Innan

När vi kom hem från jobbet idag förstod vi att det skulle bli frost inatt. Och nu är det enligt vår termometer, som sitter rätt skyddat - 0,1!
Jo, det blir frost!

Innan frosten kom ville vi skydda en del växter, la ut presenningar o.dyl. Krukor med växter togs in i uterummet. Men de här fina vita penséerna som självsått sig i sommar mellan skifferplattorna är det inte så lätt att skydda. De står där ute så glada och pigga, helt ovetandes om, att det är kanske deras sista timmar i livet. Men de kommer kanske igen nästa sommar, eller deras avkomma... Det kan finnas en fortsättning efter det liv vi är i nu.

Sent omsider i höst började de här mörkröda blommorna (Lejongap?) blomma ordentligt. De är så fina mot den gråa stenen bakom. Den sista veckan har jag tänkt varje dag; vi måste ta kort på dem innan frosten kommer. Ikväll, när det hade blivit mörkt och kallt, någon timme innan temperaturen gick över till minus, var Owe ute och tog kort. Det blev lite väl innan. Så dumt att vänta så länge.

Lite typiskt...

 

Lite sallad passade Owe på att fota också. Fast salladen får nog tillräckligt med skydd i natt.

Ganska ofta pratar vi om innan. Innan helgen. Innan månadsskiftet. Innan vintern. Kanske är det så att vi behöver ha sådana där mål. Ibland blir det lite väl mycket i sista minuten. Ibland skjuter man så länge på det där innan så att det till slut är försent. Man missade helt enkelt det där man hade tänkt göra innan. Det kan bli en stor sorg och grämelse - det kan också visa sig att det faktiskt inte gjorde någonting. Ibland lägger vi på oss en massa krav som egentligen är onödiga.

Ja, det gäller att skilja på vilka innan som är viktiga.

Om ett par veckor ska vi lägga in ett nytt golv i matrummet och köket. Det är plötsligt ganska snart! Så nu lever vi med allt vi ska hinna få undan och få till innan vi blir utan golv att ha möbler på...

I mina öron hör jag J. Jonssons psalmtext Innan natten kommer (Den Svenska Psalmboken nr 510).

Om du har du möjlighet läs gärna texten, den är bra, tycker jag.

Innan natten kommer är det mycket man vill hinna göra och få klart.

1 års jubileum

I dagarna är det ett år sedan som butiken URBANSTORE öppnade.

Det firas med 10 % och 20% på en massa varor/märken.

Firandet pågår till den 7 oktober, Birgitta-dagen!

Det finns muggar, handdukar mm
av den populäre danske designern Arne Jacobsen.

Brickorna till vänster har däremot Karin Mannerstål designat.

Som denna bricka t.ex. Den finns i många roliga texter och färger.

Karin har designat dem enbart för URBANSTORE i Boden!

Min brorsdotter Desirée arbetar i butiken.

En annorlunda byrå som man kan skjuta ut lådorna från två håll.

URBANSTORE ligger på Sturegatan 10 i Boden.

Öppettider: Månd - Fred kl 10-18.

Lörd 10-15

Det där lilla "brickbordet" (eller vad det kan heta) till vänster. gillar jag.

Möbler som man lätt kan flytta på allt efter behov, tycker jag är superbra.

Så! Nu har jag överöst er med reklam från min brors butik.

Hoppas på överseende!

Länk till URBANSTORE på Facebook 

Att lyfta högt

Ibland önskar jag att jag kunde flyga iväg. Lyfta.

Lyfta högt från allt som begränsar mig.

Så där från ovan kan jag också få ett annat perspektiv 

på det jag håller på med.

Just nu är jag inne i ett "flow" när jag målar mycket.

Det är också ett sätt att flyga iväg. Lyfta.

Det är så fantastiskt avkopplande.

Det är svårt att slita sig...

Owe har burit in ett extra bord i vardagsrummet, 

inte bara för att jag ska få plats att måla, 

utan också sortera gamla målningar, ramar, paspartouer mm.
Men det är roligare att måla :-)

Man har inte alltid  kontroll över vad som händer när man målar akvarell -
det är en del av tjusningen med akvarell, tycker jag.
Färgen, vattnet och pappret arbetar tillsammans och överraskar ibland.

När jag vill ha kontroll, styra att det ska bli som jag vill,
händer det allt för ofta att jag förstör bilden.

