska dansa och leka så länge vi kan
och sjunga på alla språk
en tacksång till Jesus, för det är ju han,
som bjuder oss alla på fest.

Foto: B.R.

tisdag 14 juni 2011

I en rymd av kärlek

 
I en rymd av kärlek
Att leva i presens
och inte i imperfektum
och ännu mindre i konditionalis.
Att leva NU och HÄR
och inte då och där
och om, såvida, ifall, om inte
och långt i fjärran.
Att leva sitt VERKLIGA liv
med ÖVERTYGELSE
och TILLIT.
Att leva sin glädje med trygghet
sin framgång med tack
sin smärta med stillhet
och sin sorg med öppna ögon.

Att leva så
är barnets privilegium
det barns
som har sitt livsrum i en rymd av kärlek.
Anita Wemmenbom, Som barn, EFS förlaget, 1978


måndag 13 juni 2011

Hänförelse

""...en gammal rivningskåk alldeles nära där jag bor..."
 (Y. Eggehorn från dikten "Hänförelse")
Foto: B.R.

Annandag Pingst är det i dag - åtminstone enligt kyrkans tradition. Det "känns" ju inte riktigt så, eftersom det numera är en vanlig måndag. Den här pingsthelgen har jag kunnat kosta på mig att vara lite nostalgisk eftersom jag har varit ledig och inte behövt tänka nytt (till predikan). I lördags skrev jag en text som blev viktig för mig på 80-talet, idag blir det en dikt som jag "levde med" på 70-talet.

Som 17-åring flyttade jag från Piteå till Eskilstuna för att vara "Tid-åt-Gud arbetare", som det hette då ("Ettåring", "Det diakonala året" är ungefär motsvarande, för er som känner till de begreppen). Det innebar att jag fick prova på att arbeta i en församling. Jag kan nu så här många år efteråt verkligen undra var jag fick modet ifrån? Jag var mycket tyst och blyg på den tiden!
Hur som helst var det ett oerhört spännande år för mig. Det var kring den tiden som "Jesus-väckelsen" drog in i Sverige. (Det var en kristen Hippie-rörelse). Vi var ute på gatorna och berättade om vår tro, vi var på fängelser, vi hade nattmöten m.m. Det var många unga som kom till tro, inte minst ungdomar som levde ett mycket utsatt liv; sniffade, drack, knarkade... Det innebar också att de behövde hjälp och stöd dygnet runt. Mina kollegor var äldre och mognare än jag, som tur var. Vi bildade storfamilj och köpte ett stort hus av kommunen (tror jag), som vi kallade för "Jesushuset", där våra nya, sköra vänner fick flytta in tillsammans med oss.
Oj, vad spännande livet var! Så oerhört mycket jag fick lära mig! Det var tungt och svårt och farligt många gånger, men också så fantastiskt fint, roligt och trosstärkande...

En dikt jag tänker på är Ylva Eggehorns "Hänförelse", som minner mycket om den här tiden för mig, både tidsmässigt och upplevelsemässigt.


söndag 12 juni 2011

Anden



ANDEN

Vi tror på den helige Ande
som far som ett drag över jorden
ett golvdrag
under fotsulorna
bland dem som är nederst
Ett klart och kallt drag
som får mänskor att kvickna till
klarna upp
röra på fötterna
dansa!
eller sticka yllestrumpor till varandra
Vi tror på den helige Ande
en helig, fotvandrande kyrka.

Barbro Nilsson

lördag 11 juni 2011

När alla andra källor sinat

En pingst under 80-talet hittade jag texten nedan i tidningen Trots Allt (fast då kanske den hette Nytt Liv?) Vi bodde i ett stort och grått bostadsområde i Jordbro, Haninge kommun. Texten gick rakt in i mig och berörde mig starkt. Förutom att jag tänkte på mig själv och mitt vardagsliv, så tänkte jag på människorna i detta område som kämpade och slet med sina jobb (eller för att få ett ), med sina barn och sina olika relationer osv. Texten har allt sedan dess alltid funnits i bakhuvudet när jag under årens lopp förberett predikan till Pingstdagen.

