Det är Advent

Eftersom jag var ledig idag, kunde vi ta en promenad mitt på dagen
då det fortfarande var ljust.

Det är något speciellt med advent; ljusen, förväntan, psalmerna...

Han kommer med ett sällsamt bud
från kärlekens och nådens Gud
att bringa till de sina.
Så öppna hjärtats tempelhus
och låt hans rika, fulla ljus
därinne klart få skina.
Då blir Guds under sett och känt -
det är advent, det är advent.

Text: C.Boberg 1883, H. Lindström, 1984
Det susar genom livets strid v3 på Psalm nr 109
i Den svenska Psalmboken med tillägg, Verbum

Överluleå kyrka syns i bakgrunden.

I kväll var vi på Adventskonsert i Överluleå kyrka (Boden).

Det var mer än fullt hus.

Det var hög klass på både orkester, solister och på de olika körerna.
Vackert och stämningsfullt.
En fin början på adventstiden.

Sista lördagen i november

I dag blir det bara några foton från min dag,
den sista lördagen i november.
Vid 9-tiden var jag i kyrkbyn, Gammelstad.
Det hade inte hunnit bli riktigt ljust.

Det var omkring - 9 grader och fin rimfrost på träden.

Nederluleå kyrka

Två dopgudstjänster har jag haft idag och ett samtal.

På eftermiddagen var det dags att gå ut ur kyrkporten och åka hem
och förbereda födelsedagskalas.

Min mamma fyller 82 år idag.
Som present bjöd vi på middag hemma hos oss.

Mina bröder och brorson fick också vara med.
Tur för dom att de har en storasyster som tar ansvar
för familjegemenskapen :-)

-

Så går det här kyrkoåret till sitt slut
och i morgon får vi fira Första Söndagen i Advent
och "Ett nådens år".

Tystnadens skepnader

Jag har fortsatt att tänka på det där med tystnaden och verkligheten, som mitt förra inlägg tog upp.
Jag tänker på tystnad tillsammans med någon eller några. Det är något naket med tystnaden. Avslöjande på något sätt. Samtidigt som just tystnaden och tigandet kan vara ett försök att dölja något. Hålla igen. Men då blir det ofta tydligt och kännbart. För tystnad kan vara kalla handen, kyla, frånvaro, frånstötande... spänt.

Tystnad kan upplevas besvärande, obekväm, därför att det väcker osäkerhet. Det är svårt att tolka tystnaden. Svårt att tolka verkligheten som står bakom tystnaden. Ibland är den onödigt besvärande - för om vi inte själva var så rädda för tystnaden skulle vi upptäcka att det många gånger inte finns någon anledning till att vara rädd. Kunde vi bara låta den vara skulle den leda till inte bara vila och eftertanke, utan också till att bra saker skulle bli sagt. Efter tystnaden.

Tystnaden tillsammans med någon eller några kan verkligen vara vila, närhet, trygghet, samhörighet. Det behövs inte alltid så mycket ord och förklaringar.

Tystnaden kan verkligen uppenbara sig i många skepnader. Ganska fort känner vi skillnaderna. Hur mycket kan vi själva påverka hur tystnaden upplevs?

Jag har egentligen en sak till jag vill säga om tystnaden, om "pulverviserad tystnad", det får bli i ett annat inlägg, kanske nästa...

Önskar dig en vilsam tystnad i gott sällskap med dig själv eller någon annan.

Tystnaden och verkligheten

Tystnaden 

konfronterar sin lyssnare 

med verkligheten.

En mening som jag tänkt på hela dagen från boken Mumin och tillvarons gåta av Jukka Laajarinne, Alfabeta. Så sant! Oavsett om vi upplever tystnaden som vilsam och trygg eller kall och obehaglig. 

En fredens värld

Temat i söndags i Bergnäskyrkan och Porsökyrkan var: Fred. Och fred kan man bara bygga tillsammans. En bit var, här och där. Alla kan vi bidra. Pusslet som vi tillsammans fick bygga i gudstjänsterna blev till slut en hel jordglob. En hel värld.

Att bygga en helare värld, en fredligare värld, kräver att vi är varsamma om varandra och allt gott och kärleksfullt arbete grundat på rättvisa och respekt. Fred är - som vi vet -  inget självklart varken i den stora världen eller i våra egna små världar. Allt fredligt måste vi skydda och bevara. Lyssna till och lyfta fram. Hela tiden. 

Lägg i varandras händer fred och bär den som en fågel,

och skydda den som om den var ett ljus när stormen råder.