Det kan jag känna igen också från livet på marken -
allt för stor kontroll och styrning kan bli helt fel,
åtminstone tillrättalagt och tråkigt!

Ibland måste jag våga låta livet gå sina egna vägar,
tillåta det rinna iväg utanför ramen.

Med lite distans - kanske från en luftballong -
kan det visa sig bli mycket lyckat!

God natt!

Det är Owe som har tagit fotografierna.

Att komma ut

Jag har läst en del i en ganska ny bok (2011?) gud är större - Ett material om tro, hbt och sånt. (Projektledare: Göran Christersson och Lina Kurttila. Textredaktör: Lina Kurttila. Kan inte uppfatta vad det är för förlag. Tryck: Bookprint.lt.)

Det är en ovanlig och bra bok, tycker jag. Inte minst de personliga berättelserna.

Albin, som är präst i Svenska kyrkan och jobbar med mångfalds- och människosynsfrågor, funderar i boken kring bibeltexten där Jesus ropar ut Lasaros ur graven (Johannesevang. kap 11): "Lasaros, kom ut". Och Lasaros som varit död kommer ut livs levande. Jesus uppmanar folket att göra honom fri från liksvepningen och sedan låta honom gå.

Albin skriver: "Tänk om det verkliga botandet ägde rum bland dem som stod omkring? De som sedan gick hem och tänkte om - och kanske kom att tolka tillvaron på ett nytt sätt?"

Bra tanke, tycker jag. Vi kan alla behöva "komma ut" från bitterhet, avundsjuka, trångsynthet, fördömande eller vad det kan vara som gör vår tillvaro snäv och trång. Vilket i sin tur ofta påverkar andras liv att bli instängt och svårt.

Jag tror att Jesus vill ropa till oss, inte bara en gång, utan flera gånger under vår livsvandring: "Kom ut". Det är också vad Psalm 90 i Den Svenska Psalmboken uppmanar oss till:

Blott i det öppna har du en möjlighet.

Låser du om dig kvävs och förtvinar du.

Text: B.G. Hallqvist 1972, efter J Kirkegaard 1971

Blott i det öppna

Övning i kommunikation

De blivande sommarkonfirmanderna träffades på ett kortläger i helgen på Strömsundshemmet, 5 km från Råneå. En mycket vacker lägergård/kursgård/camping.

Här kan du läsa mer om Strömsundshemmet

 Klockstapeln

Kapellet

Så här fint kan man bo

Naturligtvis var det många aktiviteter för konfirmanderna; 

undervisningspass, samarbetsövningar, sång, lekar mm

Legobitar användes i en samarbetsövning i kommunikation.

Två personer fick sitta rygg mot rygg.

De hade båda lika många legobitar var i handen.

Den ena fick en färdigbyggd figur, som den andre skulle bygga en likadan,

(utan att ha sett den färdiga)

bara utifrån hur den första förklarade hur den såg ut.

Förstår ni hur jag menar?

Det är inte så lätt det där med att kommunicera...

En nyttig övning i att beskriva/förklara, 

att inte ta för givet att den andre ser eller vet 

- och att lugnt lyssna.

Och våga fråga.

En bra övning för alla åldrar och relationer. 

 Onsdag och torsdag har vi Prostvisitation i Nederluleå församling.

Dessutom har vi en Samtalskväll i Porsökyrkan imorgon kväll 

då vi tillsammans får prata om hur vi tycker att det är i kyrkan 

och vad vi önskar inför framtiden.

Här handlar det verkligen om kommunikation, 

både att sätta ord på något man tänker och att kunna lyssna på andra.

Spännande!

I vått och torrt

Det har betydelse vad man använder för färger när man vill måla akvarell, hur mycket pigment det finns i färgen. Det har betydelse vad man har för penslar, vilken kvalité de har. Men det allra viktigaste är nog ändå pappret, som man ska måla på. Eller vad säger du, Kaijsa?

Det hjälper inte hur bra färg eller penslar man har, om inte pappret kan ta emot färgen i vått eller torrt.

Det är viktigt att pappret inte är för tunt. Det måste kunna hantera väta. I akvarellmålning blöter man ibland hela pappret innan man målar, ofta har man också mycket vatten i penseln.

När en färg blir för stark eller kommer på fel ställe, kan man ha behov av att "tvätta rent", för att få bort färgen. Det är omöjligt på ett tunt kopieringspapper. Akvarellpapprets kvalité är av avgörande betydelse om det är möjligt eller inte.
 
Akvarellpappret är grunden för en bra målning. Tror jag.