Målning av Amalia Shtern. Foto: B.R.

...man talar om den helige Ande
och den helige Ande kan nog vara bra för dem
som planerar semester och har sytt nya vårkläder.
Men för oss andra, som tycker att den helige Ande
mest uttrycker sig i kyrklig show-biz...

Vi som går vardagens vägar, som cyklar i snöblask...
och som trampar allt längre ner i sen länge utslitna sulor ... 
vem vill tro, och vem kan tro på den helige Ande?

Men livslust, kanske
när alla andra källor sinat.
...
Vi som inte ber om under, 
som inte har livshotande sjukdom
eller en far som slog oss.
Vi som går vardagens vägar,
och som är glada om vi klarar oss hyfsat igenom.

Den helige Ande... men jag undrar: 
var ska man få livslust ifrån?
När dagarna rinner förbi, men man inte lever.
Alltmer maskinlik tar man sig igenom som genom en vinter,
ständigt iklädd tjocka vantar.
Ingenting når in.

När alla andra källor har sinat, när vi förtvivlade
vänder oss om, vänder oss runt: var ska vi få lusten ifrån?

Här där jag bor
springer barn med tomma ögon, de springer snabbt
och säger aldrig hej.
Här där jag bor, med utsikt mot långtradarna och en lind
som Bostadsbolaget har styckat
har jag aldrig hört någon tala i tungor.

Men...
På gatan där jag bor
granne med en döv farbror och ett parkaringsdäck,
på gatan där jag bor
där bor en koltrast.

Varje år i februari
högst upp i den stympade linden
sjunger han, klockan tre på natten,

då vaknar jag, och tänker på den helige Ande.
Snö faller, Sverige väntar
och jag vet inte hur många som vaknat
men jag känner, att till och med den tunga natten
andas lättare.

Linden längtar nya löv, uppåt mot det ännu svarta...

Något förkortad text av Inger Alestig. Jag har nyligen hittat samma text i boken Andrum En bok om längtan, livsmod och tro, Cordia, 2001 (8:e upplagan).

Jag önskar oss alla en pingsthelg med livslust!




Sol och värme

Foto: B.R.

Oj, oj vilken dag! Vilken värme! Jag tycker mycket om sol och värme - men inte lika mycket när jag jobbar! Jag klarar inte sol och värme på passa sätt som förr, tyvärr, nu för tiden är jag så varm ändå...  förutom när jag fryser. Det kallas för klimakteriet ;-)

Det har i dag här i Norrbotten varit varmast i landet och dessutom högsta temperaturen i år. Det fullkomligt exploderar i rabatter o.dyl.
Denna fredag är det många som har haft skolavslutningar, examen - och några förbereder sig nervöst för vigsel i morgon, pingstafton... Det är lite feststämning i luften.

Foto: B.R.

Du skall njuta frukten av din möda.
Lycklig du!
Det skall gå dig väl.
Psaltaren 128:2

Foto: B.R.

Ät honung, min son, det är gott,
jungfruhonung är söt för tungan.
Så är insikt och vishet för din själ,
finner du dem finns en framtid för dig
och ditt hopp skall inte stäckas.
Ordspråksboken 24:13,14

Foro: B.R.

Kom, låt oss njuta av det goda som bjuds
och utnyttja världen med
ungdomlig iver.
Salomos vishet 2:6

torsdag 9 juni 2011

Ett blommande kors

På eftermiddagen var jag tillsammans med flera andra inbjuden till Sjukhuskyrkan. Vi är flera stycken som tjänstgjort där under längre eller kortare tid, ordinarie eller vikarierande, som nu skulle avtackas. Eftermiddagen inleddes med Mässa som Gunnar Olsson ledde. Gunnar hör till dem i Sverige som tjänstgjort längst inom Sjukhuskyrkan. Han läste ifrån 5 Mos 31:7f:

Herren skall själv gå före dig.
Han skall vara med dig.
Han sviker dig inte och överger dig inte.
Var inte rädd,
tappa inte modet.