(Psalm nr 831 v 1 i Psalmer i 2000-talet)
Text: Fred Kaan. Övs: Per Harling

Hur varsamt måste man inte bära en fågel? För att inte tala om ett ljus. Hur svårt är det inte att bära ett ljus utan att det slocknar bara i ett rum, hur är det då utomhus vid storm?! Så varsamma måste vi vara om varandra och om allt som har med fred att göra. Det kräver tålamod för att lågan ska hinna med - och ibland måste vi stanna till för att tända på nytt. Det är viktigt.

Fotona är ifrån Temagudstjänsten om Fred i Bergnäskyrkan.

En riktig kompis

I morgon avslutas Kyrkornas globala vecka, även om dess innebörd och utmaning följer oss varje dag, hela året. http://globalaveckan.se/

I kyrkorna runt om i landet påminns vi om det viktiga arbetet för fred. Så görs också i Bergnäskyrkan och Porsökyrkan i Nederluleå församling. I båda gudstjänsterna kommer vi att be en bön, som jag varken vet vem som har formulerat eller vart den kommer ifrån. Jag tycker om det enkla och nära språket. En bön i Franciscus anda.

FREDSBÖN

Gud, hjälp mig att vara en bra kompis.

Där andra är osams, hjälp mig göra dem överens.

Där andra slåss, hjälp mig hindra dem att göra sig illa.

Där någon sprider rykten, hjälp mig leta efter det som är sant.

Där någon är ledsen, hjälp mig att trösta.

Där någon blir retad, hjälp mig säga ifrån.

För det är genom att vara en kompis 

som man får en kompis,

och det är genom att försöka förstå andra 

som man kan bli förstådd.

Tack för att du alltid förstår mig 

och för att du alltid finns hos mig, Gud.

Hjälp mig att se på mig själv och andra som du gör.

Du som är en kompis för alla människor.

Amen.

20 kr för alla ytterplagg

Det är internationell dag i Porsökyrkan imorgon med Loppis kl 13-16 med bra kläder, böcker, porslin, leksaker mm till mycket bra priser.

Kl 16 är det Knytkalas, Den som kan tar med något matigt att dela med andra. Den som inte har den möjligheten är mycket välkommen ändå.

Dagen avslutas med en gudstjänst om fred kl 17. Sång, textläsning, barnbibelutdelning mm.

All behållning under dagen går till Svenska kyrkans internationella arbete.

Jag har haft en dopgudstjänst i Porsökyrkan idag. Passade på att ta några foton. Allt är färdigt och förberett inför morgondagen. Det ska bli roligt!

Två kvinnor nära och långt ifrån

I några dagar har jag vandrat med två kvinnor som levde nära varandra - och samtidigt i helt olika världar. De födde båda söner åt en och samme man. Båda kvinnorna fick vara med om märkliga Guds-uppenbarelser. 

Den ena av dem var hustru till en mäktig man och var därmed "någon". Den andra var en slavinna. Hon var nästan inte en människa, hon var snarare en del av bohaget, maktlös och utnyttjad. Jag tänker på Abrahams hustru Sara och deras slavkvinna Hagar. Det finns så många intressanta saker att samtala om kring dessa två kvinnor, som blev indragna i varandras liv.

Sara kunde inte få barn och det var en stor smärta i hennes liv. Det var dessutom det som avgjorde en kvinnas värde. Så småningom får Abraham och Sara ett löfte från Gud att de skulle få en son och därmed ättlingar "lika talrika som stjärnorna". 

Tiden gick och ingenting hände. Till slut tog Sara saken i egna händer. Jag kan inte låta bli att fundera på vad som hade hänt om hon inte hade gjort det?! Hon bestämde sig i alla fall för att ge slavinnan Hagar till Abraham, att han skulle göra henne med barn. Och så blev det också. Hagar hade ingenting att säga till om. Hon födde en son till Abraham och Sara, som fick namnet  Ismael. Oj, nu inser jag att jag kan inte berätta hela historien här och nu... det blir för långt. Läs gärna 1 Mosebok kapitlen 12-23.

När allt hopp och alla möjligheter är ute får Sara ändå till slut föda en son, Isak. Ett Guds under. Hagar, som inte var van att bli sedd som den person hon var, får vara med om - när hon förtvivlat har rymt - att Gud tilltalar henne med namn och ser henne i den situation hon är. Båda fick vara med om speciella Guds-uppenbarelser. Men båda var också vanliga människor med fel och brister. När Hagar blev gravid såg hon ned på sin matmor Sara - och Sara blev avundsjuk på Hagar osv. För att inte tala om Abrahams feghet när han inte ville att Sara skulle säga att de var gifta, utan att hon var syster till honom... läs själv varför.  

Mänsklighet och gudomlighet blandas. Mitt i allt detta är Gud ändå med. Gud överger inte trots alla tokigheter. Det tycker jag känns bra.

Fotona är ifrån Florida.

Fler broöppningar åt folket!