Det blir för mig en bild på hur viktigt det är vilken grund vi har att stå på i våra liv. Då tänker jag inte i första hand på hur vår ekonomi ser ut, vilken utbildning vi har, hur vårt hälsotillstånd  är m.m - även om det kan ha stor betydelse, utan mer till var eller till vem vi sätter vår tilltro till.

Liksom ett bra akvarellpapper på 300 gram kan ta upp och ta emot både svarta och tunga färger, likaväl som nästan genomskinliga, lätta och glada färger - behöver vi en grundförtröstan som kan hantera både det dystra och ljusa i tillvaron.

Ibland behöver vi, liksom en målning, tvättas ren. Det som blivit fel, det som skadat mig själv eller andra kan tvättas bort om det finns en bra "gro-grund" för det.

Färger som målas på ett akvarellpapper kan rinna ut och in i varandra och bilda nya nyanser och färgsammansättningar. Den ena färgen kan lysa genom den andra. De mörka stråken kan ibland vara det som "gör" en hel målning.

Kursledaren från Akvarellkursen som visar hur man "vallar".

Ja, det är verkligen spännande att måla. Allt har man inte kontroll över. Pappret, färgen och vattnet arbetar tillsammans och överraskar ibland. Att måla akvarell kan vara en bra övning i att våga släppa kontrollen.

Just nu målar naturen själv,

det får vi passa på att ta vara på och njuta av.

Den djupaste enkelheten

I min hjärna (och hjärta)  trängs nu alltför många intryck från veckan, tankar inför söndagens gudstjänster och förberedelser för imorgon. Också lite golv och kök och förkylning och andra privata saker.

Temat på söndag är "Rik inför Gud". Söndagens texter handlar mycket om motsatsen; habegär, "se om sitt hus", tomhet, ensamhet, girighet...

Att vara rik i Guds ögon måste då, tänker jag, handla om generositet, öppenhet, givmildhet, gemenskap, förtröstan, hopp.

Lätt blir allt bara ord. Alla vet att vi föddes nakna och att vi lämnar det här livet nakna, vi får ingenting ta med oss dit vi går.... men ger det några konsekvenser i våra liv?

Alla vet också att verklig rikedom inte är dyrbara saker och mycket pengar, utan det handlar om något helt annat.

Kom just att tänka på Kristina Wallbings korta och "enkla" dikt, som säger så mycket, tycker jag. Hon tecknar en tavla där vi kan läsa in flera olika tolkningar. Precis så är det i livet också; det som till det yttre först kan verka mycket enkelt, fattigt, "ohyvlat" kan innehålla oväntade djup av rikedomar.

 

DEN DJUPASTE ENKELHETEN

ett rum av ohyvlade brädor
en stol i barndomshemmet
ett ansikte av ljus
och ett glas levande vatten

Kristina Wallbing 

... en del förväntan, två delar...

Ibland är det några ord, eller ett citat el.dyl. som fastnar i mitt huvud - och jag kan bara inte släppa det. Varför är inte alltid så lätt att förstå.

Min syster visade mig några rader för drygt en vecka sedan, som jag sedan dess burit med mig.

Jag älskar boken Det osynliga barnet av Tove Jansson. Jag har (liksom många andra) använt berättelsen många gånger i predikningar och föreläsningar. Men de här raderna, har jag missat förut.

 

Boden, midsommartid

Texten handlar om Snusmumriken och om att ta vara på nuet, det som varit och det som väntar känns långt borta. Men "just nu lyste solen klarrött... Det är en kväll för en sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv".

Vi skulle kunna byta ut "vårmelankoli"till "höstmelankoli" istället.

Det är skönt - och viktigt, tror jag - att bara få vara i nuet en stund, få njuta av det som är vackert och gott, få hoppas och drömma, men också tillåta sig känna vemod och sorg - allt det som bekräftar att jag är människa! Att jag lever. Det är faktiskt en gåva att kunna känna också.

Tänk om vi inte kunde känna. Bara vara oberörbara. Likgiltiga - då blir livet overkligt, dött på något sätt, tänker jag mig. LIKgiltighet, har kanske med död att göra ??

Ja, jag vet att det finns människor som har det så, av olika anledningar.

Nu menar jag inte att förgylla alla känslor. De kan verkligen vara jobbiga och smärtsamma, det finns stunder då vi önskade att vi inte behövde känna så mycket...