Sjukhuskyrkans symbol. Foto: O.R.

Som minne fick vi var sitt Sjukhuskyrke-kors i glas, skapad av konstnären Lars Eklund.
Sjukhuskyrkans symbol utgörs av ett kors. I korset finns en blomma. Den växer ut från en avbruten stam. Blomman talar om att ur det avbrutna, det trasiga och brustna kan nytt liv spira och blomma. Mitt i sjukdom, död och sorg finns också trons, hoppets och kärlekens uttryck. Livet kan hitta nya vägar att gro och växa.
Vi kan inte lösa lidandets gåta. Vi kan inte ge svar på dess varför. Men Sjukhuskyrkans symbol står för tron på kärlek, hopp och omsorg.


onsdag 8 juni 2011

Den blomstertid nu kommer

Foto: B.R.

I dag har alla anställda i Nederluleå församling bjudits på vårlunch; grillade hamburgare, på Prästgården. Vädret var strålande fint och "somrigt". Det blev flera Tack, Välkommen och Adjö. Och så fick vi sjunga Den blomstertid nu kommer...

Det är märkligt - den psalmen gör någonting med mig - det känns någonstans i magen, jag upplever både vemod och förväntan. Precis som det var för 100 år sedan när jag gick i grundskolan och det var skolavslutning.

Tänk vad sånger och melodier kan väcka inom oss! Det är ett kommunikationsmedel som berör, utan att vi har kontroll - och kanske inte alltid förstår varför.

För min del så är det inte riktigt "sommarlov" än, men snart.




tisdag 7 juni 2011

Gå förbi dem!

När jag åker mellan hemmet och jobbet, så gör jag som många andra; lyssnar på skivor. Ofta blir det så att jag lyssnar många gånger på samma skiva innan jag kommer mig för att byta till en annan. Just nu lyssnar jag inte på sång och musik, utan en CD med och av Tomas Tranströmer. Suprise?! Att Tomas Tranströmer är en favorit, har ni säkert redan förstått. Det finns många dikter och strofer som är otroligt slående och sanna, tycker jag. Det finns två verser ur den långa dikten Guldstekel som jag tycker väldigt mycket om!

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig till hundra procent
och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket "till hundra procent"!

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr 
och får se en skymt av Den Oidentifierade -
gå förbi dem!

Tomas Tranströmer, ur Dikter 1954-1989, Den svenska lyriken, Bonniers, 1997
(CD-skivan heter: Tomas Tranströmer Läser egna dikter, ur en serie som heter Författarröster, Sveriges Radios förlag).

Dörren finns på Älvsby Folkhögskola. Foto: B.R.

måndag 6 juni 2011

Hemkomsten

Foto: B.R.

Nu är hon hemma! Våran dotter. Efter en lång resa med bil och buss och bil igen, så var hon då äntligen här.
En månad ungefär får vi njuta av hennes närvaro i hemmet.
Nu ska jag försöka ta mig i säng - det är inte så lätt när det är mycket man vill prata om...

söndag 5 juni 2011

Ett fönster


Ett fönster från Kyrkbyn, Gammelstad. (Snett mobilfoto: B.R.)

Herre, gör mitt liv till ett fönster
som ditt ljus kan lysa igenom.
Robert Schuller (född 1926)


Från Den svenska Psalmboken, Ur Bönboken nr 24, Verbum, 2005

lördag 4 juni 2011

Storm

I dag har det stormat alldeles förfärligt ute. Läste på nätet att det gett en del skadegörelser i länet.

Jag försökte fånga blåsten på bild - det var inte så lätt. Det är på något sätt lite kusligt med kraftig blåst, tycker jag - man kan inte riktigt skydda sig emot den. Jag blir berörd av den även om jag är inomhus. Det känns i hela mig. Det är det säkert fler som känner igen.

Inget blev skadat hos oss. Men det var hur mycket grenar och kvistar som helst som blåste ner från träden. Det blev en jätte-hög av ris.