Florida

Hörde på radion när jag åkte hem idag intervjuer med personer som stod i kö i väntan på att broöppningen skulle bli klar. De fick frågan hur de upplevde väntan. Jag förväntade mig att de skulle vara irriterade och stressade. Men alla som de intervjuade upplevde det som en oväntad paus i stressen. Det var ingenting de kunde göra något åt eller styra över, det var bara att tacksamt ta emot som en gåva. Fascinerande! Fler broöppningar åt folket!

Det här inlägget blir en blandning av olika intryck. Jag såg ett TV-program härom kvällen med The Real Group - en av mina favoritgrupper. De hade som policy de närmaste 20 min efter ett framträdande att inte säga någonting negativt, utan istället svara på frågan "Vad var det som var bra?" Klokt! Det går att tillämpa på många områden och på många arbetsplatser. Hur lätt har vi inte att säga det som vi tyckte blev fel! Framför allt det vi själva missade...

Och så något helt annat:
Varje måndag kl 13-15 är det Världens café i Porsökyrkan. I dag var det en sådan dag. Alla är välkomna att fika, umgås, läsa, måla... Alla nationaliteter. Alla åldrar. Alla, helt enkelt. Det är också en slags broöppning.

I dag bakades det mjukkaka. Åh, vilken doft det spred i kyrkan! Alla som ville fick prova att kavla och grädda. Lite smör på de varma mjukkakorna - och snabbt var de i magen. Mums!

Än finns det några dagar kvar att lämna in loppis-grejer till 

Porsökyrkans Loppis på söndag kl 13-16.

Just nu pågår Globala veckan i våra olika kyrkor i Sverige. Se Globala veckan här
Den avslutas på söndag. Vi uppmärksammar freds-motivet i Bergnäskyrkan och Porsökyrkan på lite olika sätt. I Porsökyrkan får det prägla större delen av dagen. Kl 13-16 Loppis, brödförsäljning, chokladhjul mm. Behållningen går till Svenska kyrkans internationella arbete.
Kl 16 ett spännande knytkalas. Den som har möjlighet tar med en paj, sallad eller annan kall maträtt. Alla är välkomna med eller utan maträtt. Kl 17 avslutas dagen med en Gudstjänst med temat. "Lägg i varandras händer fred". Jag tror att det blir en bra dag!

Om du klickar på bilderna 

ser du bättre vad det står på affischerna.

Kom ihåg att stanna till när du har möjlighet, många av oss behöver mer pauser än vad vi tillåter oss. Tänk om vi också kunde ta till vana att fundera på Vad var det som var bra? istället för motsatsen.

Nyanser gör skillnad

När jag tittar ut genom fönstret är det vitt ute. Ny-vitt och fint. Det har snöat i stort sett oavbrutet sedan igår kväll. Men det är noll-gradigt ute, så vi får se hur det blir med det fina vita.

Jag fortsätter med novembertemat. Ofta sammankopplar vi november med grått. Just i november kan det snabbt skifta från grått till vitt och vitt till grått och alla nyanser däremellan. Nyanserna gör stor skillnad.

För ett par dagar sedan var det 12-14 grader kallt och klart. Fotona i det här inlägget är ifrån Kyrkbyn i Gammelstad på väg till Porsön. Det var frostigt vackert.

Nyanser gör skillnad inte bara i naturen, utan också i språket, både i det muntliga och skriftliga. I det skriftliga språket är det inte alltid lätt att urskilja nyansen/tonen i det som sägs. Det blir lätt min egen tolkning utifrån egen erfarenhet eller perspektiv. Hela texter MED STORA BOKSTÄVER OCH MÅNGA UTROPSTECKEN!!!! värjer jag mig t.ex. emot.

Orden vi väljer oavsett vi pratar eller skriver har stor betydelse, även om vi aldrig kan vara säkra på att bli tolkade rätt, eftersom vi lägger in olika betydelser i samma ord. 

Kroppsspråket ger också olika signaler. Nyanserna kan vara hårfina; blick, hållning, rörelse... ofta omedvetet. Jag tänker att det är lättare att ha kontroll på orden än kroppsuttrycken, men det är kanske olika för olika personer...? Hela tiden kommunicerar vi - och tolkar.

Det är inte alltid som vi vet precis vad vi själva menar när vi uttrycker oss på olika sätt... inte så lätt för andra att förstå då... fast ibland kan andra se tydligare än jag själv...

Livet och livstolkningen kan vara dimmig och disig, ja t.o.m. frostig periodvis. Ibland klarnar det dock och blir ljusare och klarare. Men låt oss vara rädda om nyanserna, de har större betydelse än vad vi tror. "För mycket eller för litet skämmer allt", säger ett ordspråk. Jag tror att vi kan träna upp vår känslighet att höra och se dem - och uttrycka dem. Livet blir lite rikare så - och mer komplicerat ;-)