Men ibland kan vi väl få glädjas över det vi känner, som påminner oss om de människor vi är, med allt vad det innebär av gott och ont. Att vi är påverkbara, kan ta in intryck och upplevelser, att vi kan beröras och beröra. Det i sin tur ger ofta en längtan att få ge uttryck för det i någon form; kanske, som Snusmumriken, i en visa med "en del förväntan... två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning" över att bara få vara.

Boden

Våg möter våg

Såsom havets vågor formar och slipar
klippor och stenar,

formas människan av det hon möter i livet.

VÅG MÖTER VÅG

Våg möter våg

dygn efter dygn

smeker  slipar

Så levs livet

morgon till kväll

rörelser 

kommer och går

Svallande vågor

efterdyningar

rör vid människan

sköljer rent

skapar om

Stillnar

stilla

Fotona är ifrån Rhodos.
Det var fantastiskt "mjuka" och lena stenar på stranden.

Var ska vi lägga kraften?

Jag tycker att frågan: Var ska vi lägga kraften? är berättigad i många sammanhang. Inte minst i mitt eget liv.

Men det är också en viktig fråga när vi tänker på kyrkan.
Var ska vi lägga kraften i den församling där vi bor?

Det finns mycket som är viktigt!
Vad ska vi prioritera?!

Psalmtavlan i Bergnäskyrkan, Luleå

Det finns också många åsikter.
Kyrkan borde satsa mer på barn och ungdom.
På fredsfrågor.
På musiklivet.
På bibelstudier.
På jämlikhet.
På de utslagna i samhället.
Osv. Osv.

Var ska vi lägga kraften?

Som anställd i kyrkan finns det många uppgifter. Många viktiga uppgifter.
Ibland kan jag känna frustrationen; vad ska jag prioritera, vad är viktigast just nu?

Nederluleå kyrka

För kyrkans och församlingens verksamhet är kanske frågan ännu viktigare, än för mig som anställd, för det handlar om var församlingen ska lägga sina resurser; tid, ekonomi och personal. Var ska vi lägga kraften?

Tänk att alla medlemmar i Svenska kyrkan från 16 år får vara med och påverka kyrkans inriktning.
Så bra! Kyrkan är inte till för inbördes beundran, bara för de anställda. Nej, den är till för alla!

Vad viktigt det är att kyrkan lägger sin energi, sin kraft på sådant som kan ge människor livskraft, mening, tröst, hjälp, människovärde, gemenskap, vägar och mötesplatser att finna Gud... ja, det finns mycket mer man kan nämna.
Vad tycker du och jag är viktigast i kyrkan? Var ska kyrkan lägga sin kraft?

 Sakristian i Nederluleå kyrka

I morgon är det kyrkoval och då har vi möjlighet att välja partier/grupper/personer som vi har förtroende för och på det viset vara med i ett demokratiskt val för kyrkans framtidsinriktning.

Med målarögonen på

När man intensivt håller på med något påverkar det hela ens seende och tankar.

Under de här dagarna på Rhodos har vi sett och analyserat färger, former, strukturer och perspektiv  överallt. Inte bara på våra akvarellpapper, utan också på hus, väggar, tak, frukter, trädstammar, tyger... Vi har haft "målarögonen" på oss, som vår kursledare uppmanat oss till.

Färger och former (från lördagens marknad)

Perspektiv och former (taget från hotellets pool)

Färger, former, strukturer (från Gamla stan)

Till och med under sömnen var målarögonen "påkopplade". Jag drömde om färger. Framför allt hur färgerna blandades och flöt ihop "i vått i vått".

En sak som vi pratat mycket om på akvarellkursen är att få balans i bilden. Ibland har "fröken" uppmanat oss att vända upp och ned på målningen för att lättare se om det finns balans i bilden.

Jag tänker att de ögonen kanske vi skulle behöva ha mer av i det verkliga livet också. Balans är inte bara viktigt i en målning utan också i vardagslivet.

Hur är det med balansen i mitt liv? Med arbete, fritid, sömn, vakenhet, måltider, motion, allvar, glädje osv.
När man bara "går på" dag ut och dag in märker man kanske inte obalansen. Ibland krävs en "upp och ned vändning" av tillvaron för att obalansen ska bli synlig.

Kanske behövs det mer av Lemon Yellow eller Cobalt Blue i tillvaron, eller en ny blandning. En ny sammansättning av livets färger. Det kan ge ny energi, eller en vilsam harmoni. Det kan vara värt att pröva.