Storm kan verkligen ställa till med stora och allvarliga olyckor och skador. Men de små och sköra styvmors-violerna vajade tryggt i vinden. De klarade sig utan skador.
Liksom de vilda gullvivorna i gräsmattan. Ibland klarar sig de små och svaga (i våra ögon) bättre än de stora och starka (i våra ögon) när stormen bryter loss. Vi kan inte alltid avgöra vad som verkligen är svagt och starkt. Det finns något befriat och skönt med det.


fredag 3 juni 2011

En vardagshjälte

Tänk, att det finns goda och uppoffrande människor! I närheten av där vi bor finns en liten skogsdunge. Vi går ofta genom där när vi är ute och promenerar med hunden. Många gånger har vi sagt till varandra, tänk om det kunde röjas och hållas lite snyggt här, så fint det skulle vara.
En sen kväll när vi var ute, så såg vi en man som stod och räfsade i skogsdungen! Va!? Vad var det för en konstig filur? Det måste vara något skumt! Jag for iväg i mina fantasier och tänkte att han har säkert gömt stöldgods i en grop i marken  - och nu låtsades han stå där och räfsa!

Nästa kväll när jag var ute och försökte få ihop mina 10000 steg, så jag honom igen!

Och nästa kväll! Konstigt!

Foto: B.R.


 Owe hörde av grannen att han också hade träffat på denne märklige man. Det visade sig att den räfsande mannen helt enkelt bara ville göra lite fint i skogen! En vardagshjälte! Han hade jobbat i skogen hela sitt liv och ville ha något att göra nu sedan han blivit pensionär.

Foto:B.R.

Jag blir så glad varje gång jag går igenom skogsdungen och ser de fint räfsade gångarna. Det ser så fint och rent ut överallt - han måste ha plockat upp en massa skräp också! Men jag skäms över mina egna fantasier, att med en gång bli misstänksam och tro att det är något skumt!

Foto:B.R.

Nu kan man se allt fint som finns i skogen, som här t.ex. blåbärskart som väntar på framtiden...

Det finns hopp om människosläktet! Det finns människor som med glädje offrar tid och kraft för att göra gott mot andra - utan belöning. Alldeles i utkanten av skogsdungen finns denna gamla gran där nya skott växer ut från stammen - en fin bild på hopp, tycker jag.

torsdag 2 juni 2011

Kristi himmelsfärds dag


Låt också mig, någon gång,
ana himlens härlighet.
Martin Lönnebo


Mobilfoto genom bilrutan: B.R.


onsdag 1 juni 2011

Gud väver

I dag när jag kollade min post i facket på jobbet (i Petrigården), så hade någon lagt denna fina dikt i mitt fack.

Foto: B.R.

Gud väver
Gud gråter.
Den skapelsens sköna gobeläng
som hon vävde med en sådan glädje
är stympad, sönderriven,
förvandlad till trasor
dess skönhet sliten itu med våld.

Gud gråter.
Men se!
Hon samlar ihop trasorna
för att väva något nytt.

Hon samlar
det hårda slitets trasor
försöken att försvara
initiativen för fred
protesterna mot orättvisor
allt det som tycks
smått och svagt
ord och handlingar givna
som offer
i hopp
i tro,
i kärlek.

Och se!
Hon väver dem tillsammans
med jublets gyllene trådar
till en ny gobeläng
en skapelse rikare, vackrare
än den gamla!

Gud väver
tålmodigt, uthålligt
med ett leende
som skimrar likt en regnbåge
över hennes ansikte, randat av tårar.

Och hon inbjuder oss
inte bara att fortsätta
att ge henne
vårt arbetes
och vårt lidandets trasor.

Utan ännu mer -
att sätta oss intill Henne
vid Jublets vävstol
och väva
tillsammans med Henne
den Nya Skapelsens Gobeläng.

Av M Rienstra. Övers. Margareta Johansson

Foto: B.R.

TACK för dikten!