Som vårljuset

Kanske märklig titel på blogginlägget så här dagen före Lucia. Men du förstår snart varför.

Jag var till min mamma en stund kring kl 11 idag. För det var då det var begravningsgudstjänst i Långared, utanför Alingsås, för mammas syster och min moster Ragnhild Johansson. Vi tände ljus och var med, fast vi var många mil därifrån. 

Ragnhild var engagerad i freds- och rättvisefrågor och bl.a. aktiv i Kristna fredsrörelsen. Hon skrev brev, insändare och dikter kring dessa ämnen. Jag har letat rätt på två av hennes dikter som jag vill dela med mig av.

GATUBARN

Skamlöst utnyttjad

och förnedrad,

av ingen

efterfrågad

eller väntad,

utom av

de penningsmarta...

Prisgiven åt 

förförarna.

Lämnad att 

överleva

i en galen värld.

Gatubarn.

Trottoarbarn.

Hur uthärdar jag

vetskapen om

att ni är hundra miljoner...?

Ragnhild Johanssson

SOM VÅRLJUSET

Likt vårljuset

som i sin hoppingivande

obetvinglighet får

mörkret och kylan

att vika

så skall arbetet

för fred, det mödosamma,

det hoppfulla och

obetvingliga, en dag ha

övervunnit de

destruktiva krafter som

likt ett vintermörker

hotar att förlama vår vilja och göra oss

mindre seende...

Som vårljuset...

Ragnhild Johansson

Ur Fredskalendern 1984

Mitt i vintern kan vi få se en skymt av vårljuset.