Det är i det öppna landskapet och nära havet som Lundell vill bo så att själen kan få ro.
Jag tror att det är viktigt att försöka hitta platser och stunder där vår själ kan få ro. Det är så mycket oro i världen och runt omkring oss.
Kropp och själ hänger intimt samman. Ändå är vi nog bättre på att sköta vår kropp än vår själ. Lika väl som vi duschar, äter och sover någorlunda, så skulle vi ta oss stunder på platser där vår själ kan få ro. Var hittar jag sådana "platser"? Jag tror man måste tänka efter och bli konkret - och prioritera, annars blir det bara en vacker tanke... Det är väldigt mycket lättare sagt och tänkt, än att följa... Jag vet.
Första versen på Lundells sång I öppna landskap, känns väl bekant. Jag citerar de andra två, som åtminstone för mig känns mer obekanta.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, där fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls av snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej, och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den vid närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.
Oj, jag tycker att man riktigt känner sommarens dofter, ljud och ljus... snart är vi där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar